Mattias Svensson - 14 oktober, 2008
Mats Gellerfelt uppmärksammar i SvD Kultur att Pelle Svanslös skapare Gösta Knutsson skulle ha fyllt hundra i år och förärats en biografi. Där avslöjas att de flesta katterna hade verkliga förlagor, men någon sådan avslöjas inte för Måns. Det antyds att Ola Larsmo på DN Kultur ruvar på hemligheten.
En sak kan dock konstateras om elake Måns: ideologiskt var han socialist, anhängare av tanken att fördelningspolitik är viktigare än privat äganderätt. Knutsson sticker elegant och pedagogiskt (så att minsta barn borde begripa det) hål på pretentionen om att fördelning skapar ordning och rättvisa i boken Trillingarna Svanslös från 1948:
— Man säger inte hej till en direktör, sa Måns strängt. Man säger goddag eller godmiddag.
— God eftermiddag sa Bill.
— Man säger god eftermiddag till deriktörn, sa Bull.
— Har du blivit direktör på sista tiden? Undrade Pelle.
— Det är just vad jag har blivit det, sa Måns stolt och svängde på svansen. Direktör och chef för Råttkommissionen.
— Vad är Råttkommissionen för nånting? frågade Pelle och såg lite orolig ut.
— Det är en synnerligen förnämlig inrättning, sa Måns och satte nosen i vädret. Det är jag som har hittat på den, och det är jag som är chef.
— Deriktör, sa Bill.
— För Kommissionsråttan, sa Bull.
— Råttkommissionens uppgift är att få ordnade råttförhållanden här i stan, fortsatte Måns. Därför har det bestämts att alla som fångar en råtta ska anmäla det till kommissionen. Sen bestämmer kommissionen vad som ska göras med råttan.
— Den ska ätas opp, så klart, sa Pelle.
— Så klart och så klart! Måns brusade upp. Det är inte alls så klart att den ska ätas opp. I varje fall är det inte klart vem som ska äta opp den. Kommissionen samlar upp råttorna och fördelar dem efter rättvisa principer.
— Efter vadförnånting? Undrade Pelle.
— Efter prinsessor som piper, sa Bill.
— Så ligger det till, sa Bull.
— Det där låter invecklat, tyckte Pelle.
— Det är utomordentligt klart och lättfattligt, fräste Måns. Och hädanefter blir det stränga straff för den som fångar en råtta utan att anmäla det.
— Det där begriper jag inte, sa Pelle. Om jag fångar en råtta, så är den råttan väl min.
— Det är just vad den inte är, ropade Måns. Alla råttor hör till alla. Från och med nu ska det bli ordning här i stan. Ordning och rättvisa. Och det är inte värt att någon försöker fånga råttor i smyg. Kommissionen har många tjänstemän som har sina ögon öppna...
(Tipstack till Jonas)
Mattias Svensson - 13 oktober, 2008
Den allmänna motionstiden brukar vara lilla julafton för anhängare av diverse fåniga förbud. I år är inget undantag. Inget synes för litet för att engagera den lagstiftande reptilhjärnan, restriktioner krävs på allt från bilar med reklam för sexklubbar till konfessionella friskolor. Politiker som ogenerat prånglar ut valfläsk tycks ändå vara påfallande oroliga för transfetter. Och på tal om reptiler så kommer en typisk, om än förvånande uppriktig, bekännelse från moderaten Rolf Gunnarsson, som vill förbjuda giftormar:
”Antalet förbud i detta land är många. Och jag är därför inte vän av att införa en mängd nya förbud. Men frågan är om någon enda människa kan komma på ett enda bra argument för att vi ska importera giftormar till Sverige.”
Att det gör djurparkerna lite mer spännande? Att ta fram serum? Studier? Nåja, detta ”jag är ingen vän av förbud, men…” ger oss i alla fall inblick i förmynderiets teori och praktik. Särskilt som Gunnarsson även vill förbjuda kamphundar och banker som inte lånar ut pengar till äldre. Andra frågor som engagerar denne ledamot är utökad registerövervakning av taxichaufförer, att kommuner ska tvingas installera sprinklers i alla äldreboenden och att man inte ska få dra av kostnader för att styla sitt hem. (Se här)
Samtidigt finns riksdagsledamöter som även i praktiken vill motverka ajabajasamhället och som lagt motioner om att minska på restriktioner och förbud. Ibland kan man förvisso som Hans Egnell undra hur liten en frihetsökning kan vara utan att det bara blir löjligt (exempel: varför föreslå att man ska få ta med dricka i rökrum, istället för att helt enkelt föreslå avskaffat rökförbud på krogar och restauranger), men ibland gäller frågan själva livet, som Eva Flyborg m fl viktiga motion om att tillåta aktiv dödshjälp. Jämfört med förbud är dessutom varje liten frihet att föredra.
Enligt en rudimentär sammanställning väger det jämnt mellan förbudsivrare och frihetsvännerna 20-20.
Förbud
Internetcommunity som saknar särskild hälsopolicy
Porrbilar
Transfetter
Avel och slakt av belgisk blå (i hela EU)
Import av palmolja
Konfessionella friskolor
Taggtråd
Reklamutdelning
Azofärger
Sms-lån
Kamphundar
Import av giftormar
Tidelag
Sprutbyte
Att skriva styckpriset för en vara med större stil än jämförspriset per kilo
Nollning och inspark
Att visa de tobaksvaror man säljer i butik
Att använda mobiltelefon under bilkörning
Pool på den egna tomten utan bygglov
Att sälja tobak utan särskild licens
Tillåtet
Fler spelbolag
Avskaffad filmcensur
Nedgrävning av fiskrens
Datorer ska inte betraktas som spelautomater
Studera utan medlemskap i kår- och/eller nation
Servering i rökrum på restaurang
Kampsport
Hembränning för husbehov
Öppettider på krogen bestäms av innehavaren (utgångsregel)
Insemination för ensamstående
Embryodonation
Medicinsk abort utförd av barnmorska
Röka på krog och restaurang om ägaren tillåter
TV-avgiften blir frivillig
Köpa alkohol från 18 års ålder
Eutanasi
Gårdsförsäljning av egenproducerad öl
Gårdsförsäljning av egenproducerat vin och fruktvin
Gårdsförsäljning av egenproducerad cider
Gårdsförsäljning av egenproducerad sprit
Mattias Svensson - 9 oktober, 2008
Motion 2008/09:C212 av Christer Winbäck (fp) har potentialen att bli en klassiker i samma kategori som vänsterpartisten Peter Pedersens förslag om att standardisera färgerna på mjölkförpackningarna. Jämförspris och styckpris måste skrivas exakt lika stort för att inte förvirra.
”Priset för 675 gram flingor av ett märke jämfört med 850 i ett annat paket, innebär för många svårigheter att räkna ut en jämförelse, när man står i butiksgången. Medan styckepriset ofta är skrivet med mycket stora bokstäver, särskilt vid lockpriser, så är jämförpriserna många gånger tecknade med försvinnande liten stil.
Detta är vilseledande.
Jämförelsepriser måste kunna ge motsvarande grad av information som styckepriset. Därför borde både styckepris och jämförelsepris ges på samma sätt och med samma storlek på varan, hyllkanten eller i dess närhet.”
Något annat är kanske inte att vänta från ett parti vars mest hyllade avtryck i Europa är standardiserad märkning av köttfärspaket?
