Visst är ni sjuk

-         Försäkringskassan.

-         Hej, jag har fått en släng av ojämlik maktfördelning och kan därför inte klappa katter.

-         Eh, jaha.

-         Jo, och eftersom detta är ”vår tids stora hälsorisk” ihop med en ojämlik fördelning av naturresurser tänkte jag gå ut i skogen och projektera lite mineraler.

-         Projektera mineraler?

-         Ja, det är så att säga vård i förebyggande syfte. Jag äger nämligen ingen gruva, men det gör ju andra. Sådana klyftor skapar ohälsa, det har FN bevisat rent vetenskapligt. Och förebyggande är den bästa sjukvården.

-         Jo, men det är inte giltig grund för sjukfrånvaro. Du är ju inte sjuk.

-         Är jag visst det, avundsjuk. Men Gunnar säger att det går och bota om alla bara gör som han vill.

-         Gunnar?

-          Ja, Ågren. På Folkhälsoinstitutet. Han säger att ”Vår tids stora hälsorisk är den ojämna fördelningen av makt, naturresurser, tillgång till hälsovård och utbildning, pengar och inflytande som vi ser både globalt och i vårt eget land och som berövar många människor många hälsosamma levnadsår som skulle kunnat användas till att klappa katter, träffa barnbarn, läsa bra böcker, odla rosor eller varför inte kämpa för social rättvisa.”

-         Men med den definitionen är ju alla sjuka.

-         Ja, annars skulle ju inte alla behöva botas av en maktfullkomlig myndighet. Hur blir det, skickar ni blanketterna?

-         Ja, nog är ni sjuk alltid.

Varför har vi gränskontroll och tull?

Jag läste nyligen en biografi om Tom of Finland till en artikel i kulturmagasinet Voltaire. En sak som slog mig var hur mycket av förtrycket mot homosexuella som utövades via statliga postverk och tullkontroller. När Tom – som alltså målade glada, storkukade och muskulösa män i mer eller mindre explicit sexuella situationer – fick beställningar i Europa vågade han ofta inte skicka dem med posten, som ofta behagade öppna, titta och förstöra omoraliskt innehåll efter eget godtycke. Det är vad statlig kontroll över kommunikationen innebär i praktiken.

Sak samma med tulltjänstemän. I biografin beskriver författaren F Valentine Hooven III hur Tom alltid var rädd att passera tullen under sina många resor med erotiska teckningar i bagaget. Likaså var han rädd för att klä sig som han ville. När han kom till USA bytte han om till läderkläder på flygplatstoaletten först efter att ha passerat tullen. Så utövades och upprätthölls förtrycket av homosexuella och gaykultur. (En del vände naturligtvis på det. Hooven berättar om hur Toms välsvarvade modell till serien Kake klädde sig sluskigt och lät skäggstubben vara kvar när han reste till Helsingfors för att posera, eftersom han gick igång på vakternas intima genomsökning. Det funkade varje gång.)

Varför låter vi egentligen statstjänstemän ställa intima frågor, ha synpunkter på vårt bagage och till och med undersöka vår person bara för att vi passerar en nationsgräns? Numera kräver de inte sällan att få tillträde till våra tankar och vår smak, samlade i våra laptops. EU fattade nyligen ett direktiv där till och med vad vi äter på flyget ska registreras. Säkerhetsskäl? Det motiverar knappast denna kontrollapparat. De där fåniga korten man måste fylla i för att få tillträde till USA med frågor om man tänker begå terrordåd lär knappast ha fått någon att bryta ihop och bekänna. Och inte handlar genomsökningen av datorns programvara eller konfiskationen av resesprit om några säkerhetsskäl. Det är rena beställningsjobb från en politiskt inflytelserik morallobby. Till den ena befogenheten läggs sedan den andra, villigt utförd av en växande byråkrati med det bekväma jobbet att trakassera trygga och hederliga människor på resande fot.

Att även detta har konsekvensen att förstärka utanförskapet hos avvikare är inte svårt att förstå, även om toleransen för just homosexuella lyckligtvis har ökat. Utgångspunkten måste vara att gränskontrollen är en kränkning av människors integritet som inte borde få utföras. Brottslingar är en fråga för polisen, men att resa är vare sig brottsligt eller misstänkt. Kolla på passet och var nöjd. Eller pass och pass, förresten. Det klarade vi oss länge utan det också.

Det muslimska problemet

”Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk”. Det brukar låta rätt kärnfullt när Boris Benulic citerar Marx på denna punkt. Av någon anledning låter det inte lika kärnfullt när Irshad Manji hävdar att reformeringen av islam måste göras av muslimer. Kanske för att jag bryr mig mer om befrielse än om islam. Kanske för att det politiska islam redan det i hög grad är en restprodukt av kasserat västerländskt tänkande, från naturresursekonomi till Mein kampf.

”Det muslimska problemet” heter Manjis bok där detta i alla fall är huvudtesen. Redan denna av författaren krävda titel fick dock DN:s prinsessa på ärten Lisa Bjurwald att börja kufa om att titeln klingade som nazism. Och det är bara början till problemet med en rationell diskussion om islam.

När förlaget Fri tanke igår inbjöd till samtal kring Manjis bok som nu kommer på svenska var det ingen i panelen som köpte tesen. Ingen trodde att islam gick att reformera så att det skulle vara förenligt med västerländsk civilisation och mänskliga rättigheter, och särskilt inte om reformeringen sker utan yttre påverkan från andra än muslimer. Den enda muslimen i panelen, Muhammed Omar, hade dessutom i sista stund fått förhinder, så vi fick inte veta något om hur bokens egentliga målgrupp hanterar dessa motsättningar. Eller så var det kanske precis det vi fick.

Visst var det intressant att höra Pernilla Ouis berätta om sitt avhopp från islam och ge vittnesbörd om hur vanligt det är med dubbla budskap med en polerad yta mot icke-muslimer och en annan i moskén. Samtidigt känns en bok om ett inifrån reformerat islam från ett i huvudsak ateistiskt förlag lite som ett motsvarande dubbelt budskap: Läs den här boken – fast egentligen hoppas vi att du slutar tro på de där dumheterna helt och hållet. Christer Sturmark påpekade förvisso att förlaget Fri tanke inte är att förväxla med föreningen Humanisterna, men dilemmat kvarstår. Kan islam civiliseras utan att också sekulariseras, och varför i så fall inte gå direkt på sekulariseringen?