Länklista inför Neoseminarium

Intresset är stort kring Neos lunchseminarium om "Gömda", "Asyl" och "Mia - Sanningen om Gömda" nästa onsdag (inbjudan här). Nedan följer en länklista för dig som vill följa debatten.
 
Paneldeltagarna på nätet
http://monicaantonsson.blogspot.com
http://elisabethhermon.blogspot.com
http://www.andreasekstrom.se
http://annaserner.wordpress.com/

Nyhetsartiklar
"Vad är sanning i böckerna?" av Oisín Cantwell
"Därför publicerar vi artiklarna" av Jan Helin
"Succén som kan vara en bluff" av Andreas Ekström
"Förlaget: Vi borde gjort som i Hollywood" i Expressen
"Vilar Liza Marklunds framgångar på en lögn?" av Mattias Göransson
Magasinet Filter, december-januari-numret (ej online)

Kulturartiklar och recensioner
Sydsvenskan 8 januari 2009:
Saningen och tystnaden, av Stig Oline.
Helsingborgs Dagblad, 8 december 2008:
"Bestsellern går i tusen bitar" av Lotta Wendel
Scoop (Föreningen Grävande journalister), 3/2008:
"Sanning, fiktion och rekonstruktion" av Daniel Olsson (Finns i arkivet)
"Gömda - romantik, spänning, melodram och populärorientalism" (pdf)
av lektor Anne Heith, Umeå Universitet. En  artikel från 2006 som sätter in "Gömda" i ett litteraturhistoriskt sammanhang. Se även här.

Debattartiklar

Newsmill:
Därför mörkar Liza Marklund sanningen om Mia
Det är jag som är det verkliga offret i historien om gömda
Därför  mörkade  mediecheferna historien om Marklund
Aftonbladet och Expressen ett par i brott

"Liza Marklund har en del att förklara"
av Ann Heberlein, om Elisabeth Hermons Vingklippt

Texter av och om Liza Marklund
Den enda intervju hon hittills gett om Monica Antonssons bok, Expressen 12 dec 2008:
"Kvinnovåld tas inte på allvar", 7 juni 2004
Liza Marklund om vikten av mediegranskning, krönika Expressen 7 april, 2007
"Journalister ska inte kunna komma undan"

Länksamlingar (till bloggar och artiklar)
http://jerbaz.wordpress.com/2008/12/21/mia-sanningen-om-gmda-2008 (med en sammanställning av "detaljer" som ändrats i Gömda)
http://thewitch.se/lanksamling-over-skandalen-om-gomda

 

Seminarium om Mediemakt, ons 14 januari kl 12-14

Vem är "Mia Eriksson" i succéboken "Gömda"? Hur mycket kan man knuffa på verkligheten och fortfarande kalla den "sanning"? Bygger Liza Marklunds författarkarriär delvis på en bluff, eller är hon drabbad av ett orättvist drev? Har medierna gett kritiken mot dessa böcker den plats den förtjänar eller håller de henne om ryggen?

För första gången berättar frilansjournalisten Monica Antonsson om sin bok "Mia - Sanningen om Gömda" inför en publik i Stockholm. Boken beskriver det glapp som finns mellan skildringarna i "Gömda" och "Asyl" samt otaliga medieframträdanden av Liza Marklund och "Mia Eriksson" å ena sidan, och den information som Antonsson skaffat sig från en mängd olika källor.

Magasinet Neo har under sina tre år publicerat ett stort antal mediegranskande artiklar, och vill med detta seminarium stimulera en fortsatt kritisk diskussion om mediernas makt och ansvar.

Medverkar gör även (med reservation för ändringar):

Elisabeth Hermon, som drev Stiftelsen Trossen, hängdes ut som bedragerska i en serie artiklar i Expressen 1992 och har berättat om detta i boken Vingklippt (2008)

Andreas Ekström, kulturjournalist på Sydsvenskan, kolumnist i Journalisten och bloggare

Anna Serner, VD Tidningsutgivarna.

Lena Mellin, ställföreträdande ansvarig utgivare och chef för samhällsredaktionen på Aftonbladet.

Liza Marklund samt representanter för Piratförlaget, TV4 och Dagens Nyheter har bjudits in. Se denna bloggpost för uppdaterat program.

Moderator: Gunilla Kinn, frilansjournalist

Under andra halvan av seminariet får publiken ställa frågor.

Tid: Klockan 12-14 onsdagen 14 januari (lunch serveras från klockan 11.30)
Plats: Kungsgatan 60, 2 trappor, Stockholm

Anmälan till event@magasinetneo.se snarast. Meddela om du även vill ha lunchsmörgås. Sådana kommer att finnas till priset av 50 kronor.

Varmt välkomna!

Sofia Nerbrand
Chefredaktör och VD

P.S. Nu finns även en länklista med läsning inför seminariet D.S.

Så kan lakritspipan räddas

Axel Kronholm skriver om Finlands militanta tobakspolitik.  Rökare… förlåt, rökande ska vara utrotat år 2040, menar en arbetsgrupp. Här är verkligen ingen åtgärd för drakonisk, eller för futtig. Ovanpå EU:s försäljningsförbud, förbjuds även snusande för eget bruk, vilket Aftonbladet uppmärksammar. Det stannar inte där. Tobaksvaror ska inte få visas i butiken. På cigarettautomater ska varumärken bytas ut mot nummer. Ungdomar under 18 år ska inte ens få gå in i en butik som säljer tobak. Vad är det för människor som kommer på så detaljerade förbud? Samma människor som obekymrat rycker godis från småbarn. Får de militanta sin vilja igenom förbjuds lakritspipor, leksakscigarretter och chokladprodukter med associationer till tobak.

– Inte för att vi gillar förbud utan för att fullborda reklamförbudet för tobak, säger  Ilkka Oksala. Jamen dåså. ”Det gör ont i mig också”, som forna tiders fäder brukade säga när de tog fram svångremmen för att vara elaka mot sina små. Fast tillåt mig tvivla. Fanatiker som trosvisst talar om att ”Hela marknaden ska köras ner på 30 år, då behövs inga nya produkter” känner nog snarare sadistens njutning när de får hitta på nya små jäkelskap. Allt för att mobba folk som inte gjort något värre än att bruka ett njutningsmedel förenat med kända hälsorisker vid långvarigt och intensivt bruk.

Det är dags att säga ifrån mot antirökfanatikerna och deras absolutism. Det gjorde jag redan när godisförbudet blev ett EU-direktiv. (Vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna röstade för godisförbudet på EU-nivå.)

Noteras kan dock att Sverige har implementerat detta tobaksdirektiv utan att förbjuda lakritspipor. Detta genom en innovativ tolkning av dåvarande folkhälsoministern Morgan Johansson (s):

”I den slutliga rådsrekommendationen finns däremot en skrivning som säger att medlemsstaterna rekommenderas att anta lagar och andra författningar för att förbjuda godis och leksaker som liknar en tobaksvara och där ett uppenbart syfte finns att marknadsföra denna tobaksvara. En pipa är per definition ingen tobaksvara. Den godisprodukt som ledamoten omtalar omfattas därmed inte av rekommendationen. Jag har inte heller i övrigt i avsikt att verka för ett förbud mot lakritspipor i Sverige.”

Detta som svar på en fråga från nuvarande socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson. Johanssons gärning förtjänar att uppmärksammas. Dels för att även finländarna ska kunna behålla sina lakritspipor, men också som den förmodligen enda liberala och antipaternalistiska handling den grötmyndige regleringsivraren Morgan Johansson åstadkommit i hela sitt liv.