Mattias Svensson - 23 januari, 2009
Interpellera gärna till ansvarig byrådirektör angående, med hjälp av eterburen elektronisk sökteknik, definitionen “föräldratelefon”, vilket bör ge resultat - försåvitt förfrågan skett genom relevanta myndighetskanaler - att “föräldratelefon” redan är ett vedertaget begrepp av för denna fråga ej tillfrågade remissinstanser (Barnens Rätt I Samhället, BRIS, samt Rädda Barnen). Obstruktion föreligger ej.
Herr Klokbok har översatt gårdagens bloggpost om föräldrastöd här på Neobloggen till kanslisvenska. Obetalbart!
Andra som suckade över gårdagens förslag var HAX, Holdstock och Westerberg.
Mattias Svensson - 23 januari, 2009
För att bygga Sverige grönt vill vi förtäta och bygga på höjden. Att bygga högt är att utnyttja städernas begränsade utrymme mer effektivt samtidigt som det är en många gånger miljövänlig och energieffektiv lösning på dagens bostadsbrist. Vi ser positivt på initiativ för att skapa en mer modern storstad som kommit till exempel från nätverket Yimby.
Detta bejakande av skyskrapor och levande innerstadsliv i växande storstadsregioner kommer idag (UNT) från två unga miljöpartister, Grön ungdoms språkrör Maria Ferm och Christian Valtersson. Precis som när jag diskuterade tillväxt och frihandel med Anders Wallner och kunde konstatera att det är en enorm skillnad jämfört med de storstads- och handelsfientliga miljöpartisterna av Schlaug- och Gahrtontyp. Visst, precis som Wallner vill peta i våra konsumtionsbeslut vill Ferm/Valtersson styra bostadsmarknaden med subventioner och kontroller, men det är ändå ett anmärkningsvärt ideologisk skifte till det bättre bland de gröna. De är också mer frihetliga än regeringen i var folk från andra länder ska få bosätta sig.
Extra roligt är att denna artikel där de gröna ställer sig bakom förtätning kommer samma dag som Thomas Anderberg har en aggressivt konspiratorisk drapa i DN Kultur om att de som ser miljövnster i storstadsförtätning bara är ute efter pengar:
Med sådana miljövänner behövs inga miljöfiender. För
det kan väl inte vara så att den ekologiska argumenteringen mest utgör
ett tunt lager grön färg över den ekonomiska?
Anderbergs buskagitation kanske funkar mot nygröna moderater, men knappast när unga miljöpartister drar samma slutsats. Splittringen bland de grönt sinnade är bra och nödvändig.
Mattias Svensson - 23 januari, 2009
Fördelen med debatter på nätet är att det kan komma någon annan och fylla i mycket bättre vad man menar. Så har den kloka Sophia Blomqvist på Dexion sammanfattat och utvecklat ideologins praktiska betydelse i politiken:
Politik är en ständig ström av frågor, en oändlig ström av människor som av olika anledningar och med olika väl underbyggda skäl önskar att åtgärder skall vidtas. Har man inte minst ena handen fast på den ledstång som ideologin och värderingar utgör så är man snart vilse.
Ideologi är Ariadnes tråd i politiken som politikerna behöver för att inte gå vilse men den är också det ledband som vi medborgare behöver för att i förväg kunna bedöma vart de politiker som ber om vårt förtroende vill gå, men också vilken väg de på ett ungefär kommer att välja.
Att därmed säga att jag är för A men väljer B för att i nästa mandatperiod kunna välja C som jag också är för är inte bara att klippa Ariadnes tråd och att kasta ut nystanet genom dörren. Det är också att be om att förlora människors förtroende. Att säga, jag är inte pålitlig.
En god poäng. Detta apropå min fundering om varför att ”göra ingenting” är en förbjuden tanke i regeringskretsar, och det vidare meningsutbytet med SvD:s Sanna Rayman som svarade här och här.
