Vad har Per Gudmundson rökt?

Man undrar vad Per Gudmundson rökt innan han författade dagens ledare i Svenska Dagbladet. Han hallucinerar fram en "radikal liberalisering" i att drakoniska rättspåföljder för narkotikabrott mildrats något, och anser sig med detta ha avslöjat en dold konspiration som införts "utan att det skrivits en rad om saken". Några rader finns det allt. Straffnivåerna har nyligen utretts grundligt på uppdrag av nuvarande regering. Straffnivåutredningens förslag Straff i proportion till brottets allvar (SOU 2008:85) påpekar inkonsekvensen i att de högre straffskalorna slentrianmässigt använts för narkotikabrott och skattebrott, men inte för våldsbrott på sidan 249-50:

”Också i förhållande till annan brottslighet kan ifrågasättas om våldsbrottens allvar tillräckligt avspeglar sig i straffmätningen. Av kriminalstatistiken framgår att den övre delen av straffskalan för bl.a. grova narkotikabrott och grova skattebrott används proportionellt sett i betydligt större utsträckning än motsvarande del av straffskalan för t.ex. grov misshandel. Medan den översta delen av straffskalan för allvarliga våldsbrott har ansetts böra reserveras för nästan exceptionella fall är det långt ifrån ovanligt att det maximala straffet enligt straffskalan döms för ut för grova narkotikabrott.”

Utredningens slutsats:

"Det finns alltså skäl som talar för att dessa skillnader på sikt bör jämnas ut och att ett mer enhetligt sätt att mäta ut straff inom ramen för straffskalan bör tillämpas."

Det är dessa utredda, omdiskuterade och med rättsmedvetandet bättre överensstämmande straffnivåer som nu implementeras i rättsväsendet. Numera straffas i högre utsträckning riktiga brott, som våldsbrott. Den radikala liberaliseringen av narkotikapolitiken väntar vi dessvärre fortfarande på.

RIP George McGovern 1922-2012

Since leaving office I’ve written about public policy from a new perspective: outside looking in. I’ve come to realize that protecting freedom of choice in our everyday lives is essential to maintaining a healthy civil society.

George McGovern, som var demokraternas presidentkandidat 1972 och förlorade stort mot Richard Nixon, har gått bort. Jag skrev om honom i senaste Neo  där vi gjorde en Backspegel på svenska kommentarer av tidigare presidentval. De frågor som då fick McGovern att framstå som ”extrem” framstår idag som högst vettiga; amnesty, abortion, acid, alltså amnesti för värnpliktsvägrare, legal abort och legala droger. McGoverns förslag om skatteavdrag för låga inkomster infördes senare av Ronald Reagan. McGovern verkar alltså vara något av en vänsterns Barry Goldwater, en kandidat som förlorade valet men vann idéstriden. Ännu bättre blev McGovern sedan han lämnat partipolitiken. Han kritiserade den ekonomiska paternalism som särskilt drabbade fattiga. Och trots att hans egen dotter gick bort tidigt efter alkoholmissbruk insisterade McGovern på att skilja på bruk och missbruk och hålla reglerarna borta från beslut om vad vi äter, dricker eller röker. Likaså kritiserade han ”den kostsamma sporten” att stämma varandra och institutioner för all slags upplevd skada, återigen en gräns som inte minst Demokrater varit dåliga på att dra. Whose life is it anyway? frågade han retoriskt. Själv levde han sitt eget liv lite över 90 år, och ingen kan säga annat än att han gick sin egen väg. Sådana politiker ska minnas med stor respekt, vare sig man håller med dem eller inte.

Jo, det går att vara intelligent, modern och religiös

I helgen gjorde jag ett mycket litet inlägg i frågan om religion, gudstro och intelligens, vilket föranledde Fredrik Segerfeldt att skriva på Facebook att jag ställer mig på hokuspokusets sida. Avgör själva. Särskilt när fundamentlister bränner ner västerländska beskickningar verkar det ligga nära till hands för en del svenska liberaler att avfärda alla former av religion som korkad och omöjlig att kombinera med modernitet. Hela texten finns här.