Vad fan pratar ni om?

Förslaget att lägga några hundra miljoner på basal välfärd som skola och sjukvård även för dem som befinner sig i landet utan statligt tillstånd har inte bara lett till gnäll på kostnaden och förhoppningar om ett uppsving för Sverigedemokraterna. Det finns ännu ett obegripligt indignationsresonemang från surhögern. Forne kollegan Johan Ingerö skriver att detta förslag skapar, håll i er nu, ”en grotesk orättvisa”:

Den som i god ordning ansöker om uppehållstillstånd löper risken att få nej och skickas tillbaka. Den som armbågar sig in, struntar i att söka asyl eller trotsar ett utvisningsbeslut, belönas däremot med fri sjukvård och utbildning. Räkningen för detta skickas inte bara till skattebetalarna, utan även till de invandrare som försöker ta sig in i Sverige på laglig väg. Sensmoralen är uppenbar: använd armbågarna.

Lika indignerad är kanske inte Sanna Rayman. Hon ser däremot utebliven sjukvård och skolgång som en samhällelig motsvarighet till att skicka upp barnen på rummet utan middag när de varit vanartiga. Som en sträng och föredömlig pedagogik, tänkt att nå ända fram till de länder där folk kanske kontemplerar en flykt undan vidriga förhållanden:

Allt är inte lika klokt. Man har stakat ut en linje för ett antal frågor rörande papperslösa. I stora drag innebär den att Moderaterna viker ner sig och låter de övriga få sin vilja fram. Att man härigenom urholkar tyngden och vikten i begrepp som asyl och medborgarskap förefaller inte bekymra någon längre. Pedagogiken i att premiera den som trotsar ett avvisningsbeslut kan ifrågasättas.

Premiera!? Förlåt oss som trodde att det här handlade om skola och vård åt människor i vårt land som behöver det. Det handlar visst enligt SvD om att sända stränga signaler till Afrika och Latinamerika om att vi inte vill ha fler av deras slag, och vi är beredda att låta några lida utan att lindra deras krämpor och lämna deras ungar utan kunskaper för att verkligen låta den signalen gå fram. Jag är för min del glad att regeringen och Miljöpartiet väljer människor här framför signalerna där, även om några fler av världens fattiga – hemska tanke! – därmed skulle kunna få för sig att Sverige är ett humant land. Men sedan måste jag undra, Johan och Sanna, vad fan det är ni fantiserat ihop om något slags premie för illegala invandrare? Det är ju ingen som pratar dagersättning, SFI, bostad, integrations- och arbetsmarknadsåtgärder och hela det paketet för människor som befinner sig här illegalt. De pröjsar allting själva för sitt uppehälle, med moms. Eller har någon som vill pröjsa det åt dem med skattade pengar. Och de är ofta här för att svenskar vill betala för att anställa dem. Ovanpå detta pröjsar vi farbror polisen för att jaga, gripa och flyga hem de här människorna, vilket jag kan ha synpunkter på åtminstone som prioriteringsfråga. Så mycket för den ”premieringen”. Vad det handlar om är att blir de som är här utan statens tillstånd sjuka har de ingenstans att gå för i Sverige har vi bara en nischmarknad för de rikaste och resten är offentligt. Sak samma med skolan för deras ungar. Det behöver vi lösa och med det system vi valt betyder det tyvärr att slanta offentligt. Men i statskassan är detta växelpengar. I andra länder löser man detta med idealitet, välvilja och genom att se mellan fingrarna, men man löser det. Vård och skola åt papperslösa har väldigt lite med invandringsincitament eller den statliga omhändertagandeapparaten att göra. Det är en praktisk lösning på ett konkret problem här och nu. Resonemangen om uppgörelsen som något slags belöning av illegal invandring håller inte. De är fantasifigurer som, särskilt ihop med den Ingeröska indignationen och den Raymanska Ratchedattityden, blir lika osakliga som osmakliga. Uppdatering: SvD:s ledare idag bjuder på ännu ett märkligt resonemang:

"människor som bryter mot lagen understöds med vård och undervisning. Det är, med förlov sagt, en sorts diskriminering mot dem som handlar rätt."

Eeeh. Sjukvården ger man till människor som är sjuka, inte på basis av patientens laglydighet eller moraliska förtjänst. (Och nej, ingen har föreslagit att alla världens vårdfall ska få komma hit för behandling, förslaget gäller viss sjukvård för den som befinner sig i Sverige.) Argumenterar SvD för en ny princip här och vilka andra lagbrott ska i så fall rendera i icke-vård för att inte laglydiga och skötsamma ska känna sig kränkta? Mördare? Väskryckare? Fortkörare?

Ursäkta medan jag kräks på er indignation

Omkring 250 miljoner kronor om året kostar informationsinsatser om alkohol, tobak, narkotika och dopning som staten bedriver. Informationsinsatser som alla utvärderingar (se sidan 12 i Folkhälsoinstitutets egen rapport Att göra det möjliga, till exempel) visat är fullkomligt verkningslösa, men som ändå lever ett eget liv i folkhälsobyråkratin. Statens folkhälsoinstitut får ovanpå det runt 130 miljoner kronor om året för att hitta på siffror och moralisera över vår livsstil. Det är ändå småpengar i sammanhanget, som det brukar påpekas när man uppmärksammar denna föga nyttiga hälsoåtgärd. (Siffror från regeringens budget) Från pappersslöa till papperslösa. Motsvarande pengar ska nu användas till att ge basal välfärd som skola och vård åt några av de allra mest behövande, papperslösa invandrare. Skolgången för dessa barn kostar i sig mindre än den meningslösa informationssatsningen, 50-100 miljoner kronor per år, sjukvården på några hundra miljoner något mer. Ändå räcker beslutet om vård och skola för papperslösa för att på sina håll motivera indignerade utgjutelser om skattepengar och kostnader, parat med "analysen" att detta kommer att ”gynna Sverigedemokraterna”. Fast det handlar om en solidaritet som i stort sett alla länder visar, oavsett välfärdssystem. Klarar Nigerias fattiga att bjuda flyktingar och föräldralösa på gratis skolgång klara nog svenskar det också, fast vi valt korkade kollektiva system för detta. Handlar det om skattepengar finns tusentals saker att vara mer upprörd över. Så det handlar alltså inte om kostnaden, utan om att man tycker att barn ska vara utan skola för att deras föräldrar haft fräckheten att vilja fly från missförhållanden till någonting bättre i vårt land, och att vi ska ha en ”solidarisk” sjukvård som ges efter behov, men inte till några av de mest utsatta som bor här. Och att ovanpå detta komma dragandes med att Sverigedemokraterna har ”rätt” och förtjänar stöd för att de också tycker så. Ursäkta medan jag kräks på er indignation. Tidigare i samma fråga: Dick Erixons hatseans mot bagatellbrott Den ogina välfärdsstaten

Palme var kanske nyliberal

Opassande munter idag. Vet inte vad som är mest smaklöst underhållande att betrakta, den politiska Palmekulten eller kufandet om vem mördaren var. Men jag ska så här på 25-årsdagen av mordet minnas en vass och briljant retoriker som faktiskt erbjöd mig mitt första politiska föräldrauppror. Minns fortfarande hur pappa stannade bilen och svängde av under en av våra semesterresor en sommar för att på någon marknad längs vägen köpa en klistermärkeskarikatyr på Olof Palme med sedvanligt vass näsa. De var populära i folkdjupet och kom att pryda vår bil ända fram till den tragiska morgonen efter mordet. Ett av klistermärkena satte pappa upp i mitt rum. Jag protesterade. Jag var för ung för att kunna ha en uppfattning, menade jag, och tog ner märket. Ett tag senare åkte jag med sossegrannen och hans barn in till stan för att höra Palme valtala på torget, det bör ha varit 1982. Vi satt längst fram, och jag fattade ingenting av vad han sade då heller. Först i vuxen ålder skulle jag inse att farsans inställning till Palme var rätt rimlig. Karln ljög sig ogenerat ur trångmål och var en sakpolitisk katastrof. Han representerar det DDR-Sverige vi lämnat bakom oss, ett självgott isolerat land som hellre var beundrade av kommunistiska diktatorer i tredje världen än umgicks som jämlikar med västliga demokratier, och varnade i hetsande och hatiska ordalag för allt utländskt och fritt från parabolantenner till kooperativa dagis. Jag önskar så att Palme fått uppleva 1989 ihop med Sten ”Baltikum är inte ockuperat” Andersson och hans andra gelikar. Men jag kan inte känna något hat. För mig var Palme lite spännande när jag var liten och politiskt överspelad när jag växte upp. Jag minns besvikelsen över Palmeboken jag fick när jag pratat hos SSU på Bommersvik för några år sedan. Här är den vasse retorikern med sina tydliga politiska ställningstaganden man kunde vara för eller mot nedslipad till en sämre kopia av mähät Thage G Pettersson, mannen vars enda avtryck i svensk politik var hans bitterhet över att ha blivit petad från symbolposten som riksdagens talman 1991. Jo, för det visar sig i Petterssons bok att Palme ”egentligen” tyckte och resonerade precis som Thage G Pettersson. Att döma av recensionerna av Göran Greiders senaste verk är det fortfarande så Palme används. Min Palmefavorit, som fångar både den vassa retoriken och hyckleriet hos en ogenerad maktspelare, är när han kritiserar den växande borgerliga statsskulden (youtubelänken här). Socialdemokraterna hade knappast, särskilt inte i opposition varit mer återhållsamma med statens slantar. Men det hindrar såklart inte Palme att raljera över borgerlighetens spenderexcesser. Det dukade bord han metaforiskt välkomnade dem till 1976 är nu vederbörligen tömt på allt vad som fanns:

”De har inte bara ätit opp vad som fanns på bordet. De har tömt skafferiet, ätit sig genom visthusboden, låtit åkrarna stå i träda och tuggat sig igenom andra länders bankmatsalar på kreditkort utställda på de svenska skattebetalarna.”

I sak är det bara att hålla med. Det var galet av de borgerliga regeringarna på 1970-talet att låta offentligheten svälla och skulderna skena. Han kanske egentligen var lite nyliberal ändå, den där Palme. Undrar om marknaden kan svälja en bok till?