Fråga: Är förmynderi verkligen enbart skadligt?

Börjar få in lite respons på min bok Glädjedödarna. Bland annat en intressant fråga som man ofta får när man intar en principiell hållning. Leder den verkligen inte till några problem och är den alltid rätt? Fråga: Är verkligen förmynderi ENBART skadligt, i ALLA lägen? Och finns det ingen liten trade-off som bör göras, i något läge, mellan förmynderiets negativa verkan, och eventuella goda värden av annan natur som kan uppnås med lite förmynderi? Svar: Nej. Jag försöker vara väldigt tydlig med att spalta upp fördelar och nackdelar med de olika politiska åtgärder som står till buds. Faktum är att förbud, skatter och monopol fungerar som restriktioner på konsumtionen i varierande grad. Mest initialt och inte alls så mycket att konsumtion eller de problem som följer därav försvinner, men de har den effekten. De har också en massa andra effekter som inte är så trevliga. Där är trade-offen (givet att man ser minskad konsumtion som problem, det kanske inte är uppenbart bra att radio- och tv-monopol begränsar sportsändningar eller andelen utländska program till exempel). Tyvärr framställs det ofta i folkhälsotermer som att konsumtionsminskningen är den enda relevanta storheten, och den överdrivs ofta betydligt. Jag går också igenom vilken kategori förbud som kan fungera, nämligen de som har stor acceptans och gäller något som människor är rätt likgiltiga inför. Rökförbudet på krogar och restauranger blev rätt trevligt, får även en principiell förbudsmotståndare medge. Och jag tror att det är rätt få som svär över bilbälteslagen idag. Det hindrar inte att när den kom sjönk olyckorna snabbare i länder utan lag, eller att förbudet idag förmodligen skulle kunna avskaffas utan att särskilt många skulle köra utan bilbälte. Den enda åtgärd som tycks ha inga eller direkt kontraproduktiva effekter är informationsåtgärder. De finns kvar bara för att de ökar acceptansen för politiska restriktioner. I ideologikapitlet går jag igenom ett antal argument för att man ändå bör vara emot förmynderiet som princip, fast en del åtgärder mycket väl kan ha vissa positiva effekter eller åtminstone går att leva med. Det handlar om att restriktioner blir motivering för att göra fler restriktioner. Dels skapas en byråkrati som är intresserad av att utreda och föreslå nya åtgärder eftersom mycket ändå handlar om symbolpolitik. Dels blir inskränkningar argument för inskränkningar på andra områden. Avsteg från en princip etablerar en ny princip, exempelvis att staten ska skydda oss mot det som är skadligt för oss. Så argumenteras för fettskatt eftersom ”Vi har ju tobaks- och alkoholskatt.” Och att vi har lagar om säkerhetsbälte motiverar än idag allsköns lagstiftning. Fast den lagen i sig var onödig och kanske temporärt rent kontraproduktiv. Så argumenten för en frihetsprincip är verkligen inte att den löser alla problem eller att den i alla enskilda sakfrågor fungerar bäst, men att den ändå på det hela taget är bättre än en politisk prövning i alla enskilda fall med det svaga skydd för en personlig frihet som inte enkelt låter sig aggregeras i siffror eller förstås av en politisk församling. Detta förstärks av att de politiska åtgärder som står till buds förvisso minskar konsumtionen något, men har ett antal otrevliga bieffekter. Det är ungefär som frihandeln som princip. Det finns en del teoretiska exempel där en optimal tull skulle kunna berika ett land mer än helt fri handel och säkert några enstaka fall där det även i praktiken skulle fungera så med ett tullskydd eller handelshinder. Men erfarenhet och empiri pekar ändå på fördelarna med en robust frihandelsprincip genom att den är enkel, demokratiskt kontrollerbar, inte kan utnyttjas för att gynna särintressen på allmänhetens bekostnad och på det hela taget leder till goda utfall. Dessutom handlar de faktiska restriktionerna av handeln inte alls om de tänkta teoretiska fall där de skulle vara en vinst för landet som inför dem, utan tvärtom på produkter som är en rejäl ekonomisk förlust. Exempelvis är västerländska tullar, tvärtemot teoretiska argument, högst på enkla varor som textilier och jordbruksprodukter som vi enligt ekonomisk teori borde importera. Glädjedödarna – en bok om förmynderi köper du exempelvis hos Kulturbutik (37 kr), Megastore (39 kr), Adlibris (44 kr), Bokia (45 kr), CDon (49 kr), Ginza (49 kr), Bokus (51 kr) eller direkt från Timbro (69 kr).

Sharia visar vad som står på spel

I dag skriver jag i Svenska Dagbladet om dödsdömda iranska Sakineh Mohammadi, och vad som står på spel i Nordafrika och Mellanöstern efter revolutionerna. Hela min intervju med Sakinehs advokat Mohammad Mostafei finns i nya numret av Neo, där vi även publicerar en längre essä om shariarätten. Ur dagens kolumn: Kartan över straffrätt enligt sharia går som ett band över norra Afrika från Mauretanien och Nigeria i väst till Somalia i öst, över den arabiska halvön genom Iran, Afghanistan och Pakistan, via Bangladesh till Malaysia och delar av Indonesien. De spöstraff som delas ut i indonesiska Aceh och de hängningar och amputationer som verkställs i Iran och Somalia sker alla med hänvisning till samma religiösa källor, om än utifrån något olika rättsliga skolor och därmed med vissa små nyansskillnader. Inte sällan – som i Sudan och Iran – har sharia införts efter revolutioner som till en början såg ut att bära på ett frö till demokratisering. Brutaliteten i rättstillämpningen är ingen slump, inget tillfälligt utslag av enskilda domares sadism. Här finns präster, domare och akademiker som sysselsätter sig med tolkning och tillämpning av ett juridiskt system som ovanpå lagren av korruption motsvarar vårt i ett grundläggande avseende: Det finns ett ideal om legalitet, om att dom och påföljd måste ha stöd i lagar vars närmare innebörd mejslas fram genom praxis och rättsvetenskap. Läs hela!

Sagt om boken

Kommentarerna om Glädjedödarna – en bok om förmynderi börjar så smått trilla in. Här är några citat.

”I stället för ytterligare en tradig högerbok om marknadsekonomins förträfflighet handlar "Glädjedödarna" (Timbro förlag) om friheten från pekpinnar.”

Sakine Madon, Expressen 110514

”Svensson argumenterar väl för sin sak, och ger en mängd absurda exempel på paternalistisk politik. Från dansbaneeländet till Docklands, till tillslaget mot nattklubben Patricia i Stockholm, där några gäster dansade med bar överkropp. På 50-talet rasades det mot serietidningar och på 80-talet mot videovåld. För varje lättsamt nöje finns en politiker eller akademiker som ropar på förbud.”

Ida Thulin, Sundsvalls Tidning 110517

”Svenssons bok är också en djupt seriös analys av förmynderimentaliteten och det bästa försvar jag har läst för vår rätt att leva våra liv på vårt sätt, även när experter och politiker tycker att det är okunnigt, omoraliskt och fettbildande.”

Johan Norberg, Metro 110519

Festen kommenteras här. Boken köper du exempelvis hos Kulturbutik (37 kr), Megastore (39 kr), Adlibris (44 kr), CDON (49 kr), Ginza (49 kr), Bokus (51 kr) eller direkt från Timbro (69 kr). Uppdatering: Det här blogginlägget dissar min inledningningspresentation från releasen rätt ordentligt, fast på ett ganska underhållande och alls inte osant sätt.

Författaren, en man vid namn Svensson i 35års åldern, kom upp på scen med en cigg i munnen, drink i handen samtidigt som högtalarna pumpade nått rebelliskt. Han lekte typ sångaren i The Hives eller nått. Kul att Svensson leva ut lite, tänkte jag när jag stod där o såg honom leka rock star. Tyvärr kändes det rätt töntigt och det var ganska tydligt att Svensson nog inte var killen i klassen som hade cigg i mun om man säger så.

Nu tror jag förvisso att Leone Milton som skrev inlägget kommer att finna boken något mer komplicerande än en festpresentation medger. Och jag tror att boken kommer att tilltala någon som klagar på att de inte fick ta med sig ölen ut från festen.