Mattias Svensson - 28 oktober, 2011
”Den fråga du tar upp är väldigt viktig. Den handlar om att regeringen inte har ordning och reda på arbetsmarknaden. Jag uppmärksammade detta i Almedalen. Det visade sig att 55 av 55 granskade företag på något sätt bröt mot de avtal som Migrationsverket hade tecknat för att få gästarbetare att komma till vårt land och arbeta.
Det var 55 av 55, alltså 100 procent, som bröt mot avtalet. Det handlar om sämre arbetsmiljö, arbetsvillkor, arbetstider men också löner. Det är en aktiv lönedumpning som regeringen låter ske. Det tycker jag är fel.”
Så löd Håkan Juholts replik (
anf 16) till Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i riksdagens partiledardebatt 12 oktober. Som Tyra påpekar i
en kommentar till min
förra bloggpost om Håkan Juholts slirande på sanningen verkar detta vara ännu ett fall.
Här är nämligen
källan, Hotell och restaurangfacket följde på Migrationsverkets uppdrag upp ett antal arbetsplatser där man anlitat utländsk arbetskraft.
Det första vi kan konstatera är att det var 54 arbetsplatser, inte 55 som Juholt anger. Allvarligare fel, liknande dem som Håkan Juholt väljer att exemplifiera med, hittades vid 33 av de 54 arbetsplatserna. Det handlar om felaktiga löner, ofullständiga lönespecifikationer och anställningsbevis, felaktig semesterersättning/semesterlön, felaktig arbetstid såsom övertid och mertid samt dygns- och veckovilan, felaktig Ob-ersättning, felaktigt kostavdrag. Rapporten är förvisso oklar eftersom något slags regelbrott som kunnat klaras upp på plats vid första besöket har konstaterats på fler arbetsplatser än de 33 fall som drivits vidare. När Hotell- och restaurangfacket
sammanfattar rapporten hävdar de dock
inte att samtliga arbetsplatser som fick anmärkning, vilket alltså varit Juholts retoriska poäng: ”Av de 54 restauranger som HRF besökt och som Migrationsverket beviljat arbetstillstånd till var
nästan ingen prickfri.”
Men framför allt. Väldigt få av de arbetsplatser som Hotell- och restaurang valde att besöka, och som alltså var utvalda för att de alla hade gästarbetare, hade problem med just gästarbetarna. I sex av fallen handlade de allvarligare anmärkningarna om gästarbetaren, vid ytterligare 13 rörde anmärkningarna både gästarbetare och övrig personal. I 14 av fallen rörde anmärkningarna
enbart den övriga personalen (se sid 5 i
rapporten). Det senare kan knappast räknas som brott mot "de avtal som Migrationsverket hade tecknat för att få gästarbetare att komma till vårt land och arbeta", vilket är vad Håkan Juholt alltså kritiserat hos samtliga arbetsgivare. Tvärtom har de 14 arbetsplatserna ihop med de 21 där fallen inte gått vidare alltså
inga allvarligare anmärkningar rörande arbetskraftsinvandrare. Hundra procent var i själva verket mindre än hälften.
Att hotell- och restaurangfacket ändå vill tolka resultatet som att det är just arbetskraftsinvandringen som orsakar fusk och slarv med löneavtalen framgår redan i projektets hypotes (sid 1). De har så klart en poäng i att personer vars rätt att vistas i Sverige är knuten till en specifik arbetsplats har en svagare förhandlingsposition och att det är viktigt att fackliga organisationer ser till att personalen inte utnyttjas. Men resultatet i deras rapport kan lika gärna tolkas som att detta är lika mycket ett branschproblem som ett invandringsproblem. Och hur solidariskt vore det att stänga möjligheten för människor att alls få komma in på den svenska arbetsmarknaden?
Det som i vilket fall som helst är uppenbart är att Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt snarare än att tolka slutsatserna från en undersökning gjord utifrån en förutfattad hypotes med viss försiktighet, istället gått längre. Nästan alla arbetsplatser blev för Juholt precis alla. I Juholts retorik låter det också som att det handlar om betydligt värre överträdelser än ofullständig lönespecifikation eller felaktig kostersättning. Och framför allt, brott mot kollektivavtalsregler i allmänhet, många enkelt ordnade och/eller för inhemsk arbetskraft, blev i Juholts retorik brott mot Migrationsverkets regler. Detta i en replikväxling med Jimmie Åkesson som gör just arbetskraftsinvandringen till problemet.
Mattias Svensson - 27 oktober, 2011
Det finns arbeten man inte avundas. Ett sådant är onekligen att vara pressekreterare till Håkan Juholt.
Förra veckan drog Juholt till med att Grekland skulle vara nyliberalt eftersom de saknar skatter och regleringar (
anf 12). Den desperata lögnen synades aldrig, men vi kan konstatera att i
rankningen av ekonomiskt fria länder hamnar Grekland på plats 37 av 43 europeiska länder, och på 88:e plats i världen. Regleringen av ekonomin sammanfattas: ”The overall regulatory framework is inefficient and hampered by government bureaucracy. Sporadic efforts to enhance the business environment have been undermined by red tape and insufficient political commitment” Till detta skenande statsutgifter, korruption, dåligt skydd för äganderätten, betydande restriktioner för utländska investerare... ja, jag tror bilden är tydlig nog. Det är ungefär lika mycket nyliberalism i Grekland som sanningshalt i Håkan Juholts uttalanden;
Polensmugglingen,
den kreativa hyresersättningen och i somras hittade Juholt på uppgiften att 26 000 barn
gick utan glasögon och inte kunde följa skolundervisningen.
Idag är det dags igen. Håkan Juholt har
svamlat i talarstolen om det högsta antalet socialbidragstagare på 36 år, vilket sedermera tillbakavisats av Socialstyrelsen. Det var betydligt fler 1996, 2000 och 2001. Detta har han lämnat till sin stackars pressekreterare att hantera.
Nu bekräftar Juholts pressekreterare Sofi Rudh att uppgifterna som Juholt framförde var felaktiga.
– Han var felinformerad, säger hon till DN.se.
...
Strax före klockan 17 hade Sofi Rudh en ny förklaring till det inträffade.
– Jag är inte längre säker på att han varit felinformerad. Det kan ha berott på bristfälligt underlag eller missförstånd också.
Det måste förstås vara jobbet från helvetet att vara pressekreterare åt en lynnig chef som drar till med vad som faller honom in i hätska angrepp på andra och som inte har en siffra rätt. Men det finns en person som vore som klippt och skuren för jobbet: Maria Schottenius.
Schottenius var chef för DN kultur under en period då de tog in vilken haverist som helst, bara vederbörande var socialist. När DN kulturs medarbetare
ljög och ägnade sig åt
bisarra personangrepp, försvarade Schottenius dem med
egna personangrepp. Till slut blev det så pinsamt för DN att Schottenius fick kicken och blev ”
Senior Culture Columnist” istället.
Få har dock som Maria Schottenius visat sådan enveten förmåga att hålla lögnare om ryggen. Från radioprogrammet
Magnusson i P1 2008:
– Det är en ny sak som har kommit på senare år, det här att folk ska be om ursäkt, att det finns sant och falskt, och lögner och hit och dit. Det pratas liksom i de termerna och det är ganska nytt. För det mesta så diskuterar man, resonerar, har uppfattningar, åsikter. Det är ett väldigt ointellektuellt sätt att gå till väga på tycker jag, det här att här var det lögn och det ska ursäktas. Så skriver man ju inte normalt sett i kulturartiklar. Så det här är något nytt som jag inte förstår.
Tror du att sanning finns?
– Sanning? Vad är sanning, som Pilatus sa. … Ja du, det är en stor filosofisk fråga. Vi får ta den någon annan gång, tror jag.
Detta, mina vänner, är pressekreteraren Håkan Juholt behöver.
Mattias Svensson - 19 oktober, 2011
På SvD brännpunkt skrev Mattias Svensson tidigare i veckan om den dansfest i Norrköping som fått ställas in efter att svensk polis gjort en annan bedömning än många andra, och krävde 708 400 kronor för en närvaro de själva bestämde var obligatorisk. Mattias slutsats är att vi i praktiken har fått en kulturpolis, och i detta ligger det verkligen något.
Det skriver idag Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt
på sin blogg. Tidigare bloggposter i ämnet
här och
här.