Nykterister till storms mot alkohol, glädje och humor
De organiserade nykteristerna förnekar sig inte. Även i år
drivs kampanjen ”Vit jul”, som utnyttjar barn för att driva helnykteristernas
agenda om att inte dricka en droppe. I skottgluggen för deras absolutistkampanj
hamnar föräldrar och släktingar som tycker att glögg, snaps, mumma och mörk öl
är lika självklara julattiraljer som tomte, klappar och tindrande barnaögon.
Som alltid i sådana här sammanhang bör det naturligtvis
påtalas att det inte är försvarbart att dricka sig dyngrak, bli våldsam eller
grälsjuk i barnens närvaro. Men det är inte vad nykteristerna vill
stigmatisera. De är emot all slags alkoholförtäring i barnens närhet.
Till stöd för dessa krav har de en tendentiös enkät där drygt en fjärdedel av barnen uppges
”någon gång känt obehag under julen för att någon vuxen druckit alkohol”. Detta
är knappast grund för att kräva en helnykter jul av alla. Andelen barn som
”någon gång” mellan 0 och 18 ”känt obehag” för att föräldrarna exempelvis varit
stressade, på dåligt humör eller enerverade över för många förnumstiga
pekpinnar från förståsigpåare torde exempelvis vara betydligt högre.
När nykteristerna går in mer konkret på
vad de menar att barnen upplever som obehagligt blir det smått kosmiskt. Carina Friberg Fabregat,
projektledare för IOGT-NTO-rörelsens kampanj, informerar om att man i barns
närhet inte bör bli ”extra glad, högljudd och kramig”. Jag är nog inte ensam om
att behöva en helt ny personlighetstyp inför sådana krav. Sådan blir jag nästan
dagligen i samvaro med mina älskade barn, oavsett promillehalt.
På kampanjhemsidan
låter nykteristerna också förstå att man inte heller bör dra skämt som barnen
inte förstår och att gamla människor inte bör lukta konstigt (jag tror för min
del inte att det största problemet rörande gamla människors lukt är
inmundigandet av starka drycker). Jo, på riktigt! Ingen sprit, ingen humor och
inte mera glädje eller kramar än en normal vardag. Så ser en torr och nykter
IOGT-NTO-jul ut. Stackars barn som ska utsättas för något sådant.
I vanlig ordning sprids också bluffsiffror: du kan läsa här
om myten kring de 385 000 barn som nu anförs mot drickande föräldrar, och här
om den tidigare vandringsmyten som nykteristerna spridit vid jul. Det är
särskilt ironiskt att hälsofarligt drickande blir en indikator för dåligt
föräldraskap, eftersom helnykterism också är hälsofarligt
(några vita dagar kring jul är dock ingen
större fara ur hälsosynpunkt och ingetdera mönstret är i sig förknippat med
negativa effekter för barnen).
Visst kan man skratta åt att nykteristerna på detta sätt
beter sig konstigt och gör bort sig. Det vore dock att bagatellisera allvaret.
Dels allvaret för de barn som verkligen växer upp i familjer där alkoholen är
ett problem, som försvinner i tendentiösa och missriktade masskampanjer mot
allt socialt drickande. Men också allvaret för stressade föräldrar som tar
rappakaljan på allvar när de får läsa pekpinnar om att de skulle vara dåliga
föräldrar för att de unnar sig en god jul med rekreativa drycker. Många har det
tillräckligt stressigt ändå att räcka till just vid jul.
De gamla mögiga kändisar och andra uppmärksamhetssökare som
lånar namn och ansikten till en kampanj mot ett julens glädjeämne borde
skämmas. Att organiserade nykterister träffar alla som dricker (eller har
humor, kramas eller luktar) istället för problemkonsumtion beror på deras
bakomliggande agenda: att alla ska vara helnyktra hela tiden. Den har inte det
bittersta med omtanke om barn att göra. Det är inte främst folk med dåliga sexuella
erfarenheter som drar en lans mot sex, utan tvärtom puritaner som bekymrar sig
över att andra har roligare än dem. Sak samma med organiserade nykterister och
alkohol. De är helt enkelt missunnsamma glädjedödare och bör behandlas som
sådana.
