Att tänka på om Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen

I senaste Neo letar Svend Dahl liberala skott i miljöpartiet (ej online), och det är intressant att se bollen plockas upp av Upsala Nya Tidning på ledarplats i dag. Tesen är att mp inte nödvändigt hör hemma i en vänsterkartell, men att borgerligheten inte har uppfattat den förändring som partiet har genomgått. Det är ett faktum som kan vara värt att hålla i tankarna om Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen 2010.

Dahl och UNT gör ett övertygande case och jag ska erkänna att jag för egen del har fått en del att reflektera över. Mp kanske helt enkelt inte är en samling världsfrånvända ekologister som i ett skarpt läge kommer att vara beredda att avskaffa både försvaret och räntan.

UNT skriver:

I senaste numret av Neo tecknar Svend Dahl en intresseväckande bild av Miljöpartiet som skiljer sig från den gängse borgerliga, och även från Miljöpartiets självbild, men som kanske just därför ligger närmare den politiska verkligheten som den ter sig i dag. Dahls tes är enkel: Miljöpartiet har förändrats, det finns ingen självklar ideologisk koppling till Socialdemokraterna.(…)

Och om man tittar bortom de världsfrånvända formuleringarna i partiprogrammet konstaterar Dahl att ”dagens miljöparti i många avseenden är en spegelbild av hur unga välutbildade människor är mest.”. För de borgerliga partierna innebär detta två saker. Först och främst bör de fundera över varför de själva, kanske främst Folkpartiet, inte lyckas attrahera denna väljarkategori som identifierar sig lika mycket som liberal som miljöpartistisk.
Den andra insikten är att det inte längre håller att avfärda samarbete med Miljöpartiet med argumentet att varken deras eller de borgerliga partiernas väljare skulle vara intresserade av detta. Fortfarande finns stora skillnader i bland annat synen på kärnkraft och utrikes- och säkerhetspolitik, men där finns också stora likheter. I frågor som arbetsrätt, friskolor och individualism ligger man nära varandra.

Läs hela!

 

Vakant: Posten som mänsklighetens största välgörare

Nås en dag för sent av nyheten att Norman Borlaug, mannen bakom den ”gröna revolutionen” som uppskattningsvis räddat hundratals miljoner människor till livet, har gått bort.

Reason uppmärksammar, missa inte deras rejäla intervju från 2000.

Via Johan hittar jag en film från Penn & Teller, se 2.21 in.

Den ogina välfärdsstaten

James Tooleys The beautiful tree
om hur den fattiga världens slumområden fullkomligt svämmar över av
privatskolor är en verklig ögonöppnare. En oväntad ordning även för de mest
inbitna marknadsvänner, och en obehaglig konfrontation för dem som när den
ideologiska dogmen att välfärdsstat är nödvändigt för utbildning av de fattigaste.

Apropå den infekterade diskussion som uppstod förra veckan
kring frågan om Sveriges socialiserade skolsystem ska ge utbildning till
illegala flyktingar kan det vara värt att påminna om en skylt utanför en av
dessa otaliga privatskolor, i Kenya. ”The Hurmua Kibera School. Free education
for orphans, poor families, refugees.” I de kenyanska slumkvarteren anser sig privata
skoldirektörer ha råd att bjuda flyktingbarn på skolutbildning. Då kanske den
saken inte ska behöva leda till överord i Sverige. Men visst är det senare
talande för att solidariteten med de fattiga och utsatta knappast ökar med välfärdsstaten.

(Det borde såklart vara en tänkvärd benchmark även för de skoldirektörer som stoppar övervinster från billiga avknoppningar i egen ficka.)