Tack för allt
Kristian Hultqvist, vår dåvarande bokredaktör, ville skriva något annorlunda i det första numret av Neo med mig som chefredaktör. I stället för att recensera böcker ville han göra en spaning om läsandet och den nya tekniken. Artikeln fick rubriken Min läsplatta och jag, och med läsplatta avsågs på den tiden en Kindle. Kristian konstaterade att det ryktades att även Apple skulle ge sig in i konkurrensen om läsplatteanvändarna, och att det nog skulle förändra branschen.
Någon månad senare lanserade Apple mycket riktigt ett mellanting mellan telefon och dator. Uppfinningen hette iPad. Det är sex år sedan, en evighet i mediebranschen.
Höst är budgettid också på Neo, och för vår del innebär den här hösten att det är tid att konstatera det vi länge vetat: Vi driver en påkostad, designad pappersprodukt i en digital tidsålder, och vi har gjort det på lånad tid. Magasinet Neo har hittat sina läsare och sin plats i medielandskapet, men vi har inte i tillräcklig utsträckning lyckats hitta prenumeranter och annonsörer. Till slut har kalkylen blivit ohållbar. 2015 är Neos tionde år, men det kommer att få bli tidningens sista. Alternativen, som vi har vänt och vridit på det senaste året, hade inneburit en så kraftigt nedskalad produkt att det inte skulle vara Magasinet Neo längre.
Neo är ett barn av pappersåldern och det är rätt att låta den sluta på det sättet. Tidningens form och fysik är ofrånkomligen en del av tidningens själ. Så var det under min företrädare Sofia Nerbrands tid, och den traditionen har jag hållit fast vid.
Vi är oerhört stolta över Neos tio år. Sofia Nerbrand, som grundade tidningen tillsammans med Nicklas Lundblad, drev den framgångsrikt under fyra års tid. Och vi har fortsatt att gå på djupet och på tvären. Vi har mött de tyngsta makthavarna och de makthavare och tänkare som sällan syns i den svenska offentligheten. Ingen ställde frågor om juridiken och politiken till en av Sveriges tyngsta beslutsfattare, Högsta domstolens ordförande Marianne Lundius, innan Neo gjorde det. Det var i Neo som tidigare integrationsminister Erik Ullenhag fick stå till svars för det växande utanförskapet. Och vi ställde redan för tre år sedan frågor om drunknade migranter i Medelhavet till EU-kommissionären med ansvar för unionens gränsbevakning, Cecilia Malmström.
Intervjuerna med framstående akademiker – Niall Ferguson, Deirdre McCloskey, Assar Lindbeck – hör till våra mest uppskattade texter någonsin. Där, vågar jag påstå, har vi haft en unik plats i det svenska medielandskapet.
Bland mina egna texter under de gångna sex åren sätter jag reportaget från FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève högst. Jag mötte Kristyana Valchelva, en bulgarisk sjuksköterska som torterats i libyskt fängelse, och såg hur hon hånades och tystades av diktaturerna i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Reportaget från Genève blev en referenspunkt i debatten om huruvida Sverige skulle ansöka om en plats i rådet. Det är jag stolt över. Och jag glömmer inte hur Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu under en intervju luftade teorier om vilka krafter han menade hade infiltrerat SD.
Jag är också stolt över att vi har gjort en tidning som har rymt en bred borgerlighet, från socialliberaler och nyliberaler till konservativa. I Neo har liberaler som Hans Bergström, Nils Lundgren och Dick Harrison delat utrymme med feministen Hanna Lager, den gröne nyliberalen Mattias Svensson med Ivar Arpi, som bara kallar sig borgerlig. Ofta har vi fört debatter i frågor där vi har varit öppet oense. Det är diskussionerna som har hållit oss samman.
Och slutligen: Under de här åren måste jag ha fått tusentals mejl från er läsare. Ni har skällt på oss och berömt oss. Ni har kommit med kritik och nya idéer. Många har stöttat oss som guldprenumeranter. En läsare har troget skickat blommor till redaktionen varje jul.
För allt det ska ni ha ett varmt tack. Vi blev bättre tack vare er.
Paulina Neuding
Chefredaktör och ansvarig utgivare för Neo
Neo har varit det bästa magasinet att läsa på den politiska arenan.
Åsiktskorridoren i Sverige är ju tyvärr mycket smal. Väldigt tråkigt att
Neo läggs ner. Tack Paulina och ni andra som har gjort magasinet.
Mycket tråkigt
Vill passa på att tacka Dig Paulina som den enda deltagande debattör i dagens SvT Forum som stod upp rakryggat mot alla övriga mot den åsiktskorridor som håller på att stjälpa hela samhällsdebatten gällande invandringen.
Vi behöver fler unga skarpa tjejer som Dig.
Hoppas vi ser Dig med kollegor dyka upp på en annan för Sverige viktig information o ledarroll i samhällsdebatten.
Höstens tristaste nyhet (T O M värre än sossebudgeten). Hoppas era skribenter fortsätter göra sina röster hörda i cyberrymden – det är särskilt viktigt nu med ett ökande tryck av osann information från olika håll (SD, ryska media O S V).
Vi stödjer gärna ett borgerligt cyber-magasin.
Ni har varit helt fantastiska.
Sverige behöver ett borgerligt magasin, hoppas att Ni kommer tillbaka.
Just Nu behöver Vi Er mer än någonsin.
Paulina. Sanna, Ivar mfl. Tack!!!
Verkligen beklagar!
Kan ni lägga ut samtliga nummer i pdf format?
[…] att minska skribenternas löner, i värsta fall till noll. Det är brist på annonsörer, skriver Neuding. Men har magasinet verkligen försökt hitta annonsörer? Det finns alltid annonsörer, bara man […]
Neeeeeeeeeeeej!
Det är allt jag får fram just nu.
Hur blir det med oss som betalat prenumeration?
Hej Neo och Paulina!
Med stor besvikelse tar jag emot denna tråkiga nyhet. Jag har tyvärr inte varit er prenumerant, men hade just beslutat att bli det. Vart ska jag nu vända mig för att få ta del av den skarpsinniga och sakliga journalistik ni har bjudit på?
Stort tack ändå för att ni har funnits och vågat ställa obekväma, men särdeles relevanta frågor.
Fruktansvärt synd att höra. Jag har tyckt om era granskande reportage kring känsliga ämnen väldigt mycket. ”Migränverket”, ”Gärna mångfald, men ingen höger”, ”Vänsterns goda fina hat”.
Kommer ni att stänga ner hemsidan också, och ta bort alla artiklar ni skrivit genom åren?
Tack själva!
Var med från början men var nu ett tag sedan jag läste sist.
Sverige behöver verkligen ett borgerligt samhällsmagasin – hoppas att ni kan fortsätta sprida idéerna!
Tack för denna tid
/ Erik
[…] till bokmässan och jag har tankarna på många andra håll. Idag meddelade Paulina Neuding att Magasinet Neo läggs ner och det känns såklart mycket tungt och vemodigt, både för att det är en fantastisk tidning […]
Marknaden har talat med andra ord. Hejdå!
Jag kommer att sakna er mycket. Ni är unika i tidskrifts-Sverige! Både vad gäller innehåll och form. Varm kram till hela redaktionen!
Åh, vad tråkigt men tack för allt.
Nää har ju precis betala premunationen känns minst sagt lite snopet att få påminnelser hemskickade om pengar för att någon vecka senare få höra att ni lägger ner 🙁
Ofantligt tråkigt ett mer frispråkigt alternativ utan kraftig slagsida åt vänster är man ju minst sagt svältfödd på här i åsiktskorridorens Sverige.
Hoppas innerlig att flera av era skribenter dyker upp i någon onlinesatsning framöver förslagsvis en med fokus på granskning av makten från höger perspektiv att leverera ett rumsrent alternativ till sajter som friatider (utan ett lika stort första fokus på enbart invandringen) skulle bli en given succé.
Det är en ära att få vara med i sista numret om någon vecka, med en fortsättning på http://magasinetneo.se/artiklar/en-knapptryckares-bekannelser/, fast kortare.
Har precis tecknat ett abonnemang och betalat för det, vad händer nu?
Mvh..
Oj, vad synd, såg alltid fram emot ett nytt nummer. Neo är en av väldigt få svenska publikationer som man läser med glädje…
Kan ni inte göra bara en webbversion? Det skulle bli billigare och förhoppningsvis få fler prenumeranter?
Tråkigt. Sen är det ju en viss ironi i att en produkt som vurmar så hårt för den fria marknaden faller offer på den samma.
RIP!
Fan i helvete!
Jävla synd att ni lägger ner, får väl hoppas på att Filter inte går i konkurs :-/
Tråkigt men inte oväntat. Papperstidningar har framtiden bakom sig så att säga. Tack för allt själva!
Väldigt tråkigt, men kanske inte alldeles oväntat. Seriös samhällsdebatt har tagit stryk i decennier och att det nu inte är så många seriöst intresserade att det ens räcker till ett enda magasin av denna typ är ett solklart demokratiproblem. Det hade varit tråkigt att NEO försvann även om det bara hade varit en röst i mängden, men när den enda läsvärda tidskriften av denna typ försvinner är det betydligt värre än så. Dagspressens ytliga, och framförallt djupt okunniga, pladder har jag för länge sedan lämnat därhän så det blir lite tomt.
Det finns bra alternativ internationellt och i vissa länder, som t.ex. Tyskland, finns det t.o.m. läsvärda dagstidningar. Men naturligtvis vill man ändå ha något läsvärt från svenska horisont.
Ett varmt tack i alla fall till alla som gjort NEO. Ni har gjort en heroisk insats. Tyvärr räckte inte ens det i ett alltmer antiintellektuellt klimat.
Hej.
Ytterst beklagligt. S/LO-kollektivet stärker sitt kommunikationsmonopol när analys och debatt utanför detta tystnar. Jag får hoppas att stafettpinnen lämnas över till andra som med stringens och klarhet kan och vågar sätta sökarljuset på den rådande hegemonins ömma punkter.
Tack för den här tiden, och med hopp om att något alternativ kommer att uppstå, oavsett format.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ytterst beklagligt. Fritt tänkande sitter trångt i åsiktskorridoren.
Synd. Ni har gjort ett gott arbete. Jag kommer att sakna tidningen. Uppskattar sansade borgerliga texter.
.peo