Segway och en seg myndighet

Gamle vännen Henrik Andersson bedriver civil olydnad i Göteborg. Han har sålt sin BMW och transporterar sig numera till och från jobbet och i stan med hjälp av elektroniska tvåhjulingen Segway. Gott så, en vinst både för miljön och ett spartips i kristider kan tyckas.

Så ser dock inte polis och myndigheter på saken. Henrik stoppas ideligen av polis, som avkräver honom böter för att framföra en moped klass två, som inte uppfyller standarden för en sådan. I sju år har nämligen Vägverket medvetet undvikit att klassificera Segwayen, dispens medges bara för handikappade. Andra får bara bruka fordonet på inhägnat område. Polisens nitiskhet blir än mer komisk av att de själva önskar förvärva Segwayar för eget bruk.

Henrik har för sin del bestridit böterna och tagit saken till domstol för sin rätt att få nyttja sitt fordon. Det är bra. Precis som bilen en gång började som en leksak utan synbart nyttosyfte kan vi inte idag avgöra hur morgondagens persontransporter kan lösas på bästa sätt. Inget säger att det måste vara en plåtlåda på fyra hjul och med fem säten och bagageutrymme. Skulle jag tippa ligger en konsumenttillvänd leksak minst lika bra till som vad ett statligt miljardschabrak som regeringens tänkta bilutvecklingsföretag kan tänkas spotta ur sig.

(Uppdatering: Dennis tipsar i kommentarerna om att utredningen nu är klar och rekommenderar att Segwayen ska klassas som en cykel, och därmed blir fritt fram att användas, än så länge utan hjälmtvång och andra fjanterier. Sista meningen i den länkade DN-artikeln är dock olycksbådande: "Men allt skulle kunna kullkastas om EU på central nivå tar helt nya bestämmelser.")