Debatten om SD: Posera eller problematisera, DN?

Kort om DN:s huvudledare i dag, där bl a Johan Lundberg och jag anklagas för att ha satt fel ton i debatten om SD: Läs den, den är nämligen ett utmärkt exempel på det Johan och jag beskrev som en ovilja att diskutera problem kring invandring på ett uppriktigt sätt (vilket riskerar att gynna SD, även om det säkert görs av ren välvilja). DN kritiserar Johan och mig för att vi tycker att man ska diskutera invandrares överrepresentation i brottsstatistiken, och hävdar att överrepresentationen helt kan förklaras med sociala faktorer. DN skriver: ”Människor längst ned i samhällshierarkin är och har alltid varit – även långt innan Sverige hade någon egentlig invandring – överrepresenterade i exempelvis brottslighet och andra sociala svårigheter. En hjärnkirurg från Indien är sannolikt inte det minsta mer brottslig än en hjärnkirurg från Jönköping.” Detta enkla samband mellan socioekonomisk status och brottslighet motsägs av Brås statistik (Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet, 2005:17). Enligt Brå består invandrares överrepresentation även om man gör en s k standardisering med avseende på kön, ålder, utbildning och inkomst. Överrepresentation minskar visserligen för utrikes födda, men bara från faktor 2,5 till 2,1. För andra generationens invandrare minskar motsvarande tal från 2,0 till 1,5. Det finns en hel del internationell forsking kring invandrares över- och – på vissa platser och under vissa perioder – underrepresentation i brottsstatistiken. Brå listar exempelvis ett antal faktorer som kan förklara den resterande överrepresentationen i Sverige, efter att man har kontrollerat för socioekonomiska variabler. Förklaringarna kan ligga i selektionen, frustration, diskriminering, upplevd diskriminering, kulturskillnader och traumatiska upplevelser i ursprungslandet. På andra håll – på vissa orter i USA under vissa perioder t ex – har invandrare varit underrepresenterade i brottstatistiken. Detta påminner om att själva invandrarskapet i sig – med alla svårigheter som det innebär att börja om på nytt i ett främmande land – inte nödvändigtvis måste vara en faktor som kan medföra ökad brottsbenägenhet. Ju mer man tar reda på om hur alla dessa faktorer påverkar brottsligheten, desto bättre förutsättningar har man att pressa ner brottsnivåerna. (Vilket kanske inte är särskilt relevant i Marieberg, men extremt angeläget för t ex mina gamla släktingar i Rosengård. Händer det dem något så måste de numera vänta längre på ambulans, eftersom ambulanspersonalen åker in i Rosengård först när de kan få eskort av polis.) DN viftar bort frågan genom att ange en förklaring som bara är delvis sann, och förnekar på så vis dess komplexitet. Det ser förstås väldigt ädelt ut, men det är också ett utmärkt exempel på hur medier undviker att ta i de här frågorna på ett uppriktigt sätt. På det viset bekräftar de bara Johans och min tes. Vi anklagas för att jamsa med SD, när vi försöker få andra medier – DN:s ledarredaktion t ex – att sluta kratta manegen för dem. PS: Jag vet att det finns en fantastisk vilja därute att missförstå mina och Johans avsikter här, så låt mig upprepa: Vi är båda vänner av öppna gränser, vi är väl medvetna om att de flesta invandrare inte begår brott och att de flesta brott i Sverige begås av svenskar. Vi är på inget sätt ute efter att skuldbelägga invandrare som kollektiv – lika lite som man skuldbelägger män som kollektiv när man konstaterar att män, som grupp betraktade, är mer brottsbenägna än kvinnor. Läs gärna mer här här och här.