Att veta sin plats

Niklas Nordström, tidigare ordförande i SSU, skriver i Göteborgs-Posten att hans parti har en del att lära av hur Moderaterna hanterade sin kris för åtta år sedan. Det mesta är tämligen självklart, och helt i linje med vad Nordström har sagt i flera år. Men avslutningen är så lysande att den förtjänar att citeras rakt av:

"Men det finns också riksdagskandidater som gjorde bra kampanjer. Sven-Erik Bucht, Socialdemokrat från Norrbotten, slår alla med hästlängder. Han får ensam 17 674 kryss, det motsvarar 37 procent av det antalet kryss, 47 903, som alla Socialdemokratiska 17 gruppledare i riksdagen (exklusive Mona Sahlin) samlar tillsammans. Eller fem gånger så många som de tunga S-politikerna Morgan Johansson, Veronica Palm och Anders Ygeman. Bucht fick ingen tung roll i riksdagen, ingen ordinarie plats i ett utskott. Det skulle bryta mot principen. Ja jag vet inte jag, men nog borde väl det löna sig att vara populär bland väljarna. Kan inte det bli en ny princip?"

Socialdemokraterna behandlar därmed sina egna efter samma princip som de vill behandla sina undersåtar. Rättvisa är att ingen får dra ifrån, visa vägen eller klara sig själv. Rättvisa är att alla står i samma kö, väntandes på nådegåvor från en överhet som formligen marinerats i självgodhet. Så när Bucht – tidigare kommunalråd i Haparanda som förmådde Ingvar Kamprad att bygga ett IKEA där, och följaktligen är ohyggligt populär – har suttit lika länge i riksdagen som Veronica Palm kanske han kan beviljas samma tunga roll som hon. Om Socialdemokraterna tänker fortsätta på det här spåret kan de nog glömma nästa val också. UPPDATERING: Apropå eftervalssnacket så meddelar i dag ett antal s-bloggare från det kapitalt misslyckade Martin Gelin-projektet Netroots att de nu går vidare på egen hand och drar igång en egen kriskommission. S-bloggar: the gift that keeps on giving... RÄTTELSE: Alliansfritt uppmärksammar på Twitter mig på ett sakfel. Martin Gelin var inte ansvarig för eller inblandad i Netroots. Jag beklagar felet.