Ajabajajournalistik

”Vid en frukost med DI Weekend kommer han dock på sig själv med att ta en bit ananas i stället för närodlad frukt.”

”Här kopplar prinsessan Madeleine av som folk. Och bryter mot familjekoden. Med en cigarett i mungipan.”

 

Samma dag, två medier. I DI Weekend noterar man klimataposteln Pär Holmgrens faiblesse för saftig ananas. Aftonbladet kör stora hyckelnumret när de i stora artikeln basunerar ut att prinsessan rökt på en uteservering när hon förfestat inför en konsert, för att sedan i en liten artikel förklara att det borde hon ju få göra ifred. Jaha, men varför gör ni en nyhet av det då? Att feströka någon cig ibland är helt ofarligt, till skillnad ifrån den hälsofarliga dagligrökningen, och att äventyra sin egen hälsa är för övrigt inte heller något anmärkningsvärt. Till råga på allt gråter Lena Mellin krokodiltårar över den ofria kungafamiljen som är ”fångna i en gyllene kungabur” på sidan därpå.

I båda fallen finns naturligtvis ett hyckleri att notera. Kungafamiljen har kommunicerat att ingen röker, eftersom detta inte är politiskt korrekt, och Pär Holmgren moraliserar över andras matvanor. Men vi har ändå gått rätt långt i indignerad livsstilsmoralism när journalister bevakar frukostbrickor och uteserveringar i jakt på något att banna. Det ger måhända billiga poänger för stunden, men är samtidigt att spela med i moralisternas försök att göra minsta vana till andras angelägenhet. Lägg av.