Alla ska med…till skärgården

Jahapp, igår var det tvättstuga och butler i tunnelbanan. I dag är det skärgårdsutflykter. Det är ingen ände på kreativiteten i Stockholmssossarnas valrörelse. Ur dagens pressmeddelande:

”Vi föreslår att alla människor ska kunna komma till områden i skärgården som försvaret inte längre behöver. Det rör sig om attraktiva områden i flera delar av skärgården, som nu används mycket lite, som bör öppnas för alla stockholmare. Genom ett sambruk mellan Skärgårdsstiftelsen och försvaret kan försvaret använda marken vissa tider på året. Marken ska användas gemensamt och inte privatiseras.”

Nu råder det ju faktiskt ingen brist på utrymme i skärgården, och inte heller på kommunikationer. Waxholmsbolaget tillhandahåller en rik flora av skärgårdsbåtar till skärgårdens alla delar. Den som vill åka till dess södra delar, exempelvis Utö, Rånö, Nåttarö, Ålö, Norrö eller liknande, kan lätt ta sig dit från Nynäshamn eller från Årsta havsbad. De flesta delar kan dock nås med båtar som går från centrala Stockholm, exempelvis från Nybrokajen, Slussen eller Strandvägen.

Väl ute i skärgården då? Ja, inte saknas då alternativ. Den som vill hyra en fritidsstuga kan titta på exempelvis denna sajt. Själv har jag både som barn och i vuxen ålder bott i både stugbyar (min favorit är denna) och i privatägda fritidshus vars ägare vill tjäna en extra hacka.

Man kan naturligtvis fråga sig varför Socialdemokraterna försöker göra politik av ickefrågor, och svaret är förmodligen att alla andra insatser redan har testats. Det som inte har gått att lösa med skattepengar går inte att lösa med ännu mer skattepengar. Och eftersom Socialdemokraterna inte vet hur man bedriver valrörelse utan att samtidigt utlova en massa presenter drabbas vi av tramutspel som dagens och gårdagens.

Man kan se det som att marknaden för politiska åtgärder till sist har mättats, och det är väl i och för sig ganska positivt. Men valet borde trots allt kunna handla om något annat än smutstvätt och semester.

I DN kultur idag

Jag skriver om liberalism idag på DN Kultur. Artikeln blev kanske lite väl präglad av att försöka förhålla sig till och bemöta de åtta inlägg dessförinnan som alla tycks dela premissen att det bara är den socialliberala traditionen av liberalismen som behöver utvecklas eller räddas, och att liberalism i betydelsen fria människor och marknader avfärdades med skällsord och karikatyrer.

Kanske utvecklar jag här på bloggen vid tillfälle. Den som vill läsa mer om de ideologiska skillnaderna mellan liberalism och socialliberalism rekommenderas Socialliberalen är ingen frihetsvän (Liberal debatt nr 5-6/2007). Och för den som till äventyrs tror att vänster-/socialliberalismen har en anständigare historia än den klassiska liberalismen bör Jonah Goldbergs förvisso väl inkluderande och lite lättsamma men mycket intressanta Liberal fascism ingå i en obligatorisk kulturkanon (folkpartister tycks ju gilla sådant).

En ny värld är möjlig

Det såg förmodligen lite lustigt ut för de greker som bevittnade när Arkimedes rusade naken genom staden efter sin upptäckt av Arkimedes princip. Nya upptäckter kan ha den effekten. Lite på samma sätt framstår det när de två socialdemokraterna Ilija Batljan och Carin Jämtin delar med sig av sina nyvunna insikter på DN debatt idag, även om själva upptäckten kanske inte framstår som så himlastormande för oss andra.

Jämtin och Batljan har kommit på att det är bra om exempelvis dagis ligger i närheten av allmänna kommunikationer och att det vore bra om folk kunde köpa olika tjänster och göra något av dödtiden när de väntar på eller reser med tunnelbana. Detta bara 60 år efter att Stockholm fick tunnelbana. Vilken insikt!

Beskrivningen av vilka möjligheter som nu skulle öppna sig för kärlek och skratt efter det hårda storstadslivet med hundrastning och klackbyten inbjuder naturligtvis till fortsatta lustigheter. Men vi kanske ska ha överseende med det.

Den stormande entusiasmen parat med modesta och lite fantasifulla förslag är belägg för att socialdemokraterna är nybörjare på det här med sänkta skatter (bara för pensionärer) och ökat tjänsteutbud. Någonstans är det ändå några första steg i en ny och bättre riktning, bort från idéer om tunnelbanan som en zon som ska rensas från kommers, reklam och mobiltelefoner. Vi bör därför överse med nybörjarmisstagen och möta socialdemokraterna med uppmuntran och välvilja på deras ovana spelplan.

Men visst kan vi skratta och vara glada åt att det kommersiella samhället inte utvecklas lika långsamt som socialdemokratin.