Är det här vi är?

Thomas Bodström, varm anhängare av frivilliga drogtester, avböjde alltså att göra ett sådant när han fick frågan av Sveriges Radio. Det var lite dråpligt också – först sade han ja, sedan drog han sig ur när han fick veta vilka substanser han skulle testas för och skyllde på att han var så oerhört svettig. Det bevisar att han är en hycklare, men det jag verkligen tappar hakan över i den här historien är att DN kort konstaterar att ”Justitieminister Beatrice Ask (M) lät sig däremot drogtestas av sjuksköterskan på en av Rosenbads toaletter.”

Jag ringde upp SR:s företagssjuksköterska som erbjöd sig att drogtesta Bodström och sedan drogtestade Ask, för att fråga hur ett sådant test går till rent praktiskt. Hon förklarade att på SR har de en toalett med ett litet fönster för att kunna övervaka att ingen gör en Katrin Krabbe och byter ut urinet, men att hon i det här fallet följde med ministern in på toaletten för att kunna se att allt gick rätt till.

Thomas Bodström hävdade alltså sin rätt att säga nej, men Sveriges justitieminister gick lydigt in på toaletten och kissade inför ögonen på en kontrollant. För att det liksom gäller att vara redig och konsekvent, och för att det är något man finner sig i om man har rent mjöl i påsen. Medan alla skrattar åt Bodström i dag verkar Beatrice Ask ha lyckats hävda sin politiska trovärdighet inne på den där toaletten på Rosenbad. Det är det riktigt bedrövliga med den här historien.

One flew over the cuckoo’s election

Redan innan vi gick upp i morse var denna valrörelse en av de mest bisarra i svensk politisk historia. Vi har sett utspel om butlers i tunnelbanan och krav på könsneutrala toaletter från S, medan M har utmärkt sig med det trädpolitiska utspel som Mattias Svensson bloggar om.

Dagens mest beramade händelse är naturligtvis Thomas Bodström, som först gärna ville ställa upp på ett drogtest, men backade ur när han fick klart för sig vilka droger testet skulle upptäcka. Nästan lika galet är det faktum att rivalen Beatrice Ask lydigt valde att kissa på kommando.

Men detta är alltså inte det enda som förevarit under de gångna tio timmarna. Den gröna riksdagsledamoten Esabelle Dingizian har föreslagit att clowner ska anställas på landets äldreboenden. Jag har jobbat inom äldrevården, och jag kan lova alla miljöpartister att bristen på clowner inte hör till sektorns mer akuta problem. Dessutom tror jag inte att det går att locka clowner till vården. Riksdagslönen är ju så mycket högre.

En annan av dagens höjdpunkter är den debattartikel som sex socialdemokratiska kommunpolitiker i Stockholms län har lyckats få in på Svenska Dagbladets Brännpunkt. De sex föreslår en deal med sina borgerliga motsvarigheter i ett antal andra kommuner: Om de borgerliga bygger hyresrätter så ska vänstern bygga villaområden.

Någonstans här inser man att väldigt många politiker inte tar valet, väljarna eller ens sig själva på allvar. För dem är politiken en tramsig lek, något som ska kryddas med lustiga utspel utan sakligt innehåll. Hur ska man annars förklara att en person som letar villa i Botkyrka ska vara beroende av huruvida det byggs hyresrätter i Danderyd, och vice versa?

Om valdeltagandet inte sjunker rejält i år så vet jag uppriktigt sagt inte vad det beror på.

Trädpolitik och morötter

Det är inte bara budskapet, det är avsändaren. Jag kan inte se någon annan förklaring till att det skrattats så mycket åt just socialdemokraternas tunnelbanebutlers. De har loserstämpeln på sig, och därför kommer allt de säger och gör att få den mest illvilliga tolkningen. Ungefär som med Jens Orback och hans mormors syster och hästen.

Det är ju inte så att alliansen saknar liknande klavertramp. Bara någon dag efter tunnelbanebutlern handlade Stockholmsmoderaternas utspel om att tillsätta en trädchef och ett trädråd. Ingen nybyggnation ska längre få ske i Stockholmsområdet utan att det kommer med en obligatorisk ” plan för var nya träd ska planteras”. Ur asfalt och betong ska trädbyråkratin spira. Knappast ett recept för smidigare byggande i en växande storstad. Är moderaterna ett parti för enter numera? Tja, åtminstone att döma av borgarrådet Joakim Larssons djupsinniga hummande: ”Träden ska ges förutsättningar att fortsätta leva och växa till sig långsiktigt.”

Det finns fler exempel på att Alliansen nu inträtt i ett vegetativt stadium. De kampanjar numera med en morot! Jo, det är sant.

På detta sätt vill Alliansen marknadsföra sin egen förmyndartanke. De vill inte hindra andra att välja själva, bara ösa skattepengar över dem som lever som Alliansen vill. Alliansens extra lydnadsbidrag som går till föräldrar som delar lika på föräldraförsäkringen ska bli modell för framtiden. Liksom den planerade föräldrautbildning som förvisso ska vara frivillig, men där de som kan tänkas välja bort utbildningen ska bearbetas tills de tackar ja.

Men vad säger folkpartiet egentligen om morotsklädseln? Det gick ju inte att kommunicera med heltäckande plagg där man inte ser ansiktets mimik, eller hur Jan Björklund? Och nu är helklätt Alliansens marknadsföringskampanj. Se åtminstone i konsekvensens namn till att hålla den orangea burkan borta från skolorna. Det är definitivt en förnedrande klädsel som tyder på en osunt underdånig inställning, en eftergivenhet för grupptryck och vad andra valt åt en.

Ett annat konfunderande kampanjgrepp från Alliansen är inbjudan att komma till deras träffpunkt för att göra ”tummen upp”. Nej tack, hörni. Med Alliansregeringens övervakningspolitik och nya registerlagar varken vill eller vågar jag lämna mitt fingeravtryck i era händer. I alla fall inte tummen.

Uppdaterat: Göteborgs-Posten uppmärksammar morotsburkan i ett tv-inslag.