Samhällsfarliga serietidningar
Mattias Lönnqvist bloggar om att en svensk översättare av japansk manga och anime har dömts för innehav av barnpornografi. Jag har egentligen inga kunskaper om japansk seriekonst, men jag har förstått att de japanska tecknarna gärna ritar lite hud. Och enligt den svenska lagstiftningen blev det tydligen för mycket hud den här gången.
Det här ämnet är oerhört svårdebatterat, helt enkelt eftersom ingen – inklusive jag själv – vill försvara barnporr. Men just därför är det viktigt att debattera det. Det här området är nämligen ytterligare ett exempel på en alltmer kringskuren yttrandefrihet.
Anledningen till att barnpornografi (i form av fotografier eller rörlig bild) förbjöds var rimligen att det inte kan produceras utan att barn utsätts för brott. Men så har inte skett i de fall där de pornografiska bilderna är tecknade.
Därmed torde detta inte vara fråga om barnporr i egentlig mening, åtminstone inte i en form som bör vara olaglig. I så fall kan man lika gärna förbjuda serietidningar som Spindelmannen eller X-Men med någon slags hänvisning till att striderna utgör olaga våldsskildring.
Och det är här vi kommer in på det sluttande planet, ty det finns alltid någon som vill förbjuda även dessa serier, av inget annat skäl än att just denna person inte tycker om dem. Vi som är gamla nog att minnas åttiotalets debatt om videovåld vet hur snabbt en sådan vägriktning kan leda ner i diket.
Läs Lönnqvists bloggpost i dess helhet. Lär därefter, för en gångs skull, även Aftonbladet Kultur.
