Fakta och spekulation i våldtäktsstatistiken

Varför har folk så förtvivlat svårt att motbevisa Jimmie Åkesson när han kommer med svepande siffror på invandrares överrepresentation i våldtäktsstatistiken? Därför att Brottsförebyggande rådet för ett par år sedan bestämde sig att det skulle vara färdigpratat i den frågan och slutade redovisa så detaljerad statistik. Det gjorde man säkerligen i syfte att inte spela krafter som SD i händerna, men resultatet är att man lämnat fältet fritt för spekuationer. 

Om invandrares överrepresentation i sexbrottsstatistiken – ja, det finns en sådan – skrev jag i Neo nr 5 2008. 

 

 

 

Feministiskt om kvotering

I dag skriver jag på makthavare.se om varför det är dålig emancipationspolitik att syssla med kvotering i den högre utbildningen. 

[K]voteringen bär på ytterligare en orättvisa som har blivit karakteristisk för vänsterns jämlikhetspolitik. Genom att man kvoteras in eller ut på en utbildning minskar möjligheten att själv påverka sin situation med sitt eget arbete. Man kan gå ut från gymnasiet med högsta betyg och ändå se sig förbisprungen därför att ens grupptillhörighet ytterst övertrumfar den egna arbetsinsatsen. Det är inte ett sätt att uppnå jämställdhet, men det är ett incitament för passivitet.

Hela finns här.

Trötta provokationer och folkförakt, del XXIVVXV

”Alfians pjäs beskrev vad kultur är genom att låta två
av landets mest kända personer, statsministern samt en porrfilmsstjärna från Singapore som satte världsrekord i att ha sex med flest män på en och samma dag,
bli samma person”

”konstfilmen ’Territorial pissing’ ställer aggressiva
frågor om vem som har makten över det offentliga rummet”

”En socialistisk demokrati borde stå på medborgarnas
sida och omöjliggöra att man med smart PR kan lura en hel nation. För röstade
svenska folket på ett nytt arbetarparti eller på utförsäljningen av
Sverige?”

Är det inte lustigt hur alla ”alternativa”
kulturmänniskor tenderar att vara så kloniskt lika, och så bedövande förutsägbara?

 

(Just de här citaten från Frida Röhl, konstnärlig ledare för
Teater Tribunalen, i en alldeles ny debattantologi från Byggnads om arbetarrörelsen och
framtiden. Boken bär den passande titeln ”Efter ett kvartssekel av nederlag”. Da capo, tack.)