En solskenshistoria

Nyheten alla längtar efter i november. Det är nyttigt att sola. Några minuter i veckan i solariet för att underhålla solbrännan ger ett D-vitamintillskott som överväger riskerna för hudcancer. Med fler nordbor som går från att inte sola alls till att sola lite kan många liv räddas genom ökad motståndskraft mot de flesta cancerformer. Det menar Johan Moan, norsk cancerforskare och professor, som idag var inbjuden av solarieindustrin för att tala om sin studie av solariesolande mot bakgrund av sin kunskap om D-vitamin och solstrålning.

Många föreställningar ställdes på huvudet. Bland annat ifrågasatte Moen det flitiga användandet av solskyddskräm, som tenderar att hindra kroppen från att ta till sig D-vitamin via UVB-strålning, men inte skyddar lika bra mot den UVA-strålning som är kopplad till hudcancerformen malignt melanom. Likaså avfärdades rådet att inte sola mellan kl 10-14, det är tvärtom då man får som mest D-vitamin av solen, medan den skadliga UVA-strålningen är mer konstant över dagen.

Det handlar som i så många sammanhang om måtta och begränsade doser. Man ska definitivt undvika att bli röd eller ligga och pressa i solen. Men myndigheternas råd om när och hur man ska sola, liksom deras rekommendation att undvika allt solariesolande, är alltså felaktiga och stundtals direkt kontraproduktiva, enligt detta sätt att se på saken. Att stirra sig blind på den mindre risken för hudcancer hindrar folk från att njuta av sol och solljus även på sätt som bara gör dem gott, utöver att skapa stränga och svårföljda regler för en mindre bransch entreprenörer.

Det känns som vi har hört den här historien förut. Den militant absolutistiska myndigheten mot det sunda förnuftet, de små entreprenörerna och folk som i allt väsentligt förmår njuta i rimliga doser. Ska vi hoppas att det här till slut blir en solskenshistoria.

I media

Neo ska ha all heder för att de ställer de svåra frågorna, och dessutom överlåter åt sina läsare att själva fundera över vad som känns minst obehagligt, istället för att skriva på näsan.

… Alliansens partisekreterare borde sätta sig och läsa Neo. Då kan de både avfärda socialdemokraternas fejkade löfte att aldrig göra sig beroende av sd och dessutom leverera trovärdiga resonemang om de alternativ som kanske kommer att uppstå.

Det skriver SvD:s Per Gudmundson i en lördagskrönika på webben apropå temat för vårt senaste nummer: vad händer om Sverigedemokraterna blir vågmästare?

Samtidigt är vår chefredaktör Sofia Nerbrand i full fart ute i både världen och samhällsdebatten. I lördags medverkade Sofia i programmet Annas Eviga om finanskrisen,  gårdagens kolumn i SvD handlade om den frimodige danske liberalen Naser Khader och ikväll (tisdag) och onsdag medverkar Sofia i TV-sändningarna från det amerikanska valet på plats i Washington.

Visst är ni sjuk

–         Försäkringskassan.

–         Hej, jag har fått en släng av ojämlik maktfördelning och kan därför inte klappa katter.

–         Eh, jaha.

–         Jo, och eftersom detta är ”vår tids stora hälsorisk” ihop med en ojämlik fördelning av naturresurser tänkte jag gå ut i skogen och projektera lite mineraler.

–         Projektera mineraler?

–         Ja, det är så att säga vård i förebyggande syfte. Jag äger nämligen ingen gruva, men det gör ju andra. Sådana klyftor skapar ohälsa, det har FN bevisat rent vetenskapligt. Och förebyggande är den bästa sjukvården.

–         Jo, men det är inte giltig grund för sjukfrånvaro. Du är ju inte sjuk.

–         Är jag visst det, avundsjuk. Men Gunnar säger att det går och bota om alla bara gör som han vill.

–         Gunnar?

–          Ja, Ågren. På Folkhälsoinstitutet. Han säger att ”Vår tids stora hälsorisk är den ojämna fördelningen av makt, naturresurser, tillgång till hälsovård och utbildning, pengar och inflytande som vi ser både globalt och i vårt eget land och som berövar många människor många hälsosamma levnadsår som skulle kunnat användas till att klappa katter, träffa barnbarn, läsa bra böcker, odla rosor eller varför inte kämpa för social rättvisa.”

–         Men med den definitionen är ju alla sjuka.

–         Ja, annars skulle ju inte alla behöva botas av en maktfullkomlig myndighet. Hur blir det, skickar ni blanketterna?

–         Ja, nog är ni sjuk alltid.