Spekulation

Apropå spekulation läser jag att en faktor som fördjupade efterkrigskrisen 1920-21 var att dåvarande riksbankschefen Viktor Moll trodde på tysk seger i första världskriget och placerat den svenska valutareserven i tyska statsobligationer och reichmark, tillgångar som inte var särskilt mycket värda efter Versaillesfreden.

Nämnt apropå de som tror att spekulation är en ren marknadsföreteelse, eller att staten hanterar pengar mer  ansvarsfullt och moraliskt.

(Källa: N-E Sandberg (red) ”Vad kan vi lära av kraschen?” (SNS, 2005)

Kvartalspolitiken

Jag är ansvarig för bostadsförsörjningen i kungariket Sverige och då gäller det att se till att fler får en bostad.

Finansminister Mats Odell lanserar i september 2007 billiga krediter för dem som inte beviljats lån till bostad på marknaden, och bemöter kritiken att det inte är statens uppgift att lägga sig i bolånemarknaden. Marknaden anses har varit för snål med krediter.

att ge lån till människor som helt saknar marginaler är oetiskt.

Finansminister Mats Odell kritiserar i oktober 2008 ihop med Göran Hägglund “okontrollerad rå kapitalism“ som de menar ligger bakom finanskrisen genom excessiva krediter, som politiken nu måste stävja.

Det är lustigt det här med politiker. De är alltid säkra på att marknaden har fel och behöver korrigeras, däremot är det högst föränderligt i vilken riktning de vill korrigera.

Mer hos Johan Ingerö.

Elake Måns var sosse

Mats Gellerfelt uppmärksammar i SvD Kultur att Pelle Svanslös skapare Gösta Knutsson skulle ha fyllt hundra i år och förärats en biografi. Där avslöjas att de flesta katterna hade verkliga förlagor, men någon sådan avslöjas inte för Måns. Det antyds att Ola Larsmo på DN Kultur ruvar på hemligheten.

En sak kan dock konstateras om elake Måns: ideologiskt var han socialist, anhängare av tanken att fördelningspolitik är viktigare än privat äganderätt. Knutsson sticker elegant och pedagogiskt (så att minsta barn borde begripa det) hål på pretentionen om att fördelning skapar ordning och rättvisa i boken Trillingarna Svanslös från 1948:

— Man säger inte hej till en direktör, sa Måns strängt. Man säger goddag eller godmiddag.

— God eftermiddag sa Bill.

— Man säger god eftermiddag till deriktörn, sa Bull.

— Har du blivit direktör på sista tiden? Undrade Pelle.

— Det är just vad jag har blivit det, sa Måns stolt och svängde på svansen. Direktör och chef för Råttkommissionen.

— Vad är Råttkommissionen för nånting? frågade Pelle och såg lite orolig ut.

— Det är en synnerligen förnämlig inrättning, sa Måns och satte nosen i vädret. Det är jag som har hittat på den, och det är jag som är chef.

— Deriktör, sa Bill.

— För Kommissionsråttan, sa Bull.

— Råttkommissionens uppgift är att få ordnade råttförhållanden här i stan, fortsatte Måns. Därför har det bestämts att alla som fångar en råtta ska anmäla det till kommissionen. Sen bestämmer kommissionen vad som ska göras med råttan.

— Den ska ätas opp, så klart, sa Pelle.

— Så klart och så klart! Måns brusade upp. Det är inte alls så klart att den ska ätas opp. I varje fall är det inte klart vem som ska äta opp den. Kommissionen samlar upp råttorna och fördelar dem efter rättvisa principer.

— Efter vadförnånting? Undrade Pelle.

— Efter prinsessor som piper, sa Bill.

— Så ligger det till, sa Bull.

— Det där låter invecklat, tyckte Pelle.

— Det är utomordentligt klart och lättfattligt, fräste Måns. Och hädanefter blir det stränga straff för den som fångar en råtta utan att anmäla det.

— Det där begriper jag inte, sa Pelle. Om jag fångar en råtta, så är den råttan väl min.

— Det är just vad den inte är, ropade Måns. Alla råttor hör till alla. Från och med nu ska det bli ordning här i stan. Ordning och rättvisa. Och det är inte värt att någon försöker fånga råttor i smyg. Kommissionen har många tjänstemän som har sina ögon öppna…

(Tipstack till Jonas)