”1970 svepte en våg av vilda strejker över Sverige…”

Den senaste perioden har parlamentet haft en blå majoritet med 62 % mot 32 % för det röda laget. Det har resulterat i att vi har fått ett kapitalets Europa mot ett medborgarnas Europa. Ett socialt projekt har blivit ett marknadens projekt. Borta är det mänskliga och kvar har vi den råa rovdriften på löntagarna.

Det är fackförbundet Pappers i Östergötland som med denna annonstext inför kvalificerar sig för årets Knutna nävar-pris för yvig och floskulös klasskampsretorik.

Ska vi landa med en elementär reality-check? Röda mot blå laget? I 97 procent av omröstningarna är de tre stora grupperna överens. Ett kapitalets Europa? Möjligen ett korporativt reglerande, men där är facket en av parterna. Ett marknadens projekt? Tja, en rapport från Kommerskollegium konstaterade förra året stillestånd på den inre marknadens område, 2002 konstaterades samma problem. Samma stillestånd har dessvärre knappast präglat regleringen av nätet, eller av marknader för den delen med ett kostsamt och byråkratiskt kemikaliedirektiv  som exempel. I höstas smiddes, förvisso ihåliga, planer på överstatligt spenderande och reglerande, beskrivet i Hausse för politiken Neo nr 1 – 2009.

Och den ”råa rovdriften på löntagarna” har bland annat resulterat i att över en miljon östeuropéer sedan 2004 kunnat utnyttja friheten att flytta och arbeta som vi i väst tagit för given. Och gissa vad? De kom i stor utsträckning inte till landet ”Go home!”, utan åkte till Storbritannien istället. Där de redan saknas när många nu återvänder hem. Om detta skriver Nathalie Rotschild i vårt färska Neonummer 3 – 2009. Den är rekommenderad läsning, inte bara för Pappers i Östergötland.