Ilmar Reepalu
”Vi klarar inte invandringen”
Malmö klarar inte tillströmningen av invandrare. Det säger kommunalrådet Ilmar Reepalu när Neo möter honom för att tala om våldet, gängbrottsligheten och Sveriges sämsta skolresultat.
av Paulina Neuding
Ilmar Reepalu tar emot på sitt kontor i Malmös kommunhus. Det är midvinter i Stockholm, men här uppe på sjunde våningen ser man ut över ett Malmö i vårsol.
Vi pratar om en målning som hänger på ena väggen, cyklande industriarbetare med stora nävar på styrena: På väg hem av Kaj Engström. Ilmar Reepalu pekar på ett av hörnen, där konstnären har skrivit ”16:32 em”.
Armén av cyklande arbetare på väg till och från Kockums har försvunnit ur stadsbilden. Företaget stängde produktionen i Malmö 1998, och under 90-talskrisen försvann vart fjärde industrijobb i stan. Sedan dess har Malmö fått hitta en ny identitet som tjänsteekonomi. Det är en övergång som har lyckats mycket tack vare Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande sedan 17 år tillbaka. Malmö har blivit en stad i tiden, för liten för att räknas som storstad, men djupt präglad av närheten till Nordens största metropol. Arkitekten Reepalu gjorde bygget av Västra hamnen möjligt, där Turning Torso skruvar sig mot himlen. Under marken går numera tågen i en linje som sträcker sig till Köpenhamn.
Men så är det den skenande kriminaliteten. Ilmar Reepalu fick själv under ett par års tid ha ständig polisbevakning.
– För sju år sedan var det någon som sköt in i min bostad. Det var tur att jag inte satt i mitt arbetsrum, då hade jag fått kulan i huvudet, säger han när vi har satt oss ner.
Ett tag fick han förflytta sig i en skottsäker bil.
– Men jag insåg att man inte kan ha det på sättet som politiker, så jag har valt bort det nu. Man kan inte gå runt med en sköld omkring sig jämt.
Jag visar honom två foton – ett på min farmor och ett på en annan äldre släkting. Jag berättar att båda bodde i Rosengård, och om vår förtvivlan när de utsattes för våld. Båda var invandrare, precis som förövarna, och sådan är ju oftast bilden: Brottsligheten i segregerade områden drabbar inte främst det omgärdande svenska samhället, utan de invandrare som själva bor där. Farmor blev fälld till marken av ett ungdomsgäng i Rosengård, 84 år gammal. Hon var alltid rädd efter det. Min andra släkting slogs ner av ett killgäng när han handlade i en judiskägd butik på Möllevången. Sydsvenskan rapporterade om 85-åringen som hamnat på sjukhus efter en misshandel.
– Det fallet kände jag inte till.
Det är naturligtvis ingenting jag förväntar mig, Ilmar Reepalu kan inte känna till varje enskilt våldsbrott som begås i Malmö. Men kanske har han inte tidigare träffat en journalist som har haft skäl att oroa sig för anhöriga i Rosengård.
Vad tänker du när du ser de här fotona och hör vad mina familjemedlemmar har utsatts för?
– Det är förfärligt. Förfärligt. Det var ju ett tag särskilt under kriget i Gaza som det var riktigt spänt mellan palestinska grupper och judiska församlingen.
– Sedan har det fungerat jättebra med det dialogforum som vi har startat mellan judar, muslimer och kristna i Malmö. Under händelserna kring Ship to Gaza hade vi inte några som helst konflikter. Här har rabbiner och imamer agerat på ett sätt som faktiskt har lugnat ner det hela.
Jag gissar att han syftar på händelserna på Stortorget i Malmö i januari 2009. Judiska församlingen ordnade en manifestation under parollen ”medlidande med alla civila offer” i det pågående kriget i Gaza, men jagades bort från torget av våldsamma motdemonstranter – de flesta invandrare från Mellanöstern – under rop om ”Jävla judar” och ”Hitler, Hitler, Hitler”. En glasflaska träffade en av de judiska demonstranterna, och en slangbomb skickades rakt in i den judiska gruppen.
Judiska församlingen beräknar att 10-15 familjer har lämnat Malmö på grund av den antisemitism som härrör från gruppen invandrare från Mellanöstern. Nazistjägarna i amerikanska Simon Wiesenthalcentret har utfärdat en resvarning för judar i Sydsverige.
Samtidigt har det funnits en stor besvikelse på Ilmar Reepalu, som gjort klart att judiska församlingen skulle ha vetat bättre än att demonstrera på Stortorget, och sagt att Malmö stad varken accepterar antisemitism eller sionism.
Rabbinen i judiska församlingen i Malmö blir ständigt utsatt för hot, glåpord och spottloskor. Han får skjuts av församlingsmedlemmar när han ska någonstans.
– Ja, och nu vet jag att jag är ute på minerad mark igen. Och jag går gärna ut på den marken så vi har rätt proportioner. Jag blir ju anklagad för att vara antisemit när jag säger att det inte bara är judar som har det jobbigt, det är faktiskt lika jobbigt och ibland ännu jobbigare för andra grupper.
– För Malmös judar har det varit kränkningar i form av att det målats svastikor på bilar, och att man blir hånad av unga killar och så.
Eller min släkting som blev nedslagen för att han handlade i en judisk butik?
– Det känner jag faktiskt inte till. Hittills vet jag att en flicka fick en flaska kastad på sig i samband med judiska församlingens demonstration på Stortorget 2009. Polisen har sagt att det var ett antisemitiskt dåd. Vi vet att det var muslimer som kastade flaskan.
– Däremot har vi muslimer som blivit dödade för att de varit homosexuella. Vi har spänningar som är jättejobbiga som vi försöker hålla borta från Malmö.
Det som är speciellt här är att det inte finns någon ömsesidighet – det finns inga muslimer som säger att man lämnar stan för att man hotas av judar?
– Jag vet inte riktigt hur de här grupperna ser ut, men jag blev väldigt förvånad när jag blev medveten om den starka kopplingen mellan judiska församlingen och Sverigedemokraterna. Jag visste inte att den fanns, men när jag går på möten hos församlingen ser jag Kent Ekeroth, en av de tuffaste från SD. Sedan får jag höra att han är brorson till en av de ledande inom församlingen.
– Och att SD stenhårt driver sin antimuslimska kampanj genom att säga att man är för den judiska gruppen. Det störde mig väldigt mycket.
Du menar alltså att det finns ett muslimhat i den judiska församlingen i Malmö som kanaliseras via SD?
– Nej, det tror jag inte, däremot att SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat.
Så det finns trots allt ett motsvarande hot mot muslimer som härrör ur den judiska gruppen?
– Alltså jag hade ju hoppats … De som har ristat hakkors i Bjuv och Vellinge … Det var inga muslimer som låg bakom det, det var nationaldemokrater och Sverigedemokrater. Då känns det så jättekonstigt att de grupperna helt plötsligt lierar sig med judiska grupper mot muslimer. Att de återfinns i de här grupperna, och att de gör gemensam sak med dem om att det är muslimerna som är farliga.
(Efter mitt möte med Ilmar Reepalu frågar jag Kent Ekeroth huruvida SD infiltrerar judiska församlingen i Malmö.
– Jag har inte haft kontakt med judiska församlingen i Malmö på flera år, säger han.
– Jag slutade försöka ha kontakt med dem när jag insåg att de aldrig kommer att fatta, trots att de blir jagade på gatan av precis de invandrargrupper jag har varnat för. De har en vurm för mångkultur och massinvandring och har på så sätt själva medverkat till en situation som innebär att judar måste fly Malmö och Sverige på grund av importerad muslimsk antisemitism. De är självdestruktiva och naiva på det sättet.
– SD får mer negativa reaktioner från den judiska församlingen än vad Vänsterpartiet får, trots att vi är mycket mer Israelvänliga och som enda parti försökt göra något åt den muslimska antisemitismen i Malmö. Allt detta gjorde att jag tappade intresset för att ha kontakt med dem.)
Ilmar Reepalu och jag kommer in på skolan. Skolresultaten i Malmö sjunker och i Rosengård är situationen alarmerande. Hur ser han på sambandet mellan låga skolresultat och att ungdomar hamnar i brottslighet?
– Det finns självklart ett samband mellan att ungdomar havererar i skolan och kriminalitet.
Grunden för Rosengårdsskolornas misslyckande lades i Stockholm för 20 år sedan, menar han, och här har Malmös politiker haft svårt att få gehör av rikspolitikerna.
– 1993 införde regeringen lagen om eget boende, ”ebo”, som innebar att flyktingar som ville skulle ha rätt att välja bostadsort även under den första tiden när det offentliga står för deras uppehälle. På så vis skulle folk vara fria att välja bostadsort, i stället för att anvisas till en kommun av myndigheterna. Staten skulle ersätta den kommun de valde för kostnaden med ett mindre schablonbelopp.
– På så vis fylldes plötsligt oattraktiva bostadsområden som tidigare stått halvtomma. Ofta åkte privata fastighetsägare upp till flyktingförläggningarna och lockade människor att flytta till deras hus med erbjudanden om färgteve-apparater. Hyresinkomsterna var ju garanterade, dem stod kommunen för. Det har gett oss en boendesegregation som har blivit riktigt, riktigt eländig.
Vad var reaktionen på detta från Malmö kommuns sida?
– När vi såg detta gjorde vi klart för regeringen att vi får en skolsituation som är helt omöjlig. Vi får skolor där tre procent av ungdomarna pratar svenska. Lärarna sade att de inte klarar av att undervisa.
– Vi har sedan dess försökt stoppa ebo från Malmös sida. Frånsett Miljöpartiet och Vänstern finns det en bred politisk enighet över partigränserna här i stan om att ebo är ett problem. Vi har försökt förklara för varje regering sedan dess att detta är något som liknar en tickande bomb. Det är en krutdurk i de här skolorna.
Vad vore alternativet till ebo?
¬ Den första perioden när man får statligt understöd som invandrare ska man faktiskt få anvisas till kommuner, menar jag. Man ska få välja mellan kommuner där man kan få jobb, arbetspraktik och tillgång till skolor som inte är totalt segregerade.
Jag gick i en skola där tre barn av 25 var helsvenska. Vi lärde oss svenska allihop för att skolan var bra och ställde höga krav.
– Hur tror du att det hade gått om du gått i en skola där två tredjedelar i klassen var nyanlända från Bagdad eller Afghanistan och inte kunde ett ord svenska? Så är det i de här skolorna.
– Lärarna säger till oss att de inte kan få pedagogiken att fungera när sammansättningen i klasserna ser ut på det här sättet. Detta är lärarnas egna ord.
Vad görs för de här eleverna?
– Företagarna i Malmö har varit väldigt hjälpsamma med att ordna fram praktikplatser. Vi jobbar också med ett projekt som heter Star school, star for life, som används i Sydafrika i arbetet mot aids. Eleverna får skriva en drömbok, vad de vill med livet. Och de flesta vet inte ens vad de drömmer om, de känner att alla vägar är stängda för dem.
– Vi talar om områden där 12-13 procent av befolkningen har arbete. Vad får de här ungdomarna för bild av verkligheten och hur man får tag i saker? Ja, det är svarta affärer. Och så kommer de här killarna med Porsche och stadsjeepar och stora guldkedjor. Då tänker man ”tänk om jag kom in i ett sånt gäng, då kan jag leva det där fina livet.”
Hur påverkas situationen av det fria skolvalet?
– Vi försöker få så många elever som möjligt att gå i andra skolor. I dag går hälften av unga i Rosengård i skolor i andra stadsdelar. Kvar blir de vars föräldrar inte tänker på det här sättet. Resultatet är en skola i de här områdena som är ännu hårdare segregerad.
– Egentligen skulle man göra som i USA och bussa elever till skolor utanför deras bostadsområden. Men vem vill bussas till Rosengård? Det går inte. Så vår strategi just nu är att bygga nya skolor, eftersom vi har så mycket elever.
Oaktat ebo och boendesegregationen måste det väl finnas åtgärder att vidta när skolresultaten ser ut som de gör? Du har ändå suttit på din post i sjutton år?
– Jag har inte varit skolkommunalråd någon gång i och för sig. Men oavsett vem som har varit det så rår man inte riktigt på detta. Malmö har Sveriges näst största lärarhögskola, och vi vill att den ska utveckla en ny pedagogik för att hantera undervisningen i en skola med många utländska elever. Ett år lade vi tio extra miljoner på lärarhögskolan, tidigare år lade vi ännu mer. Men det här har inte gett tillräckligt mycket resultat.
– Och så är det inte bara i Malmö, Rinkebyskolan som höjdes till skyarna har också gått dåligt. När de duktigaste väljer andra skolor går resultaten hela tiden åt fel håll i de mest segregerade skolorna.
Du talar om kriminalitet som resultat av dåliga skolor, och dåliga skolor som resultat av segregation och tillflöde av nyanlända invandrarelever. Vad kan göras för att bryta cirkeln?
– Då kommer vi tillbaka till ebo. När invandringen var kontrollerad före ebo skrevs ett avtal mellan oss och Migrationsverket, där vi visste hur många som kom och kunde ordna bostäder, få fram sfi-lärare och förbereda för barnens skolgång. I dag har vi i stället en situation där det plötsligt kan dyka upp 800 personer som vi inte visste om.
– Vi har bett Migrationsverket att tala om för oss när folk flyttar från flyktingförläggning till Malmö, men fick svaret att informationen är sekretessbelagd. Vi får veta först efteråt. Plötsligt står det en massa personer vid socialbyrån och säger att ”nu bor vi nio personer i en tvåa. Det här går inte längre.”
Vilket gehör får ni från riksdag och regering i den frågan?
– När vi försöker beskriva ebo för våra partivänner i Stockholm ser de detta på ett helt annat sätt. Som en fråga om mänskliga rättigheter, om att få bo var man vill.
Men din bild är en annan?
– Alltså – jag lyssnade på en tjej i nedre tonåren som berättade om sin vardag. Hon sade ”Jag bor en lägenhet i Herrgården i Rosengård med nio vuxna. Jag har väldigt svårt att tvätta mig på morgonen. Jag har mina kläder i en pappkartong och på kvällen lägger vi ut madrasserna på golvet. Jag kan aldrig göra läxorna någonstans, jag har alltid huvudvärk.”
– När hon berättade det tänkte jag att vi inte kan acceptera att människor försätter sig i en sådan situation. Invändningen är att de har valt det själva, fast då frågar man sig vad de egentligen har valt. Själva säger de att ”vi visste inte vad vi valde.”
Givet att ebo finns – hur mycket invandring klarar ni?
– Ja, vi klarar inte den här nivån. Det är inte riktigt så illa nu, för just nu har migrationen gått ner. Förra året kom 800–900 ebo och ytterligare 800–900 ensamkommande flyktingbarn och sådana som kommit hit direkt som flyktingar till Malmö.
Är det nivåer ni kan hantera?
– Vi kan säga så här att när arbetsmarknaden viker ner som den gör nu, då är det svårt. Vi har en arbetslöshet på runt 14 procent, långt över Stockholms och Göteborgs.
Jag läste en studie från en stad i Texas där brottsligheten är lägre bland invandrare än infödda, vilket antas bero på att invandrare har offrat mycket och riskerar mycket om de åker dit för brott. Varför är det inte så i Malmö?
– När jag studerade det här en gång i tiden läste jag om skillnader mellan kultur och fattigkultur, kultur som bara var negativ. Man stal ur varandras förråd och barnen växte upp med negativa relationer. Vad är det som gör att en kultur uppstår där människor trots allt stärker och stöttar varandra? Ja, förmodligen beror det på männi-skor som bildar föreningar och som har hög integritet och stor respekt.
– När det var som värst i Rosengård 2008-2009 var det inte polisen eller brandkåren som fick slut på bränderna utan grupper från den muslimska församlingen som tog tag i det här. De gick ut och gjorde klart att det här är alldeles fel beteende. Och då kom en kultur!
I området Seved delar Posten inte längre ut brev eftersom anställda blivit attackerade där. I stället anställer man nu lokala ungdomar. Hur ser du på det?
– Det är inte riktigt som det har beskrivits i medierna, där har man gett bilden av att man skulle anställa halvkriminella från området för att dela ut posten. Det sker en vanlig prövning för anställning, bara att man tar in lokala ungdomar för att undvika de här attackerna.
– När jag var nyinflyttad i Sofielund knivskars brevbäraren. Det är en jobbig stadsdel, 25 procent lever på socialbidrag. Men Sofielund är en fin och levande stadsdel, även om den har sina problem.
Ska Malmöborna behöva vänja sig vid den här typen av våld?
– Nej det ska vi inte. Det viktigaste är att vi får människor ur det här.
Är det bättre om tio år?
– Självklart är det mycket bättre. Det är bättre i dag än för 15 år sedan. Då hade vi Sveriges största underskott i kommunbudgeten någonsin. Vi hade Sveriges högsta arbetslöshet tillsammans med Överkalix och Pajala, samtidigt som vi hade en gigantisk inflyttning av bosnier från det kollapsade Jugoslavien. Det var den situation som jag tog över den här kommunen i. Vart fjärde industrijobb försvann under en period på fem år i Malmö. Så det var en total kollaps av den här staden.
– Vi har fått tillbaka 35 000 jobb sen dess. Nu har arbetslösheten visserligen gått upp igen – den ligger på 14 procent i dag, med en ungdomsarbetslöshet på 22.
Vad säger du om kommunalrådet i Umeå frågar dig ”Vad ska vi göra för att inte bli som Malmö vad gäller segregation och kriminalitet?”
– Umeå blir aldrig som Malmö, förutsättningen är ju att man ligger väldigt nära Nordens största och tuffaste huvudstad Köpenhamn.
Men med facit i hand? Vad hade du kunnat göra annorlunda?
– Ja tänk om vi hade kunnat få slippa ebo-lagstiftningen. Det är det viktigaste, se till att du har kontroll över inflyttningen till din stad.
Svar direkt: Migrationsminister Tobias Billström
Sveriges migrationsminister Tobias Billström är själv född och uppvuxen i Malmö, och var kommunpolitiker i stan innan han blev minister. Neo ringde upp honom för att ta reda på hur han reagerar på Ilmar Reepalus bild av läget i Malmö.
När du hör Illmar Reepalus kritik av ebo – kan du tänka dig att regeringen ser över reglerna?
– Nej, det kan jag inte. Vi kan inte låsa in människor i kommuner, inte minst eftersom Europakonventionen är väldigt tydlig på den punkten. Utländska medborgare med uppehållstillstånd har rätt att bosätta sig var de vill, oavsett om de blir försörjda av staten eller inte, precis som svenska medborgare.
– Däremot är det färre som väljer ebo i dag än när jag tillträdde som minister. Det är 40 procent i dag mot 60 procent 2006. Det beror på att hyresvärdarna, bland annat i Södertälje, har reglerat maximalt antal boende per lägenhet. Därmed kan färre människor välja ebo.
Men så gör man inte i Malmö?
– Precis. I Malmö har det kommunala bostadsbolaget MKB många fastigheter i Rosengård, men reglerar såvitt jag vet inte hur många man får bo i en lägenhet. Man kan ju undra varför kommunen har valt att ha det så.
Skulle ett minskat inflöde av ebo-invandrare påverka de problem som Ilmar Reepalu talar om – låga skolresultat och kriminalitet?
– Det bor 968 personer i ebo i Malmö. 968 asylsökande är knappast roten till Malmös integrationsproblem.
– På tal om den här flickan som Ilmar nämner som exempel på en person som farit illa av ebo – vilka möjligheter har det funnits för begåvade tjejer att välja bra skolor? I Malmö har man byggt ut Rosengårdsskolan och snarare försvårat för begåvade ungdomar att ta sig ifrån området.
– Nu ser jag att den senaste desperata idé som diskuteras i Malmö är bussning, även mot elevers och föräldrars vilja. Då är min första tanke att detta verkligen är sossepolitruker som mentalt befinner sig i 1980-talet.
Reepalu säger att det kommer så mycket nya elever till Malmö som inte kan svenska att det blir omöjligt för lärarna att undervisa?
– Det finns skolor i Stockholms- och Göteborgsregionen som har ett ständigt inflöde av nyanlända elever. Lustigt nog ser resultaten bättre ut där. Däremot har Skolinspektionens kritik av resultaten i Malmö varit förödande.
Hur ser du på sambandet mellan invandring och arbetslöshet i Malmö?
– Från regeringens sida har vi varit tydliga med att vi måste få människor att flytta dit där jobben och bostäderna finns.
Så varför flyttar så många till Malmö där det finns så få jobb?
– Alltså – vad är det som gör att vissa kommuner har en väldigt hög förvärvsfrekvens bland invandrare även om de inte har något omfattande eget näringsliv? Salem, söder om Stockholm till exempel, har hög sysselsättningsgrad bland invandrare, trots att kommunen har få småföretag. Där förväntar man sig att människor är beredda att pendla till hela Mälardalen.
– Utrikesfödda i Malmö kan mycket väl få jobb i Danmark. Om man började betrakta Öresundsregionen som en hel arbetsmarknad och ställa krav på pendling skulle man få bättre resultat.
Vad drar ni för lärdomar från de kommuner som det går bra för?
– Vi ser allt som oftast att de kommuner som hamnar lägst i barometrar över skolresultat och sysselsättning bland invandrare är de som har rött eller rödgrönt styre. De senaste åren har kommuner med alliansstyre hamnat högst.
Beror inte det på att Alliansen ju har så mycket svagare stöd bland invandrare än de rödgröna?
– Jag tror snarare att det handlar om viljan hos politikerna i den enskilda kommunen; huruvida man framför allt bedriver arbetsmarknadspolitik eller socialtjänstpolitik.
Ilmar Reepalu säger att Malmö inte klarar den invandring som man har i dag. Hur reagerar du på det?
– Återigen, detta handlar om två saker: Från statens sida måste vi uppmuntra människor att bosätta sig i de kommuner där det finns bostäder och jobb. Det arbetet pågår. På kommunal nivå måste man bedriva en arbetsmarknads- och skolpolitik som fungerar. Jag noterar att Ilmar Reepalu år 2014 kommer att ha varit kommunalråd i Malmö i 20 år. Det ligger ju nära till hands att se ett samband mellan det obrutna S-styret och den havererade integrationen.
Svagt gehör för hans rop på hjälp alltså?
– Har man styrt en stad i snart 20 år kan man inte säga att allt är någon annans fel. Vi har ju slagit fast under den här intervjun att ebo inte är alltings början och slut.
– Integration handlar inte om mängden människor som kommer till en kommun, utan om jobb- och skolpolitik. Och där har Malmö kommun visat svaga resultat.
[…] starke man i Malmö, mellan 1994 till 2013, gjorde flera utspel om Ebo-lagen och invandringen, som båda är ”statliga angelägenheter”. Dessutom är migrationskrisen en aktuell fråga för […]
[…] Bland mina egna texter under de gångna sex åren sätter jag reportaget från FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève högst. Jag mötte Kristyana Valchelva, en bulgarisk sjuksköterska som torterats i libyskt fängelse, och såg hur hon hånades och tystades av diktaturerna i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Reportaget från Genève blev en referenspunkt i debatten om huruvida Sverige skulle ansöka om en plats i rådet. Det är jag stolt över. Och jag glömmer inte hur Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu under en intervju luftade teorier om vilka krafter han menade hade infiltrerat SD. […]