Recension:

Vårt matematiska universum

Max Tegmark

av Patrik Strömer

Vetenskap i allmänhet och naturvetenskap i synnerhet är sorgligt missförstått. Till skillnad från de samhällsvetenskapliga disciplinerna har naturvetenskapen stått hyfsat fredad från postmodernistiskt flum. Här gäller fortfarande logik, korrekta observationer, matematisk kompetens och teorier som är möjliga att falsifiera. Tanken svindlar.

Inte mindre svindlande blir det att försöka hänga med i Max Tegmarks universum. Ja, det är nu flera stycken, dessutom på multiversumnivå, eftersom både kvantmekanik och omöjligheten i att observera vårt eget universum tillräckligt långt bakåt i tiden för att empiriskt förklara vad som hände den första tiden efter Big bang, ger upphov till fundamentala osäkerheter.

Tegmark är teoretisk fysiker, orädd att formulera hypoteser och vetenskaplig i sitt sätt att anta det som stämmer och förkasta det som visar sig vara fel. Boken blir därför både en lärdomshistoria, där forna tiders banbrytande hjältar får välförtjänt uppskattning, samtidigt som egna teorier lanseras utifrån dagens nivå av vetande. Boken lyfter inte i de personliga historierna och betraktelserna, och de två första delarna är så tunga att man läser vidare i ren inbillning om att förstå innehållet.

Men så! Efter första delens utflykter i makrokosmos och gränserna för den krökta rum-tiden och galaxer som skapats enligt inflationsteorin och den andra delens försök att förklara mikrokosmos med kvarkar, fotoner och elementarpartiklarnas inbördes sammanhang, så faller allt på plats i tredje delen. Och det är där matematiken på allvar kommer in. På en gång vill han förena världen utanför våra sinnesförnimmelser, och skilja oss (eller egentligen våra observationer) från den verklighet som obestridligen existerar oavsett vår existens. Det är filosofiskt elegant, intellektuellt utmanande och existentiellt övertygande.

Grundhypotesen som läggs fram är att universum består av matematiska strukturer, alltså punkter vars inbördes relationer utgör kosmos. Det är alltid svårt att ta till sig nytt stoff och här måste hjärnan verkligen tränas även om boken är förpackad som en populärvetenskaplig framställning. 500 sidor senare kommer belöningen, även om vi ännu inte har kunskap nog om vår omvärld att avgöra huruvida de mest djärva aspekterna av teorierna är sanna. Oavsett, så är de tillgängliga för prövning och falsifiering. Som god vetenskap utvecklats ur tidigare teorier är denna bok en individuell prestation som bryter ny mark för vårt kunnande. Fysiken hjälper oss att se klarare och får världen omkring oss att framstå i hela sin förunderliga skönhet.

Max Tegmark Vårt matematiska universum – mitt sökande efter den
yttersta verkligheten (Volante, 2014)