Porträtt: Annika Nordgren Christensen
Sverige blir en parodi
En av Sveriges främsta försvarsexperter mötte länge fördomar för att hon var miljöpartist och kvinna. I dag tvivlar ingen på hennes kunnande.
av Ivar Arpi
– I Kreml kan man dunka sig själva i ryggen för vilken bra informationsoperation man har genomfört när Sveriges utrikesminister inte förstår vad de är ute efter. Jag skulle säga att det är förödande, säger Annika Nordgren Christensen.
Foto: Kenny Bengtsson
Annika Nordgren Christensen kommer till intervjun med en stor resväska på hjul. Efter intervjun ska hon vidare till riksdagen för ännu ett möte. Hon är eftertraktad som expert på säkerhets- och försvarsfrågor. Det är inte ovanligt att erfarna politiker efter sina politiska karriärer får rollen som expert i frågor de tillägnat sig kunskaper och erfarenhet i. 1994 valdes Christensen in i riksdagen för Miljöpartiet, hon satt bara kvar i en mandatperiod men fortsatte till 2009 som ledamot i Försvarsberedningen, där riksdagens partier och regeringen samråder. Förutom att vara eftertraktad som expert är hon i dag ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Det är svårt att komma på någon annan miljöpartistisk politiker, nuvarande eller före detta, som så tydligt profilerat sig i försvarsfrågor.
Möter du fördomar med din bakgrund som miljöpartist? Det är ju inte direkt Miljöpartiet man förknippar allra starkast med försvarsfrågor.
– Inte nu längre. Men när jag kom in i riksdagen var jag 22 år, miljöpartist och kvinna. Det var väl ungefär optimalt för att bli ifrågasatt …
– Sedan var det också rätt tacksamt med fördomarna ibland. Förväntningarna var så låga att det var lätt att glänsa. Om jag var ute på förbandsbesök eller industribesök så var det ofta någon entusiast som tänkte få mig intresserad. Och då kom frågor som ”jaha, vi håller på att utveckla ett bränsle, vi kommer att köra på det här biobränslet”. Som om det var miljöpåverkan som var mitt stora intresse och inte den operativa effekten för försvaret.
Hur mycket utsläpp blev det under operationen, det är sånt som miljöpartister är intresserade av, inte om man hittar en ubåt eller inte … Hur många sälar körde fartygen på egentligen?
– Man får faktiskt försöka skämta om eländet. Jag pratade med några andra försvarsintresserade och vi konstaterade att den senaste flygaktiviteten från den ryska övningsverksamheten föranledde en och annan chemtrail-reaktion … Någon kom på den fantastiska idén att det är så man kan få den svenska politiken att gå samman och dra vår röda linje: Nu får det vara nog med de här utsläppen!
”Inga ryska chemtrails över svenskt territorium!”
– Där går vår gräns.
I somras hörde jag Annika Nordgren Christensen föreläsa på ett seminarium anordnat av Ax:son Johnsons stiftelse på Engelsbergs bruk i Fagersta. Fokus låg på Sverige och hur vi hanterar försvarsfrågan. Inte så bra, visade den smärtsamt tydliga genomgången. I Sverige bedöms inte politiker efter hur kunniga de är i försvarsfrågan – andra frågor anses viktigare. Därför lyssnar inte heller partierna på de kunniga i sina egna partier. Risken är att man förspiller det strategiska kunnande som partiaktiva har. Under hösten skrev Annika Nordgren Christensen i Expressen att vi behöver en nationell säkerhetsstrategi som definierar säkerhet, mål och medel.
Men spelar det någon roll om man har en säkerhetsstrategi som är formulerad i ett dokument om de faktiska beslutsfattarna som politiker inte har förstått och internaliserat innehållet. Vad tänker du om det?
– Låt mig först elda under din oro. Den senaste säkerhetsstrategin som det svenska systemet lyckades föda fram var 2006, då jag satt i Försvarsberedningen. Hela poängen med den säkerhetsstrategin var att öka samverkan och effekt i systemet och få bort stuprörstänkandet mellan ansvariga aktörer.
– Låter det bekant? Det är i princip exakt samma strategi som Stefan Löfven, Peter Hultqvist och ÖB lanserade på presskonferensen efter ubåtsjakten i höstas. Ökad koordination mellan myndigheter. Då blir man trött. Då har vår säkerhetsstrategi legat och dammat i någon bokhylla i åtta år. Sedan tar Löfven fram Juholts förslag – han var ordförande i beredningen då – för att framstå som handlingskraftig.
Tills nyligen gällde att man i princip kallades kalla kriget-nostalgiker om man varnade för att det skars för mycket i det svenska försvaret. Sedan ryska flygplan kränkt svenskt luftrum 2013 och ubåtsjakten 2014 har tonläget ändrats radikalt. I dag råder närmast konsensus om att svenska försvaret behöver stärkas. En del har uttryckt förvåning över hur Ryssland har agerat. Och utrikesminister Margot Wallström har sagt att Putin agerar irrationellt och att svenskar är rädda för Ryssland. Annika Nordgren Christensen skrev med anledning av det i Expressen att Wallström därmed underkände vår underrättelsetjänst, säkerhetspolitiska forskning och UD:s analyser.
– Då har hon lyssnat mycket dåligt och inte följt med de senaste åren. Kremls agerande är både rationellt och fullt logiskt utifrån de intressen man anser sig ha.
– Med tanke på vilken otroligt bra kunskap Sverige har vad gäller Ryssland är det en mycket konstig signal från Wallströms sida. Det är helt kontraproduktivt att säga att svenskarna är räddare än någonsin för Ryssland. I Kreml kan man dunka sig själva i ryggen för vilken bra informationsoperation man har genomfört när Sveriges utrikesminister inte förstår vad de är ute efter. Jag skulle säga att det är förödande.
Vi är rädda och oförstående.
– Vi förstår inte och vi är rädda. I själva verket så har vi jättemånga som förstår jättemycket i Sverige, inklusive inom det egna regeringskansliet, och i själva verket tror jag inte alls folk är rädda på det sättet.
På sin blogg Wiseman’s Wisdoms skriver försvarsdebattören och majoren Carl Bergqvist om spegeltänk: att man tror att andra tänker exakt som en själv. Ett exempel på det kan sägas vara när Fredrik Reinfeldt hellre lyssnade på svenska företagare i Moskva som sade att det inte fanns något att oroa sig för eftersom Ryssland skulle förlora ekonomiskt på en upptrappad konfliktsituation. Då ignorerade Reinfeldt utrikesdepartementet, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Försvarsmakten, som alla hade en mer nykter uppfattning. Jag frågar Christensen om vi svenskar är extra dåliga på att förstå människor som inte tänker och känner som vi själva.
– Ja, det är vi. Vi har vår världsbild som hela tiden lägger sig som ett filter över verkligheten.
– Vi har investerat så mycket i tanken att handel och ökade friheter sakta men säkert skulle äta sig in i Ryssland och göra dem till en del i den västliga strukturen av, om inte evig fred, så nästan. Ur ett sådant, typiskt svenskt, perspektiv så agerar ju Kreml och Putin helt irrationellt, som Wallström säger. Men man borde sätta sig in i hur Kreml tänker och förstå deras perspektiv, inte önsketänka utifrån sina egna preferenser.
Ibland får jag intrycket av att svenskar har glömt att vi faktiskt är ett territorium också.
– Vi är en humanitär stormakt …
Ja, men jämför man med Danmark så är skillnaden slående. De är väldigt medvetna om sin egen litenhet, och sin plats på kartan.
– Det har varit tydligt på senare tid. Trots att strategiska bombflyg övar mot Sverige och främmande ubåtar kränkt territoriet, tycker ändå svenskar att det är kämpigt att tänka sig att Sverige skulle kunna bli indraget i någonting som gör anspråk på oss. Då blir man en parodi. Man borde göra psykologiska studier på det där fenomenet, och hur mycket det har präglat av det svenska systemet
Artikeln publicerad i Neo #1 – 2015
De slår uppåt!?
Men vilka är det som har makten och inflytande idag. Det är ju just dessa vänstermänniskor, som tillsammans med politikerna frånsett SD inte bryr sig ett sk-t om ungdomars bostadsproblem, pensionärers fattigdom, landsbygdens ”losers”, svenskar som brottsoffer, arbetarklassens svårigheter med ökad konkurrens etc.
Inte tusan slår dom mot sig själva också av den enkla orsaken att dom saknar humor som alla förtryckare gör.
De som sitter vid makten nu har verkligen HYBRIS, särskilt Margot Wallström. Jag hade hoppats på att hon skulle fått lite perspektiv efter sina år utomlands, men det verkar inte varit något som bidragit till ödmjukhet, som man skulle väntat sig.
I st verkar det blivit helt tvärt om. Hon tror visst att hon är en ny Palme – ve och fasa!
Jag kan bara innerligt hoppas att Sverige inte får någon plats i FNs säkerhetsråd!!! Det skulle spä på storhetsvansinnet ännu mer!
Med vänlig hälsning,
Birgitta Husén
Det fascinerande med denna artikeln är att troligen rätt många av de andra och tidigare politikerna inom miljöpartiet som intresserat sig för försvarsfrågan just har kommit med frågor kring utsläpp och antalet påkörad sälar. För att inte tala om chemtrails. Miljöpartiet har verkligen problem med alla antroprosofiska tokstollar som partiet har som representanter runt om i Sverige.
Är Ryssland på väg att kolonisera Sverige? Vilka svenska städer håller på att fyllas med ryssar? Det är en osmaklig, osaklig konstruerad hotbild som målas upp för att vända opinionen till att vilja ansluta sig NATO, för att försvaret skall få högre anslag och för att integrera och hålla samman ett allt mer hetrogent svenskt samhälle. Ryssland är inget hot mot oss svenskar. De som initierade krigen i Libyen, Syrien och Ukraina är däremot ett hot. ”Intressant” med Nordgren-Christensens spellistor på spotify med krigsteman…
[…] Annika Nordgren Christensen (MP): Kreml kan dunka sig själva i ryggen för vilken bra informationso… […]
[…] Det är väl nästan en smula märkligt att en av de riktigt skarpa försvarsexperterna i Sverige är […]