Om integration på Timbroseminarium

I går deltog jag tillsammans med Frida Johansson Metso och Thomas Gür i ett väldigt givande Timbroseminarium om integration. Klippet finns att se här, jag förklarar vid 5:50 varför jag tycker att det är relevant att föra en diskussion om brottslighet i den debatten. (Och bakgrunden till mitt personliga engagemang, nämligen de brott som mina nära och kära i Rosengård har utsatts för). Jag har gjort det ett par gånger nu, vilket tycks ha undgått Karin Olsson på Expressen igen. Johan Lundberg svarar henne här.

Om Arkelsten i TV4

Dagens stora grej är tydligen att Moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten för några år sedan var på en betald studieresa i regi av Shell. Obegripligt omdömeslöst, tycker Expressens Johannes Forssberg. Gäsp, tycker jag. Om detta träter vi i morgon i TV4, närmare bestämt kl. 07:45. Medverkar gör även Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson.

Lite till om Lundbergs och mitt konstverk

I går hade jag och Johan Lundberg en replik på DN:s ledare i förra veckan där vi anklagades för att jamsa med SD i den här debattartikeln. Jag har knackat ner DN:s replik som inte finns online, bear with me här för ett ögonblick, ok? Så här skrev Johan och jag: Vi bör formulera vilka fördelar som finns med invandring, liksom diskutera invandringens problem för att kunna vinna debatten med SD. Detta var budskapet i en artikel (DN Debatt 23/9), där vi bl a nämnde invandrares överrepresentation i brottsstatistiken som ett problem som behöver diskuteras på ett seriöst sätt. I polemik med oss skriver DN Ledare (17/10) att frågan om invandrares överrepresentation är överdriven, eftersom den helt kan förklaras med sociala faktorer. Detta enkla samband mellan socioekonomisk status och brottslighet motsägs av Brås statistik (Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet, 2005:17). Enligt Brå består invandrares överrepresentation även om man gör en standardisering med avseende på kön, ålder, utbildning och inkomst. Överrepresentationen kan bero på frustration, diskriminering, upplevd diskriminering, kulturskillnader och traumatiska upplevelser i ursprungslandet – och socioekonomisk status. Ju mer man undersöker hur dessa faktorer påverkar brottsligheten, desto större möjligheter har man att undvika överrepresentation av invandrare i framtiden. DN viftar bort frågan genom att ange en förklaring som bara är delvis sann, och förnekar på så vis komplexiteten i problemet. Det ser förstås väldigt ädelt ut, men det är också ett utmärkt exempel på hur medier undviker att ta tag i de här frågorna på ett uppriktigt sätt. Och så här svarar DN: Paulina Neuding och Johan Lundberg fortsätter att hårdra sina argument utifrån en världsbild om ett ”vi” och ett ”dom”, där ”dom” är på ett visst sätt och ”vi” på ett annat. Detta är vad vi skrev i ledaren: ”Människor längst ned i samhällshierarkin är och har alltid varit – även långt innan Sverige hade någon egentlig invandring – överrepresenterade i exempelvis brottslighet och andra sociala svårigheter. En hjärnkirurg från Indien är sannolikt inte det minsta mer brottslig än en hjärnkirurg från Jönköping.” Den dag Neuding och Lundberg kan visa att indiska hjärnkirurger eller iranska tandläkare är brottsligare än andra får vi tänka om. Notera vad som händer här: DN bemöter inte alls den forskning vi anför, den står sig tydligen slätt mot ledarredaktionens sunda förnuft. I stället skjuter man in sig på att tillskriva Johan och mig en världsbild som skiljer mellan ett ”vi” och ett ”dom” (jag har aldrig förstått den stavningen för övrigt, varför inte ”vi och dåmm” om vi ändå ska vara infantila?). Tänk för ett ögonblick om DN:s – förmodar jag – benchmark New York Times ledarsida skulle förhålla sig på det sättet i en debatt (”Oh statistics shmatistics, you are thinking in terms of ’us’ and ’themm’!”). De skulle ju bli utskrattade. Men i Sverige går detta tydligen utmärkt, vilket återigen bara bekräftar Johans och min tes. Debatten kring invandringens fördelar och problem förs inte med särskilt goda argument i Sverige. Säg det, och du kommer att peppras med platta slagord, ogenomtänkta resonemang och anklagelser om att vara rasist. Inte ens Sveriges tyngsta ledarredaktion kommer att göra en större ansträngning.