Intervju: Mark Brzezinski
”Jag lever min dröm”
Sveriges amerikanske ambassadör har tung säkerhetspolitisk erfarenhet, och invandrarbakgrund.
av Anders Rönmark

Mark Brzezinski kom till den amerikanska ambassaden i Stockholm i oktober 2011 med ett tyngre säkerhetspolitiskt cv än alla sina företrädare på 2000-talet tillsammans.
Rådgivare åt Barack Obama under dennes presidentvalskampanj 2008. Medlem av det nationella säkerhetsrådet under de sista åren av Bill Clintons administration. Juristexamen från University of Virginia, doktorsexamen i statsvetenskap från Oxford, ett yrkesliv präglat av internationella relationer och ett efternamn som förpliktigar.
Mark Brzezinski kom till den amerikanska ambassaden i Stockholm i oktober 2011 med ett tyngre säkerhetspolitiskt cv än alla sina företrädare på 2000-talet tillsammans. Han hade dock med sig en dagordning med betydligt fler punkter än ”bara” säkerhetspolitik.
– Innan jag tillträdde rådfrågade jag många människor både i och utanför administrationen, och jag hade och har en lista med ett antal prioriterade områden. Det handlar inte bara om säkerhet, även om det så klart är högst upp, utan också om det arktiska samarbetet, om utbytet mellan det svenska och amerikanska näringslivet och om utvecklingsarbete i andra länder via exempelvis Sida och USAID, förklarar Brzezinski.
Du har beskrivit Sverige som en ”unik partner”. Vad menar du med det?
– Sverige är ett litet land, men med en global räckvidd. Ta Afghanistan som exempel. Sverige har förstått att läget i Afghanistan inte bara berör USA, utan att det är ett internationellt problem att hantera. Det är inte bara amerikaner som riskerar sina liv där borta, det har svenskar också gjort. Sverige gör skillnad i Afghanistan och har gjort det i andra länder också, exempelvis Libyen och Kosovo.
Vilken roll kan Sverige spela nu under Ukrainakrisen?
– Det finns EU-länder som ligger betydligt närmare Ukraina och en del har till och med gränser mot landet, så Sverige är inte så nära händelsernas centrum som vissa andra inom EU. Samtidigt är det ingen tvekan om att Sverige tar tydlig ställning och bidrar i vårt gemensamma arbete för att få ett stopp på Rysslands aggressioner. Sverige har väldigt hög trovärdighet i de här frågorna. Ni pratade exempelvis inte bara om de baltiska ländernas frigörelse, ni gjorde också något, you walked the walk. Ni var också, tillsammans med Polen, initiativtagare till det Östliga partnerskap som Ryssland vill slå sönder. Sverige kan inte och vill inte stå utanför det här.
– Titta också på utrikesminister Carl Bildt och hans twittrande och bloggande om det som händer på Krim. Han utbildar människor, sätter saker i rätt kontext och visar vad som står på spel. Det är riktigt ledarskap och vi är glada att vi får jobba med sådana människor.
Du var ansvarig för Rysslandsfrågor när du arbetade i president Clintons nationella säkerhetsråd 1999–2001. Trodde du då att vi en dag skulle få se Ryssland agera på det här sättet?
– Då arbetade vi med att integrera Ryssland och det ryska folket i det europeiska samarbetet. Det arbetet pågår fortfarande. Jag är en optimistiskt lagd person, och jag tror att det här kommer att lösa sig till slut, men vi får inte vika oss i det här läget. Vi har en situation där ett land bryter mot alla konventioner och avtal och annekterar delar av ett annat land, och det här sker i Europa på 2000-talet. Det är allvarligt. Mycket allvarligt.
– Det ryska folket förtjänar bättre. Ryssland skulle må så mycket bättre om landets grannar inte skulle behöva frukta det.
Dagen innan vi ska göra intervjun har Svenska Dagbladet publicerat en artikel där Mikael Holmström skriver att ambassadör Brzezinski varit väldigt tydlig inför försvarsberedningen med att Sverige inte kan räkna med amerikanskt skydd i händelse av en konflikt utan ett Nato-medlemskap. Enligt Holmström har den amerikanske ambassadören förklarat att det inte tjänar något till att vänta till sista minuten, ”på samma sätt som det inte tjänar någonting till att köpa en försäkring till sitt hus när det redan står i brand – eller när grannens hus står i ljusan låga”.
Mark Brzezinski kommenterar det hela med att konversationer rörande Nato sker ”vänner emellan”.
– Sverige är en uppskattad och vis röst i samtal och förhandlingar. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det svenska folket avgör om Sverige ska bli medlem av Nato, säger Brzezinski.
– Att vi har ett gemensamt säkerhetspolitiskt ansvar i Europa är det dock ingen som ifrågasätter.
Banden mellan Europa och USA är starka för ambassadören, inte bara ur ett diplomatiskt perspektiv utan också personligen. Att Mark Brzezinskis far var president Jimmy Carters nationelle säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski är väl känt – ”jag är oerhört stolt över min far” – men han är inte den förste i släkten att vara sändebud i ett europeiskt land.
– Min farfar, Tadeusz, var polsk diplomat och arbetade bland annat i Frankrike och Tyskland på 20- och 30-talen. Han var generalkonsul i Montreal när kommunisterna tog över i Polen. Hans karriär i landets tjänst tog slut då och han fick försörja sin familj genom att gå från dörr till dörr och sälja försäkringar. Det var inte ett lätt liv alla gånger, och det var inte det han hade drömt om, men han blev aldrig bitter.
Vad hade han sagt om ditt uppdrag som ambassadör i Sverige?
– Min farfar hade tyckt att det här hade varit som att vinna högsta vinsten i ett lotteri. Och det tycker jag också. Jag lever min dröm just nu och jag får nypa mig själv i armen för att förstå att det är på riktigt.
– Jag är son till förstagenerationsinvandrare som fått uppleva ”The American Dream”. Det är jag stolt över och för mig är det något som jag hoppas att folk utanför USA ska förstå, att vi är en nation av immigranter. Inför Nobelprisutdelningarna samlar vi alltid alla amerikanska pristagare här på residenset. Förra året var fem av nio födda utomlands. Det säger något.
Det är dock inte bara Nobelpristagare som kommer på besök till den amerikanska ambassaden i Stockholm. Sedan Brzezinski tillträdde har både Hillary Clinton och hennes efterträdare som utrikesminister, John Kerry, besökt Sverige. Och president Barack Obamas drygt ett dygn långa vistelse är, och lär förbli, höjdpunkten under Brzezinskis ambassadörskap.
– En viktig sak att komma ihåg är att ambassadörer och ambassader inte är policyskapare. Vi är policyimplementerare. Det bästa sättet vi kan göra avtryck är genom att ta hit besökare och verkligen visa vad Sverige har att erbjuda och vad våra länder kan samarbeta kring, säger Mark Brzezinski.
– President Obamas besök är ett prima exempel, där vi belyste Sveriges kamp för mänskliga rättigheter genom att hedra Raoul Wallenberg i synagogan och visade på Sveriges innovationskraft genom besöket på KTH.
Hur länge han får fortsätta med det arbetet är dock oklart. Senast i januari 2017, då president Obama lämnar Vita huset, lär Mark Brzezinski lämna sin post.
– Det här är första gången i mitt yrkesliv som jag inte tittar framåt och tänker ”jaha, vad kommer sen?”. Det enda jag önskar är att jag vore 50 personer på en gång, för det finns så mycket att göra. Men det enda jag kan göra är att företräda min president och mitt land på bästa sätt och ge allt jag har, förklarar Brzezinski.
Han vänder sig till sina medarbetare på andra sidan konferensbordet.
– Sorry guys, det här är allt ni får, säger han med ett skratt.