Recension: Eli Göndör

”Jag har mina känslor och mitt förstånd” – muslimska kvinnor i Israel

Jag har mina känslor och mitt förstånd

av Ivar Arpi

När islam ska diskuteras presenteras alltid siffror. Både av dem som menar att muslimer är ett hot, som säger att de är för många. Och av dem, till exempel Katrine Kielos i Aftonbladet (6/1), som säger att muslimer inte alls är ett hot eftersom de inte är så många som de förstnämnda påstår.

Med ungefär de orden började islamologen Eli Göndör sin kväll som moderator för bokreleasen av Carl Rudbecks Islam och liberalismen. Orden ringar också in på vilket sätt hans egen bok, Jag har mina känslor och mitt förstånd, avviker i svensk debatt om islam och muslimer. I stället för ännu en sifferexercis på området har Göndör intervjuat djupt troende muslimska kvinnor i Israel som även studerar på universitetet.

Spänningen mellan modernitet och tradition framträder tydligt i svaren som de intervjuade unga kvinnorna ger i boken. I Koranen står det tydligt att mannen ska vara överordnad kvinnan och omgivningens förväntningar på hur en muslimsk kvinna bör vara diskuteras mycket i boken. Kvinnorna bor i traditionella arabiska byar men studerar i en modern miljö, och i sina svar visar de hur de försöker hantera just denna kontrast. I svaren syns ofta en konflikt mellan viljan att skapa sig ett bättre liv med hjälp av utbildning, och samtidigt vara trogna islams normer:

”I min sociala omgivning utanför universitetet känner jag dock en stor skillnad som inte passar mig. Först och främst har de ingen respekt för utbildning och ännu mindre för kvinnor som utbildar sig. Men i min familj är det annorlunda. Min far vill att jag ska studera och stöder mig i mina studier.”

Carl Rudbeck skriver att mångfalden inom islam har tilltagit under de senaste två- tre decennierna. Orsaken är att läskunnigheten har ökat i många muslimska länder, vilket har gjort att allt fler själva kan läsa Koranen. Han menar att det är en förändring som påminner om reformationen som avslutade den katolska kyrkans tolkningsmonopol, och satte Bibeln i händerna på gemene man, och kvinna. Göndör visar  hus kvinnorna söker sina egna svar på internet och i läsandet av Koranen. För dem är Koranen oerhört viktig, men de använder den också för att distansera sig från världsliga, och patriarkala, imamer som vill begränsa deras liv. Just den poängen illustreras också tydligt av en av de intervjuade kvinnornas svar på frågan om vad hon tänker när hennes egna tolkningar inte stämmer överens med religiösa auktoriteter:

”De tolkar som de tolkar och jag förstår som jag förstår. De som är lärda kan också göra fel. Vi är alla människor. Vi är olika. Han är lärd. Jag är jag. Jag har mina känslor och mitt förstånd. Det viktiga är vad Profeten har sagt.”

Den stora behållningen är Göndörs intervjuer med kvinnorna. Som till exempel att man får följa med när 21-åriga Manar bjuder den 30 år äldre, judiske forskaren till sitt bröllop trots att hon bara har träffat honom två gånger. Via mejl undrar hon om Göndör håller kosher, för att kunna anpassa maten. I samtidsdebatten rör man sig ofta med otympliga abstrakta entiteter – islam, religion och kultur. Det här är allt det men på en konkret nivå av kött och blod, med bröllop och studier, troskonflikter och maktkamp. Boken ger ingen generell analys av islam i världen, den siar inte särskilt mycket om framtiden, men den ger däremot en inblick i en ganska okänd tankevärld.