Intervju, Johan Wennström:
”Att blicka tillbaka är lösningen”
Utbildning
av Mattias Svensson
– Lärarna har kommit att bli övervakade, har ålagts en stor administrativ börda och har mindre möjligheter att lägga upp arbetet efter eget huvud, menar Johan Wennström. Aktuell med boken Lärare utan frihet (Samhällsförlaget, 2014)
New public management (NPM) är en vanlig term för nya sätt att försöka styra den offentliga sektorn som blev populära på 1970- och 80-talet. Konkurrens, ekonomiska incitament för personalen och mål- och resultatstyrning är några vanliga komponenter. 
Samhällsvetaren och tidigare Neo-redaktören Johan Wennström har nu beskrivit tankeklimatet som beredde väg för NPM i den svenska skolan. I boken Lärare utan frihet – När vänstern och högern kidnappade lärarprofessionen (Samhällsförlaget, 2014) visar han att förändringarna genomfördes under bred politisk enighet och inte alltid med lyckat resultat.
Varför har NPM varit dåligt för skolan?
– Förändringarna genomfördes av goda skäl i statsförvaltningen, men blev alltför genomgripande. Lärarna har kommit att bli övervakade, har ålagts en stor administrativ börda och har mindre möjligheter att lägga upp arbetet efter eget huvud.
Du visar i din bok att även vänstern omfattat detta tankegods.
– Från vänster kom från 1960-talet och framåt ett misstänkliggörande av lärarna. Deras medelklassbakgrund sades vara skadlig för barn från arbetarklassen. De icke-materiella drivkrafterna att se yrket som ett kall och plikt kritiserades, de offentliganställda skulle vara löntagare och inget annat.
– Från höger kom en liknande kritik. Anställda inom offentlig sektor sågs som drivna av att maximera egenintressen. Det blev en dubbel attack på ämbetsmannaetiken.
Vad är det för fel på att ge lärare bra betalt?
– Felet är framför allt individuell lönesättning, det är svårt att premiera rätt saker ekonomiskt. Bra lärare behöver framför allt frihet att utforma lektioner och tid att förkovra sig.
Men är det inte bedrägligt att försöka återskapa något slags svunnet lärarideal?
– Tvärtom. Varje lösning börjar i att man blickar tillbaka. 1946 års Skolkommission har en god beskrivning av en önskvärd lärare. Man söker människor som inser att det kräver något av hela personen och är kanske det viktigaste samhällsuppdraget som någon kan anförtros.
