Fanatikerna ger sig aldrig

Höjd skatt och strypt yttrandefrihet. Det är Folkhälsoinstitutets Sarah Wamalas rekommendation på DN debatt apropå, tja, inget särskilt egentligen. Sedan 2004 genomför Folkhälsoinstitutet enkäter över folks drickande och trenden är att detta minskar något. Folkhälsoinstitutets mått på riskbruk är så omfattande att alla som dricker mer än fem öl någon gång i månaden bedöms vara i något slags riskzon. Omfattningen på sådant okynne har legat i princip konstant, men något minskande i enkäterna (riskabla alkoholvanor ligger exempelvis på antingen 13 eller 14 procent 2004–2011). Men det går alltid att bekymra sig över något. ”Alkoholskadorna bland svenskarna 16–29 år sjunker inte på samma sätt som konsumtionen” heter det i vad som blev en rubrik. Men vad betyder det, att de minskar? Nej, svarar Pi Högberg när jag ringer och frågar. De ökar. Jag får referensen till Socialstyrelsens databas för alkoholskador. Det stämmer att alkoholskadorna gått upp för det senaste året, 2010, men den långsiktiga trenden sedan 1998 ligger med två undantag hyfsat stabilt på runt 300 vårddagar per 100 000 invånare (klicka för förstorad bild).

Tittar man på alkoholrelaterad dödlighet bland ungdomar har siffran återigen stigit något 2010, men den är ändå den fjärde lägsta sedan 1998. De två senaste åren i mätningen 2009 och 2010 har den lägsta alkoholrelaterade dödligheten på 2000-talet.

Alkoholrelaterade skador och dödsfall är förstås alltid en tragedi och varje fall är ett för mycket. Men det är svårt att säga att de ökar. Och som ursäkt att beskatta, förbjuda och reglera alkoholen hårdare är underlaget väldigt klent. Wamala konstaterar själv att det som hänt under 2000-talet är ”en kraftigt ökad tillgänglighet till alkohol” genom ”fri resandeinförsel, handel med alkohol över internet, fler serveringstillstånd, lägre realpriser på alkohol och ökad köpkraft. Till detta kommer alkoholreklamen.” Trots dessa liberaliseringar, som lämnar åt människor att själva bestämma över sitt alkoholintag, så har skadorna inte ökat. Ser man på befolkningen i sin helhet finns en svagt minskade trend för både alkoholrelaterade skador och alkoholrelaterad dödlighet. Det förtjänar att upprepas för det är egentligen rätt fantastiskt: Trots friare försäljning och införsel av alkohol, trots en betydligt högre konsumtion än på 1980-talet, så ökar inte skador och dödsfall.

Att behandla folk som vuxna människor med egna beslut tycks vara något av en hälsofaktor. För fanatikerna spelar sådana trender mindre roll. Fördelen med rikliga mängder statistik är att det alltid finns någon liten grupp eller avvikande utveckling att oroa sig över, alltid en ursäkt för hårdare restriktioner hur generella de senare än är. Restriktioner för alkoholreklam med dess information om nya produkter och inköpssätt liksom höjda skatter drabbar alla som dricker, och framför allt välmående måttlighetsdrickare. För den som tagit sig igenom hela Sarah Wamalas artikel på webben kommer belöningen en bit ner i form av en vinannons. Man blir verkligen sugen. In your face, Folkhälsoinstitutet!

Som konservativa och sex

”Det är en gammal brittisk tradition. När man är för gammal för att göra det, engagerar man sig för att hindra andra.” Satirserien The new statesman drev framgångsrikt med paternalismens logik i avsnittet Sex is wrong.

Komiken har sin motsvarighet i verkligheten, vilket Göran Skytte illustrerade på SvDs ledarsida för några år sedan. Eftersom han tröttnat på sexuell frigjordhet (men ändå känner sig tvungen att räkna upp sina erfarenheter på området) borde inte medierna skriva om sexfester.

Med samma logik och argumentation tar sig socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson an frågan om när krogarna ska stänga. Eftersom Hermansson numera tröttnat på att dricka sig berusad ska ingen annan få göra det heller, åtminstone inte efter klockan tre. Det är en illustration av självupptagenheten maskerad till samhällsengagemang. Självklart med hänvisning till att spriten också ställer till socialt elände. Som om den inte gjorde det också när Hermansson tyckte det var kul att vara ute och rumla.

Och för att riktigt visa sitt förakt för människors rätt att bestämma själva över när de vill vara ute och hur de vill roa sig kommer Hermanssons slutkläm: ”Det är trots allt ingen mänsklig rättighet att dricka brännvin.” Tänk för att det är precis vad det är. Dryckesval, precis som festkvällar och sexlivet, ingår i den där personliga sfären där varje människa borde få bestämma över sitt eget liv, utan att tvinga sina vanor på andra. Anledningen till att den rättigheten behöver värnas är att så många är så snara att tycka att andra borde kunna avstå från nöjen de själva inte unnar sig.

Eller som redan Socialdemokraternas grundare August Palm konstaterade: ”Med demokratisk lagstiftning mena vi icke lagstiftning om vad folk skola äta och dricka.”

 

P.S. Alla sossar är inte glädjedödare. Göran Johansson och SSU vill bevara femöppet och ett levande Göteborg. D.S.

Krog och Hälsa – några kritiska synpunkter

Fredrik Spak har ihop med Josefin Kadesjö och Johan Berander författat rapporten Krog och hälsa som pläderar för att Göteborgs krogar ska stänga senast klockan två. Det finns ett flertal skäl att ifrågasätta både underlaget och slutsatsen.

Våld och alkohol: Vad har hänt i Sverige?

Våldet verkar inte ha ökat med senare öppettider i Sverige. Under 1990-talet ökade både antalet serveringstillstånd och i större städer utökades öppettiderna från senast tre till senast fem, bland annat eftersom svartklubbar tidigare tillgodosåg människors önskan att roa sig senare. Samtidigt som serveringstillstånden blivit fler och öppettiderna längre är det oklart om våldet ökat. BRÅ konstaterar exempelvis att ”ungefär en lika stor del av allmänheten uppger att de utsatts för våld år 2006 som exempelvis år 1990.”

Restaurangerna kan snarare ha bidragit till att minska våldet. Att fler dricker på restaurang pekas ut som en av orsakerna till att alkoholrelaterat dödligt våld minskat kontinuerligt under 1990-talet och 2000-talet (BRÅ 2011:5). Sådant våld sker vanligtvis i lägenheter, och har alltså minskat när fler svenskar går ut mer. Samma rapport nämner att alkoholmissbruk minskar bland folk under 50 år liksom berusningsdrickande bland folk under 40 år. I Socialstyrelsens dödsorsaksregister ligger den alkoholrelaterade dödligheten still och minskar snarare något.

Krog och hälsa drar stora växlar på att mycket våld är koncentrerat till helger och hör samman med drickande. Men om problemen alltså inte blivit värre med senare öppettider och fler serveringstillstånd, blir frågan vad som skulle bli bättre med en återgång till den tidigare restriktiva linjen.

 

Göteborg: Fler ställen utan ökat våld

I Göteborg ökade inte våldet, trots betydligt fler femställen. Den statistik som anförs i Krog och hälsa rörande våldet i Göteborg är inkomplett. Uppgifter saknas om antalet våldsincidenter innan krogarna fick femöppet 1995. Statistiken i rapporten stärker dock slutsatsen att våldet inte beror på öppettiderna.

Tittar man på våldsstatistiken (sid 9) respektive femöppna ställen (sid 6) ser vi att mellan 1998 till 2004 ökar antalet femöppna ställen i Göteborg från 10 till en toppnivå på 26 femöppna ställen, samtidigt som anmält våld i staden snarare minskar något (2001 något högre pga EU-toppmötet). Detta är ett anmärkningsvärt bra resultat med tanke på att våldsanmälningarna nationellt sett ökat kontinuerligt under samma period.

Från 2005 ökar våldsanmälningarna även i Göteborg, intressant nog samtidigt som antalet femöppna ställen minskat. Köer och trängsel runt färre ställen skulle kunna vara en bidragande orsak till fler anmälda våldsincidenter, men de beror enligt Krog och hälsa i huvudsak på en ökad benägenhet att rapportera. Inte ens Spaks rapport hävdar alltså att våldet har ökat i Göteborg, trots de femöppna krogarna.

 

Ett selektivt internationellt vetenskapsunderlag

Generösare öppettider kan ge bättre arbetsmiljö. Krog och hälsa hävdar att ”Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att det finns ett samband mellan krogarnas sena serveringstider och våld.” I Norge har våldsbrotten minskat med striktare öppettider. Man bör notera att minskningen i studien är 16 procent per timme, inte de 20–60 procent som exempelvis IOGT-NTO hävdat i debatten. I själva verket finns både studier som visar ett samband mellan öppettider och våld och studier som inte visar det. Den norska studie som Krog och hälsa refererar sammanfattar ett flertal sådana studier och deras olika resultat. Exempelvis visar de flesta utvärderingar av Englands fria öppettider ”ingen uppenbar inverkan på våldsbrott och oordning” (Hough och Hunter, 2008).

”Arbetsmiljön för personal inom en rad yrken skulle också förbättras [med tidig stängning].” är ett annat påstående i Krog och hälsa. En rapport från Reykjaviks liberalisering av öppettiderna år 2000, från tvåstängning till mer eller mindre fria öppettider motsäger detta. Denna förändring förenklade nattpassen för polis och akutpersonal genom att mildra puckeln av köer, våld och incidenter kring stängningsdags. Trots att polisinsatserna ökade med 14 procent i innerstan och akutmottagningarnas belastning ökade med 3 procent totalt (31 procent under utvärderade nätter) genom fler alkoholrelaterade skador, så var det inte samma koncentration vid en tidpunkt när krogarna inte stängde tidigt och samtidigt. För taxichaufförer blev fördelen är ännu tydligare. Även krögarna är nöjda, 48 procent uppgav sig ha fler gäster efter liberaliseringen och att de stannade längre, trots att de kom senare. (Ragnarsdottir m fl, 2002) Även med ökat våld och merarbete för polisen kan den sociala situationen i stort alltså vara en förbättring med friare öppettider.

 

Ensidig problemfokusering

Längre öppettider ökar människors självbestämmande och stadens attraktionskraft. Krog och hälsa är ensidigt fokuserad på att associera problem till Göteborgs restauranger och deras öppettider. Störd nattsömn för några boende anses vara tillräckliga argument för att stänga krogar klockan två, fast många svarande i enkäten menar att det är en rimlig nackdel om man väljer att bo i innerstaden. Likaså hänvisas till en studie som kopplat några minuters ökad arbetsfrånvaro bland unga kvinnor (men inte bland män) till ökade öppettider i Storbritannien.

Samtidigt är fördelarna med nattlivet helt utelämnade, trots att både socialt umgänge och människors självbestämmande är vedertagna folkhälsofaktorer. Att människor tar vara på möjligheten att vara ute sent på lokal och dricka och dansa diskuteras över huvud taget inte som något positivt eller önskvärt. Inte heller diskuteras möjligheten att locka turister och kompetent arbetskraft till staden genom ett levande nattliv.

Reykjavik omskrivs exempelvis efter sina generösare öppettider positivt i ett flertal researtiklar. ”Reykjaviks nattliv är enligt vissa en anledning i sig att åka till Island. Här finns barer och nattklubbar för alla smaker och efter några nätter har du säkert hittat dina egna favoriter.” (Vagabond 2 – 2008 ”Reykjaviks vilda nattliv”) ” Islands nattliv är lika hett som de varma källorna” (Aftonbladet resa 2002-11-19).

En stad med ett levande nattliv ger både ekonomiska och personliga fördelar som av någon anledning helt utelämnats ur Krog och hälsa. Som underlag för avvägning och beslut kring lämpliga öppettider är den även av detta skäl högst bristfällig.

 

Källor:

Aftonbladet resa ”Röj hela natten lång i heta Reykjavik” 2002-11-19

BRÅ Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 Kapitel: Misshandel

BRÅ Det dödliga våldets utveckling – Fullbordat och försök till dödligt våld i Sverige på 1990- och 00-talet, Rapport 2011:5

Hough och Hunter, The 2003 Licensing Act’s impact on crime and disorder – An evaluation, 2008

Ragnarsdottir, Kjartansdottir, Davidsdottir Effect of extended alcohol serving-hours in Reykjavik, 2002.

Rossow och Norström The impact of small changes in bar closing hours on violence. The Norwegian experience from 18 cities, 2011.

Socialstyrelsen Dödsorsaker 2010. Diagram 46, sid 54.

Spak, Kadesjö, Berander Krog och hälsa, Göteborg 2011. Rapport från Socialmedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet.

Vagabond 2 – 2008 ”Reykjaviks vilda nattliv”