Vips så fick vi en kulturpolis

Det är en tvivelaktig princip att låta polisen ta betalt för beskydd. Polisen finns till för att skydda allmänhetens säkerhet och det ansvaret är redan avgränsat från det säkerhetsansvar som kommersiella aktörer har, exempelvis med vakter och matchvärdar. Diskussionen har tidigare rört fotbollsklubbar och fotbollsmatcher, men nu kräver polisen även beskyddarpengar från dansarrangörer.

Norrköpings Tidningar rapporterar hur danseventet Majestiq 12 fått ställas in efter att polisen krävs fantasisumman 708 400 kronor för att bevaka 2500 dansare i tio timmar. Det är polisen som själva gör bedömningen av insatsen och kostnaden. I det här fallet misstänker de att en del av de dansande kommer att muntra upp sig med annat än legala droger och den misstanken gör att de kan dra till med en kostnad som i sista stund gör evenemanget ekonomiskt omöjligt. Därmed kan polisen i praktiken godtyckligt och efter egen bekvämlighet avgöra vilka kulturevenemang som i framtiden kommer att tillåtas eller inte. Det är en direkt samhällsfarlig ordning.

(I min bok Glädjedödarna – en bok om förmynderi, skriver jag i kapitlet om moralpaniker om andra politiska försök att stoppa dans och nöjesliv.)

Birgitta Ohlsson välkomnar EU:s ballongförbud

Ska vi alltså förbjuda ballonger? Den frågan ställer jag retoriskt på sidan 95 i min bok Glädjedödarna. Jag konstaterar att i en tillräckligt stor befolkning kommer tragiska dödsolyckor alltid att ske med de oskyldigaste leksaker. Så även ballonger (omkring 4 amerikanska barn dör varje år av ballonger).

Jag borde förstås veta bättre än att ställa sådana retoriska frågor. I ett nytt leksaksdirektiv från i somras är nämligen EU:s svar: Ja. Ballongtillverkare är numera tvingade att upplysa föräldrar om att se till att inget barn under 8 år blåser upp en ballong oövervakad, och likaså varna för att inte omedelbart slänga spruckna ballonger. En partytuta som rullas ut när man blåser i den ska enligt EU:s nya direktiv inte hanteras av någon under 14 år. Magneter till fiskdammar förbjuds.

Så blev barnkalaset en livsfara.

Nu är det förvisso upp till omdömesgilla föräldrar att strunta i EUs rigida direktiv och låta barnen leka och ha roligt. Men i och med lagstiftningen kommer alla leksaker att bli dyrare när industrin måste kategorisera dem och sätta fåniga varningstexter.

Tycker du att den här typen av direktiv går löjligt långt? Det tycker inte Sveriges ansvariga minister, Birgitta Ohlsson.

Som konsumentminister välkomnar jag … EU:s nya tuffa leksaksdirektiv som i dag träder i kraft. Vi måste ställa högre krav på leksakers säkerhet.

skrev Ohlsson i en debattartikel i somras när direktivet trädde i kraft. Vi företräds alltså av en minister som är så uppblåst att hon vill ha varningstext på ballonger för att de inte ska kunna hanteras av något barn under åtta år. Går det att reklamera den här regeringen?

Landet brunsås

I gårdagens avsnitt av tv-programmet Landet brunsås var jag med (21 minuter in här). Programmet handlade om Den statliga kostrekommendationen och jag pratar om när rekommendationerna går över i politiska förslag som kan bli riktigt ohälsosamma för dem det var meningen att skydda. Intervjun gjordes redan 2009 men i förra säsongen blev jag bortklippt till förmån för en ekorre. Det var knäckande, men jag är inte jätteavundsjuk eftersom ekorren blev tillagad och uppäten.

Påminner med anledning av detta om min bok från 2005 Peta inte i maten (passa på att beställ ett ex av Glädjedödarna också). För dig som är för snål för att avvara några tior, alternativ vill ha en stadig aptitretare finns en uppdaterad och egentligen bättre text i ämnet hos kulturmagasinet Voltaire Polis, polis potatismos. Det var den artikeln som ledde till min tv-medverkan igår.