Om Vilks och SD på fyra kontinenter

David Cameron, Nicolas Sarkozy och Angela Merkel har rätt i att multikulturalism är en dålig grund att bygga pluralistiska samhällen på. Det liberala Sverige, där extremismen växer sig allt starkare, är ett belysande exempel.

Det var budskapet i denna text om Lars Vilks, Sverigedemokraterna och islamism som jag skrev för amerikanska Project Syndicate i februari. Jag är rätt överväldigad över den respons jag fått och det intresse som verkar finnas för Sverige och svensk integrationsdebatt. Hittills har artikeln publicerats i bland annat tyska die Welt, Mirador Nacional (Argentina och Uruguay), The Japan Times och The New Dawn (Liberia).

It is not just official multiculturalism that has failed in Europe, however; so has the multiculturalism endorsed by large parts of European civil society. Sweden, one of the most liberal countries in the world, but also one that has recently seen a surge in extremism, is a case in point.

Sweden has long been known for its lifestyle liberalism. Swedes are overwhelmingly secular and indifferent toward the Swedish church. Homosexuals have been able to register civil partnerships since 1995 and marry since 2009, and the country is one of the most radical in its understanding of women’s rights – as WikiLeaks founder Julian Assange can attest. Moreover, Sweden’s far-reaching freedom of expression is one reason why Assange located WikiLeaks’ servers in the country.

But Sweden’s freedom of expression was also one of the motives behind a grisly suicide attack in Stockholm in December of last year. According to a last testament left behind by the attacker, a Swedish citizen named Taimour Abdulwahab, Christmas shoppers in downtown Stockholm had to die in retaliation for “the Swedes’ support” for Lars Vilks, an artist who stirred outrage in the country with drawings of the Prophet Muhammad as a dog. Vilks argued that his work was a provocation aimed at revealing the selective liberalism within the Swedish intellectual establishment – its multiculturalism, one could say.

Läs hela!

Vad fan pratar ni om?

Förslaget att lägga några hundra miljoner på basal välfärd som skola och sjukvård även för dem som befinner sig i landet utan statligt tillstånd har inte bara lett till gnäll på kostnaden och förhoppningar om ett uppsving för Sverigedemokraterna. Det finns ännu ett obegripligt indignationsresonemang från surhögern.

Forne kollegan Johan Ingerö skriver att detta förslag skapar, håll i er nu, ”en grotesk orättvisa”:

Den som i god ordning ansöker om uppehållstillstånd löper risken att få nej och skickas tillbaka. Den som armbågar sig in, struntar i att söka asyl eller trotsar ett utvisningsbeslut, belönas däremot med fri sjukvård och utbildning. Räkningen för detta skickas inte bara till skattebetalarna, utan även till de invandrare som försöker ta sig in i Sverige på laglig väg. Sensmoralen är uppenbar: använd armbågarna.

Lika indignerad är kanske inte Sanna Rayman. Hon ser däremot utebliven sjukvård och skolgång som en samhällelig motsvarighet till att skicka upp barnen på rummet utan middag när de varit vanartiga. Som en sträng och föredömlig pedagogik, tänkt att nå ända fram till de länder där folk kanske kontemplerar en flykt undan vidriga förhållanden:

Allt är inte lika klokt. Man har stakat ut en linje för ett antal frågor rörande papperslösa. I stora drag innebär den att Moderaterna viker ner sig och låter de övriga få sin vilja fram. Att man härigenom urholkar tyngden och vikten i begrepp som asyl och medborgarskap förefaller inte bekymra någon längre. Pedagogiken i att premiera den som trotsar ett avvisningsbeslut kan ifrågasättas.

Premiera!? Förlåt oss som trodde att det här handlade om skola och vård åt människor i vårt land som behöver det. Det handlar visst enligt SvD om att sända stränga signaler till Afrika och Latinamerika om att vi inte vill ha fler av deras slag, och vi är beredda att låta några lida utan att lindra deras krämpor och lämna deras ungar utan kunskaper för att verkligen låta den signalen gå fram. Jag är för min del glad att regeringen och Miljöpartiet väljer människor här framför signalerna där, även om några fler av världens fattiga – hemska tanke! – därmed skulle kunna få för sig att Sverige är ett humant land.

Men sedan måste jag undra, Johan och Sanna, vad fan det är ni fantiserat ihop om något slags premie för illegala invandrare? Det är ju ingen som pratar dagersättning, SFI, bostad, integrations- och arbetsmarknadsåtgärder och hela det paketet för människor som befinner sig här illegalt. De pröjsar allting själva för sitt uppehälle, med moms. Eller har någon som vill pröjsa det åt dem med skattade pengar. Och de är ofta här för att svenskar vill betala för att anställa dem.

Ovanpå detta pröjsar vi farbror polisen för att jaga, gripa och flyga hem de här människorna, vilket jag kan ha synpunkter på åtminstone som prioriteringsfråga. Så mycket för den ”premieringen”.

Vad det handlar om är att blir de som är här utan statens tillstånd sjuka har de ingenstans att gå för i Sverige har vi bara en nischmarknad för de rikaste och resten är offentligt. Sak samma med skolan för deras ungar. Det behöver vi lösa och med det system vi valt betyder det tyvärr att slanta offentligt. Men i statskassan är detta växelpengar. I andra länder löser man detta med idealitet, välvilja och genom att se mellan fingrarna, men man löser det.

Vård och skola åt papperslösa har väldigt lite med invandringsincitament eller den statliga omhändertagandeapparaten att göra. Det är en praktisk lösning på ett konkret problem här och nu. Resonemangen om uppgörelsen som något slags belöning av illegal invandring håller inte. De är fantasifigurer som, särskilt ihop med den Ingeröska indignationen och den Raymanska Ratchedattityden, blir lika osakliga som osmakliga.

Uppdatering: SvD:s ledare idag bjuder på ännu ett märkligt resonemang:

”människor som bryter mot lagen understöds med vård och undervisning. Det är, med förlov sagt, en sorts diskriminering mot dem som handlar rätt.”

Eeeh. Sjukvården ger man till människor som är sjuka, inte på basis av patientens laglydighet eller moraliska förtjänst. (Och nej, ingen har föreslagit att alla världens vårdfall ska få komma hit för behandling, förslaget gäller viss sjukvård för den som befinner sig i Sverige.) Argumenterar SvD för en ny princip här och vilka andra lagbrott ska i så fall rendera i icke-vård för att inte laglydiga och skötsamma ska känna sig kränkta? Mördare? Väskryckare? Fortkörare?

Ursäkta medan jag kräks på er indignation

Omkring 250 miljoner kronor om året kostar informationsinsatser om alkohol, tobak, narkotika och dopning som staten bedriver. Informationsinsatser som alla utvärderingar (se sidan 12 i Folkhälsoinstitutets egen rapport Att göra det möjliga, till exempel) visat är fullkomligt verkningslösa, men som ändå lever ett eget liv i folkhälsobyråkratin. Statens folkhälsoinstitut får ovanpå det runt 130 miljoner kronor om året för att hitta på siffror och moralisera över vår livsstil. Det är ändå småpengar i sammanhanget, som det brukar påpekas när man uppmärksammar denna föga nyttiga hälsoåtgärd. (Siffror från regeringens budget)

Från pappersslöa till papperslösa. Motsvarande pengar ska nu användas till att ge basal välfärd som skola och vård åt några av de allra mest behövande, papperslösa invandrare. Skolgången för dessa barn kostar i sig mindre än den meningslösa informationssatsningen, 50-100 miljoner kronor per år, sjukvården på några hundra miljoner något mer.

Ändå räcker beslutet om vård och skola för papperslösa för att på sina håll motivera indignerade utgjutelser om skattepengar och kostnader, parat med ”analysen” att detta kommer att ”gynna Sverigedemokraterna”. Fast det handlar om en solidaritet som i stort sett alla länder visar, oavsett välfärdssystem. Klarar Nigerias fattiga att bjuda flyktingar och föräldralösa på gratis skolgång klara nog svenskar det också, fast vi valt korkade kollektiva system för detta. Handlar det om skattepengar finns tusentals saker att vara mer upprörd över.

Så det handlar alltså inte om kostnaden, utan om att man tycker att barn ska vara utan skola för att deras föräldrar haft fräckheten att vilja fly från missförhållanden till någonting bättre i vårt land, och att vi ska ha en ”solidarisk” sjukvård som ges efter behov, men inte till några av de mest utsatta som bor här. Och att ovanpå detta komma dragandes med att Sverigedemokraterna har ”rätt” och förtjänar stöd för att de också tycker så. Ursäkta medan jag kräks på er indignation.

Tidigare i samma fråga:

Dick Erixons hatseans mot bagatellbrott

Den ogina välfärdsstaten