Mattias Svensson - 20 november, 2010
Skyll inte rubriken på mig. Det är Socialdemokraternas kristna falang som istället för att vända andra kinden till delar ut de lavetterna till sina avpoletterade ledare. Broderskaparnas krav på partiledare kan vara något slags rekord i den självförnedring som just nu pågår i det parti som en gång regerade Sverige. Eller vad sägs om följande formulering?
”våra väljare blir allt mer utbildade och intellektuella medan våra ledare har gått i andra riktningen, denna trend måste brytas”
Möjligen en smula önsketänkande vad socialdemokratins väljare beträffar, men insiktsfullt om dess moderna ledare. Göran Persson hade en uppsats i en dator som var nästan lika tidig som Ohlys sms och Mona Sahlin hade inte ens det att skryta med.
Broderskaparna kommunicerar dessutom att det där med intellektuell stringens inte bara saknas i ledargarnityret. Kraven i övrigt är en hoper innehållslösa floskler, eller vad sägs om ”en tydlig EU-politik” (går det bra med vilken som helst?) eller att ”bättre stå upp för rättighetsfrågorna och de mänskliga rättigheterna i Sverige” (hade det gällt gentemot diktaturerna i FN hade det åtminstone diskvalificerat några kandidater) och vad betyder egentligen kravet ”Sverige ska inte ha ghetton”?
Det svårbegripliga citatet från ordföranden Peter Weiderud – ”Svaret på vilka som är vårt folk har i hundra år varit kollektivanställda, nu måste vi titta mycket öppnare och bredare” – förklarar kanske främst varför inte skolfrågor tagits med på agendan.
Mattias Svensson - 17 november, 2010
”Hej, jag heter Slavoj Zizek och jag vill införa terror, enpartidiktatur och våld mot oliktänkande. Dessutom skulle jag vilja nypa min heta sekreterare i baken, höhö.”
”Skandal! Han drar gubbiga vitsar.”
”Jaaa, sexismen är den dåliga aspekten av de mest kreativa, komplexa och kritiska politiska samtalen.”
Expressen kulturs två upprörda artiklar om att en ogenerad vålds- och diktaturförespråkare dristar sig till att dra en och annan sexistisk vits när han föreläser, de säger dessvärre så mycket om Sverige och kultursidor år 2010. Fast inget som direkt tar en ur novemberdepressionen.
Johan Ingerö - 29 oktober, 2010
Det är svårt att göra tidning. Inte så svårt att man behöver göra den sortens tabbar som Dala-Demokraten visar prov på i bilden ovan, men ändå rätt svårt. Det har alltså varit ett mycket lärorikt och intressant år på Neo för min del.
Mitt kontrakt går nu ut, och det är dags att dra vidare. Det har varit en oerhört intensiv och rolig tid, med utöver Neo även riksdagsvalet, SlösO och Proffstyckarna. Men nu är valet över och det har blivit dags att göra något annat. Jag kan ännu inte dela med mig av några detaljer, men jag kan säga så mycket som att den som vill fortsätta ta del av mina texter lär få tillfälle att göra så även framöver.
Den närmaste tiden kommer mitt bloggande åter att ske på min gamla adress. Jag vet dock inte exakt hur mycket eller hur länge jag kommer skriva där. Det beror till viss del på vilka andra uppdrag jag kommer ägna mig åt. Men tills vidare är det alltså den bloggen som gäller.
Stort tack alla som har följt med i Neo under det gångna året, och glöm inte att läsa min intervju med Fremskrittspartiets ordförande Siv Jensen i det nya numret! Jag är rätt nöjd med den, om jag får slå lite på min egen trumma.
Häng mé!
/Eder vänlige och ödmjuke kvartersbloggare
