Paulina Neuding - 11 februari, 2014

”Jag har deltagit i hundratals aborter”

Abortdebatt

Jag har debatterat samvetsfrihet några gånger de senaste veckorna med anledning av det här fallet, barnmorskan Ellinor Grimmark som förlorade en utlovad tjänst för att hon inte vill delta i aborter. I går var det debatt hos Emanuel Karlsten i P3 med Anne-Lie Lehnberg från Flamman, i förra veckan i Aftonbladet TV (jag är med 12 min in).

Jag har inte gått in på Ellinor Grimmarks fall i sak, men här skrivit här bland annat varför jag är för samvetsfrihet. Sverige är ett av få europeiska länder som inte har samvetsfrihet. Vi har bland Europas högsta aborttal, särskilt vad gäller tonårsaborter, samtidigt som sjukvårdspersonal lider av de sena aborterna. Jag är inte emot kvinnors rätt att välja. Däremot finns det inga rimliga skäl att kräva att all vårdpersonal ska vara del av en väldigt liberal abortpraxis. Man kan vara en anständig människa och tycka att man blev barnmorska för att hjälpa levande barn till världen, inte för att ta bort dem.

I debatten är det flera som varnar för att samvetsfrihet kan leda till att vi får det som i Syditalien, där det faktiskt blivit svårare för kvinnor att få aborter. Varför inte jämföra med Norge, i stället för katolska länder i Sydeuropa? I Norge registrerar sjukvårdspersonal i förväg om de inte vill delta i aborter. Vårdgivare har samtidigt ingen skyldighet att anställa dem, om det är så att man behöver personal som kan utföra aborter. Samvetsvägrare som inte får anställning blir ett diskrimineringsärende först om det visar sig att de särbehandlas på grund av att arbetsgivaren ogillar deras religion eller åsikter. Det är inga väntetider att tala om i Norge, när jag ringde runt till norska landsting var beskedet att man får vänta två-tre dagar på tid för abort.

Sedan är frågan vad det innebär för kvinna att möta en läkare, sjuksköterska eller barnmorska som säger att man tyvärr måste hänvisa henne till en kollega eftersom man själv inte deltar i aborter. I debatten sägs det att abortvägrande sjukvårdspersonal vore ett problem för att kvinnan kan känna sig skuldbelagd. Det där kan man skriva mycket om även i övrigt, hur snart sagt varje problematiserande betraktas som ett skuldbeläggande, att man för allt i världen måste undvika att erkänna moraliska svårigheter för att inte riskera att någon någonsin känner skuld. Varje kvinna som tar beslutet att göra abort har naturligtvis rätt till stöd och ett professionellt bemötande. Men abort är inte en enkel moralisk fråga. Sjukvårdspersonal kan inte göra den enkel. Jag tror framför allt inte att man gör kvinnor en tjänst om man försöker ge sken av att abortfrågan skulle vara enkel. Jag tänker på en kompis som inte förstod varför hon bröt ihop och grät hela tiden efter en abort, som skulle vara något okomplicerat. Det var hjärtskärande.

I går kväll fick jag mejl från en läkare, som skriver om konsekvenserna just av att försöka göra abortfrågan till något okomplicerat. Han skriver såhär (och han hade inget emot att jag publicerar detta):

Hörde dina synpunkter om barnmorskan som ville undvika att delta i abortverksamheten. Jag kan berätta att jag under flera år arbetade som gynekolog innan jag bytte specialitet till narkosläkare. Under dessa år utförde jag aborter praktiskt taget var och varannan dag och har som narkosläkare därefter säkert deltagit i hundratals till tusentals aborter. Jag har själv inte drabbats av några tyngre samvetsbetänkligheter men tycker att samhället som helhet tar alldeles för lätt på problematiken – på ett förljuget sätt. Allting framställs ju som så oproblematiskt – ”ingreppet går på 5 minuter och man sover hela tiden och kan gå hem därefter”. Men som gynekolog kommer man ibland i kontakt med patienternas emotionella problem.

Ingen studie har gjorts på kvinnors emotionella skador efter abort (vad jag vet) men i USA finns det belägg för att 90 % av abortkvinnor lider av emotionell och psykiatrisk stress och 10% kräver vård i någon form för detta. Dessa kvinnor har t.ex. en 9 gånger större benägenhet för självmord. I USA är 30.000 kvinnor per år icke arbetsföra på grund av emotionella trauman. 200.000 som genomgått abort har gått med i post-abortion grupper vid namn som ”Kvinnor exploaterade av abort”, ”Offer för val” och ”Amerikanska offer för abort”. Titlarna anger väldigt tydligt vad de tycker om abort så här i efterhand. Detta tal (200.000) inkluderar emellertid bara dem som öppet medger sina problem, många lider säkert i tysthet.

Star Parker, som skrev boken ”Uncle Sam’s Plantation” och som genomgick 4 aborter innan hon var 23 år, har berättat att hon arbetat 17 år med pro-life och träffat många kvinnor med emotionella störningar efter abort, några suicidala, några mentalt urblåsta, några kärlekslösa zombies. En sörjer 20 år senare.

Problemet med vårt samhälle är att vi försöker lindra det moraliska dilemmat. Men samhället skall inte lindra det moraliska dilemmat utan få människorna att erkänna det.


Kommentera Anders Smedman


15 kommentarer

  1. Liam says: 16 april, 2014 kl. 20:49

    Som jag ser det så ingår abort i jobbet för en barnmorska, och en barnmorska som inte vill utföra aborter är därför per automatik olämplig för jobbet. Man kan jämföra med personer som av religiösa skäl är emot förtäring av alkohol – det vore absurt om dessa personer sökte jobb som bartendrar, hävdade att de bara tänker servera alkoholfria drycker, men att de borde anställas ändå. På samma sätt är det absurt att söka jobb som barnmorska om man av samvetsskäl är emot jobbets arbetsuppgifter.

    Samvetsfrihet ser jag som ett sätt för abortmotståndare att smyga in abortmotstånd bakvägen. Eftersom de vet att frågan om inskränkningar i aborträtten inte går att driva i Sverige försöker de med ”samvetsfrihet” försvåra för abort på andra sätt.

    Svara
  2. Psykiater says: 31 mars, 2014 kl. 22:04

    Det där med ökad psykisk sjuklighet efter abort stämmer inte. Finns väl genomgånget av amerikanska psykiatriska föreningen. Däremot sprids denna felaktiga information av just anti-abortgrupper. Såväl abort, missfall som förlossning kan utlösa psykisk sjukdom, t.o.m. mkt allvarlig sådan (postpartumpsykos). Däremot orsakar inte abort i sig psykiska besvär.
    Fel att säga att barnmorskan som sökte en anställning ”förlorade en anställning”. Om arbetsgivaren vill anställa en barnmorska som kan delta i utförande av aborter, så står det självklart arbetsgivaren fritt att välja vem man vill anställa.

    Svara
  3. Anders Smedman says: 15 februari, 2014 kl. 09:51

    Hej jag sitter här och funderar angående titlar. Jag tycker att titeln barnmorska betyder att hjälpa kvinnor att föda barn.
    Kan man inte anställa specialister som får titeln Abortläkare Abortsjuksyster som kan rycka ut vid speciella tillfällen där deras kunskap behövs?
    Men det är väl ingen som vill ha en sån bricka på rocken förstås.

    Svara
  4. Frida says: 14 februari, 2014 kl. 21:36

    Jag håller med men måste också inflika med en grej. Har man inte redan gjort ett val när man har oskyddat sex? För mig har det alltid varit självklart att om man har sex utan skydd så blir det barn.

    Svara
  5. Jessica says: 14 februari, 2014 kl. 18:22

    Det fria valet är det viktigaste vi har. En del tänker att cellklumpen är ett barn och de skall respekteras och dessa personer väljer då oftast inte att göra abort och en del tänker att cellklumpen är en cellklump och dessa personer väljer om situationen är sådan att behovet finns en abort. Ingen skulle tvinga någon som ser cellklumpen som ett barn att göra en abort och det är lika självklart att den som ser cellklumpen som en cellklump inte skall tvingas att fullfölja en graviditet heller. Var tacksam att mamma ville ha dig och gav kärlek i stället och ge lite kärlek tillbaka en dag som i dag.

    Svara
  6. Michaela D.S. says: 14 februari, 2014 kl. 18:07

    Äntligen en sansad ton i abortdebatten.
    Livet är inte svart/vitt.
    Och ibland tvingas man/eller känner sig tvingad att göra ett val som kommer att ge en sorg.
    Då är valet svårt…men varje kvinna som funderar över abort har rätt att få veta att det kan bli svårt hur hon än väljer.
    That´s Life!

    Svara
  7. Anonym says: 14 februari, 2014 kl. 11:41

    Kvinno rätt hit kvinno rätt dit var är barnets rättighet då??!. Ni som tycker abort är rätt vad glad över din mammas beslut för att hon har valt att föda dig än att låta dig döda för att ngn kallar dig cellklump.

    Svara
  8. Jessica says: 14 februari, 2014 kl. 10:03

    Det finns en studie vid Umeå universitet med 5 års uppföljning som visar att de flesta kvinnor gör sitt val av en anledning och att majoriteten (tror det var närmare90%) mår bra efteråt. Om de mått dåligt berodde det på att de inte gett sig tid att tänka igenom sitt beslut innan. Det finns dock någon slags allmän uppfattning att kvinnor ska må dåligt och det är inte bra. Att gå igenom en abort utan att känna känslor är omöjligt vi är inte robotar vi är människor men det betyder inte att kvinnor i allmänhet gör ogrundade val och går runt och mår dåligt. Sluta stigmatisera och låt kvinnor få fortsätta bestämma över sina kroppar.

    Svara
    • Yngve says: 14 februari, 2014 kl. 12:15

      Jag är till 100% överens om att kvinnor skall få bestämma över sina kroppar vilket medför att jag också är öppen för att diskutera kemisk kastrering av våldtäktsförbrytare.
      Nu är ju problemet vid en abort att barnet inte är kvinnans kropp utan är i kvinnans kropp. Barnet har sin egen kropp som inte ens bör ha samma blodgrupp som mamman.
      Det är ett av naturens under att en ny människa kan bli till inuti en annan människa men betyder det att mamman har samma rätt att bestämma över barnets kropp som hon har över sin egen?

      Svara
      • Bengt says: 14 februari, 2014 kl. 12:58

        Jag tycker signaturen ”Yngve” resonerar mycket logiskt o klokt. Tack Yngve

        Svara
  9. Gustaf says: 14 februari, 2014 kl. 09:18

    Tack för artikeln. Tacka också läkaren för sin berättelse, han bekräftar nog vad väldigt många människor anar (om de inte personligen har varit med om en abort) och känner (om de har).

    Svara
  10. Anonymous says: 13 februari, 2014 kl. 21:56

    Bra artikel!! Tack att ni tar up den moraliska frågan!!!

    Svara
  11. basun » Om aborter, barnmorskor och deras samveten says: 12 februari, 2014 kl. 23:46

    […] av sin inställning till aborter, därför inte kan utföra sitt arbete. Paulina Neuding länkar här till ganska mycket av […]

    Svara
  12. Mathias says: 12 februari, 2014 kl. 07:31

    Jag håller helt med artikelförfattaren och den citerade läkaren. Det är en fråga som bör innebära etiska och filosofiska överväganden, inte viftas bort på ideologisk grund. /läkare

    Svara
  13. Britt Westerlind says: 11 februari, 2014 kl. 16:55

    Väl formulerad artikel i ett känsligt och som jag tycker, tabubelagt ämne.
    Britt Westerlind

    Svara