En fascinerande sak med liberaliseringar är hur snabbt det som var före dem ter sig absurt.

Det skriver Sanna Rayman i SvD idag apropå min rapport om hus Sverige ändå tagit ett antal steg mot en friare och roligare inställning till alkohol; fler utskänkningstillstånd, generösare öppettider, större sortiment och i princip fri införsel för privatpersoner. Larmen om vad som skulle hända med våld, död och sjukdomar har inte varit i närheten av att besannas. Smålandsposten uppmärksammade rapporten för några dagar sedan. Och DN gjorde ett stort reportage redan i förväg.

Rapporten Alkoholen – en lyckad svensk liberalisering finns här.

Visst är det intressant. I höstas polisanmäldes ett antal vinklubbar och andra aktörer som hjälper svenska medborgare med den privatimport av alkohol som blev legal 2007 i samband med Rosengrendomen. Anmälare var IOGT-NTO, men mycket tydde redan då på att det var Systembolaget som låg bakom anmälan. Att Systembolaget tänker driva den politiska frågan om nätimportörernas existensberättigande i Almedalen är förstås ytterligare stöd för den tesen.

Men det var ju vidsynt av Systembolaget att bjuda in en opponent, och i sak har jag mycket på fötterna, så jag tackade ja till diskussion och middag och frågade förstås om arvode. Där tog det stopp: ”Systembolaget har som princip att inte betala deltagare på seminarium eller panelsamtal”, blev beskedet från den säkert inte ideellt arbetande pr-konsulten.

Okej. Systembolaget köper alltså pr-tjänster för att driva en politisk kampanj mot sina konkurrenter på den dyraste av politiska marknader, Almedalen. De driver reklamkampanjer för monopolets bevarande för 10-50 miljoner kronor årligen. Men jag som meningsmotståndare förväntas ställa upp och ge dem draghjälp i frågan helt gratis!? Tack, men nej tack.

Tråkigt, blev svaret. Och den där middagen var jag förresten inte heller välkommen till längre. Nåja, jag lär hitta trevligare måltidssällskap.

Och argumenten för näthandel och andra alkoholpolitiska liberaliseringar bjuder jag på ändå i min kommande Timbrorapport. Men ett ska ni få nu alldeles gratis. Visst är det intressant att samma personer som hävdar att vi inte kan tillåta gårdsförsäljning av alkohol eftersom sådana regler riskerar att underminera Systembolagets monopol, inte ser risken med att Systembolaget agerar politiskt mot legala konkurrenter. Privatimporten är trots allt ett av villkoren som EU slagit fast för att Sverige ska kunna ha ett försäljningsmonopol i enlighet med EU:s regler. Men då är plötsligt gällande regelverk inte lika viktigt.

Och jo, apropå det där om frågans tyngd. Enligt SoRAD var mängden ren alkohol per person som importerades via internet 2009 0,033 liter. En halv procent av befolkningen köpte alkohol via internet. Samma år konsumerades motsvarande 5,8 liter ren alkohol per person från Systembolaget.

– Jag kommer senare i år att kalla representanter för staten, livsmedels- och byggbranscherna, landsting, kommuner och ideella organisationer till ett samtal om vad man kan göra för att få stopp på fetmaepidemin.

”Idén har han hämtat från Stor­britannien.” upplyser tidningen. Det är intressant i så fall, för det visar att inte ens socialministern har bekymrat sig om att läsa Alliansregeringens egen folkhälsoproposition. Där kan man nämligen läsa om precis samma idé.

Regeringen tog ett första steg i denna riktning våren 2007 och anordnade en hearing för syftet att lyssna till och ta del av viktiga aktörers synpunkter, erfarenheter och förslag. Representanter från livsmedelsbranschen, livsmedelshandeln, forskning, konsumentföreningar, media och berörda myndigheter deltog.

Regeringen avser att fortsätta samverka med ovan nämnda nyckelaktörer i återkommande formaliserade dialoger – ett så kallat dialogforum. Inom ramen för dialogen kan frivilliga överenskommelser uppnås och olika fokusområden lyftas fram och behandlas till exempel portionsstorlekar, marknadsföring, prissättning et cetera.

Den borgerliga regeringen sitter alltså redan i korporativa samtal för att bestämma hur stora portioner mat vi medborgare ska få serveras. ”Staten ska inte ägna sig åt pekpinneri”, säger samtidigt Göran Hägglund. Han är onekligen regeringens lustigkurre.

Det är inte heller första gången Hägglund nallar gammal folkhälsopolitisk skåpmat. Härom veckan höll han tal för Sveriges församlade folkhälsobyråkrati och lanserade då det brittiska begreppet nudge (knuff, som jag skriver mer om i min bok Glädjedödarna, s 196-201. Men läs även här  och här). Den här gången med ett förslag om att vi ska lockas att gå i trappor istället för att ta hissen. Något som i själva verket redan en utredning under den förra socialdemokratiska regeringen klurade på.

Regeringens råd för arkitektur, form och design bör utveckla idéer kring hur arkitekturen kan bidra till fysisk aktivitet i närmiljön, exempelvis satsning på metoder för att uppmuntra människor att regelbundet använda trappan.

Vad kommer härnäst, Hägglund? En ”kartläggning av livsmedelstillgängligheten (exempelvis utbud av och pris på nyckelhålsmärkt mat, frukt, grönsaker och energitäta livsmedel)” eller att ”inventera behovet av faciliteter för motion och spontanidrott under beaktandet av jämställdhet och jämlikhet”, för att ta två ytterligare byråkratsysselsättningar från samma papper.

Så långt är det naturligtvis mest tramsigt. Det oroväckande är att Göran Hägglund säger sig vara inspirerad av just Storbritanniens sätt att tackla överviktsproblemen. Den brittiska debatten präglas av en långtgående och kränkande paternalism. I Storbritannien är det exempelvis en uttalad strategi från The Cabinet Office att information och annonskampanjer ”ska fokusera på kortsiktiga och personliga kostnader, till exempel att man blir mindre attraktiv, hellre än långsiktiga hälsovinster”. Det är allt vanligare att vägra patienter sjukvård om de inte går ner i vikt. Och framtidsvisionerna i statliga tankesmedjan Foresights förslag 2007 om att tackla fetma är rent Orwellska:

 Elektroniska ransoneringskort med en “fettkvot” skulle kunna hålla närmare uppsikt over feta människors matinköp och ransonera specifika artiklar; de skulle till och med kunna användas för att identifiera överviktiga tonåringar som skulle skickas till statligt drivna ”fitness”-läger över sommaren. (Curry and Kelnar 2004)

Sätt feta människor i läger! Så ser diskussionen ut Göran Hägglunds folkhälsopolitiska inspirationsland. Det är – till skillnad från mycket av det korporativa tramset och gymnastiserandet av en övertung folkhälsobyråkrati – riktigt allvarligt.

Tittar man på alkoholrelaterad dödlighet bland ungdomar har siffran återigen stigit något 2010, men den är ändå den fjärde lägsta sedan 1998. De två senaste åren i mätningen 2009 och 2010 har den lägsta alkoholrelaterade dödligheten på 2000-talet.

Alkoholrelaterade skador och dödsfall är förstås alltid en tragedi och varje fall är ett för mycket. Men det är svårt att säga att de ökar. Och som ursäkt att beskatta, förbjuda och reglera alkoholen hårdare är underlaget väldigt klent. Wamala konstaterar själv att det som hänt under 2000-talet är ”en kraftigt ökad tillgänglighet till alkohol” genom ”fri resandeinförsel, handel med alkohol över internet, fler serveringstillstånd, lägre realpriser på alkohol och ökad köpkraft. Till detta kommer alkoholreklamen.” Trots dessa liberaliseringar, som lämnar åt människor att själva bestämma över sitt alkoholintag, så har skadorna inte ökat. Ser man på befolkningen i sin helhet finns en svagt minskade trend för både alkoholrelaterade skador och alkoholrelaterad dödlighet. Det förtjänar att upprepas för det är egentligen rätt fantastiskt: Trots friare försäljning och införsel av alkohol, trots en betydligt högre konsumtion än på 1980-talet, så ökar inte skador och dödsfall.

Att behandla folk som vuxna människor med egna beslut tycks vara något av en hälsofaktor. För fanatikerna spelar sådana trender mindre roll. Fördelen med rikliga mängder statistik är att det alltid finns någon liten grupp eller avvikande utveckling att oroa sig över, alltid en ursäkt för hårdare restriktioner hur generella de senare än är. Restriktioner för alkoholreklam med dess information om nya produkter och inköpssätt liksom höjda skatter drabbar alla som dricker, och framför allt välmående måttlighetsdrickare. För den som tagit sig igenom hela Sarah Wamalas artikel på webben kommer belöningen en bit ner i form av en vinannons. Man blir verkligen sugen. In your face, Folkhälsoinstitutet!

Komiken har sin motsvarighet i verkligheten, vilket Göran Skytte illustrerade på SvDs ledarsida för några år sedan. Eftersom han tröttnat på sexuell frigjordhet (men ändå känner sig tvungen att räkna upp sina erfarenheter på området) borde inte medierna skriva om sexfester.

Med samma logik och argumentation tar sig socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson an frågan om när krogarna ska stänga. Eftersom Hermansson numera tröttnat på att dricka sig berusad ska ingen annan få göra det heller, åtminstone inte efter klockan tre. Det är en illustration av självupptagenheten maskerad till samhällsengagemang. Självklart med hänvisning till att spriten också ställer till socialt elände. Som om den inte gjorde det också när Hermansson tyckte det var kul att vara ute och rumla.

Och för att riktigt visa sitt förakt för människors rätt att bestämma själva över när de vill vara ute och hur de vill roa sig kommer Hermanssons slutkläm: ”Det är trots allt ingen mänsklig rättighet att dricka brännvin.” Tänk för att det är precis vad det är. Dryckesval, precis som festkvällar och sexlivet, ingår i den där personliga sfären där varje människa borde få bestämma över sitt eget liv, utan att tvinga sina vanor på andra. Anledningen till att den rättigheten behöver värnas är att så många är så snara att tycka att andra borde kunna avstå från nöjen de själva inte unnar sig.

Eller som redan Socialdemokraternas grundare August Palm konstaterade: “Med demokratisk lagstiftning mena vi icke lagstiftning om vad folk skola äta och dricka.”

P.S. Alla sossar är inte glädjedödare. Göran Johansson och SSU vill bevara femöppet och ett levande Göteborg. D.S.

Våld och alkohol: Vad har hänt i Sverige?

Våldet verkar inte ha ökat med senare öppettider i Sverige. Under 1990-talet ökade både antalet serveringstillstånd och i större städer utökades öppettiderna från senast tre till senast fem, bland annat eftersom svartklubbar tidigare tillgodosåg människors önskan att roa sig senare. Samtidigt som serveringstillstånden blivit fler och öppettiderna längre är det oklart om våldet ökat. BRÅ konstaterar exempelvis att ”ungefär en lika stor del av allmänheten uppger att de utsatts för våld år 2006 som exempelvis år 1990.”

Restaurangerna kan snarare ha bidragit till att minska våldet. Att fler dricker på restaurang pekas ut som en av orsakerna till att alkoholrelaterat dödligt våld minskat kontinuerligt under 1990-talet och 2000-talet (BRÅ 2011:5). Sådant våld sker vanligtvis i lägenheter, och har alltså minskat när fler svenskar går ut mer. Samma rapport nämner att alkoholmissbruk minskar bland folk under 50 år liksom berusningsdrickande bland folk under 40 år. I Socialstyrelsens dödsorsaksregister ligger den alkoholrelaterade dödligheten still och minskar snarare något.

Krog och hälsa drar stora växlar på att mycket våld är koncentrerat till helger och hör samman med drickande. Men om problemen alltså inte blivit värre med senare öppettider och fler serveringstillstånd, blir frågan vad som skulle bli bättre med en återgång till den tidigare restriktiva linjen.

Göteborg: Fler ställen utan ökat våld

I Göteborg ökade inte våldet, trots betydligt fler femställen. Den statistik som anförs i Krog och hälsa rörande våldet i Göteborg är inkomplett. Uppgifter saknas om antalet våldsincidenter innan krogarna fick femöppet 1995. Statistiken i rapporten stärker dock slutsatsen att våldet inte beror på öppettiderna.

Tittar man på våldsstatistiken (sid 9) respektive femöppna ställen (sid 6) ser vi att mellan 1998 till 2004 ökar antalet femöppna ställen i Göteborg från 10 till en toppnivå på 26 femöppna ställen, samtidigt som anmält våld i staden snarare minskar något (2001 något högre pga EU-toppmötet). Detta är ett anmärkningsvärt bra resultat med tanke på att våldsanmälningarna nationellt sett ökat kontinuerligt under samma period.

Från 2005 ökar våldsanmälningarna även i Göteborg, intressant nog samtidigt som antalet femöppna ställen minskat. Köer och trängsel runt färre ställen skulle kunna vara en bidragande orsak till fler anmälda våldsincidenter, men de beror enligt Krog och hälsa i huvudsak på en ökad benägenhet att rapportera. Inte ens Spaks rapport hävdar alltså att våldet har ökat i Göteborg, trots de femöppna krogarna.

Ett selektivt internationellt vetenskapsunderlag

Generösare öppettider kan ge bättre arbetsmiljö. Krog och hälsa hävdar att ”Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att det finns ett samband mellan krogarnas sena serveringstider och våld.” I Norge har våldsbrotten minskat med striktare öppettider. Man bör notera att minskningen i studien är 16 procent per timme, inte de 20–60 procent som exempelvis IOGT-NTO hävdat i debatten. I själva verket finns både studier som visar ett samband mellan öppettider och våld och studier som inte visar det. Den norska studie som Krog och hälsa refererar sammanfattar ett flertal sådana studier och deras olika resultat. Exempelvis visar de flesta utvärderingar av Englands fria öppettider ”ingen uppenbar inverkan på våldsbrott och oordning” (Hough och Hunter, 2008).

”Arbetsmiljön för personal inom en rad yrken skulle också förbättras [med tidig stängning].” är ett annat påstående i Krog och hälsa. En rapport från Reykjaviks liberalisering av öppettiderna år 2000, från tvåstängning till mer eller mindre fria öppettider motsäger detta. Denna förändring förenklade nattpassen för polis och akutpersonal genom att mildra puckeln av köer, våld och incidenter kring stängningsdags. Trots att polisinsatserna ökade med 14 procent i innerstan och akutmottagningarnas belastning ökade med 3 procent totalt (31 procent under utvärderade nätter) genom fler alkoholrelaterade skador, så var det inte samma koncentration vid en tidpunkt när krogarna inte stängde tidigt och samtidigt. För taxichaufförer blev fördelen är ännu tydligare. Även krögarna är nöjda, 48 procent uppgav sig ha fler gäster efter liberaliseringen och att de stannade längre, trots att de kom senare. (Ragnarsdottir m fl, 2002) Även med ökat våld och merarbete för polisen kan den sociala situationen i stort alltså vara en förbättring med friare öppettider.

Ensidig problemfokusering

Längre öppettider ökar människors självbestämmande och stadens attraktionskraft. Krog och hälsa är ensidigt fokuserad på att associera problem till Göteborgs restauranger och deras öppettider. Störd nattsömn för några boende anses vara tillräckliga argument för att stänga krogar klockan två, fast många svarande i enkäten menar att det är en rimlig nackdel om man väljer att bo i innerstaden. Likaså hänvisas till en studie som kopplat några minuters ökad arbetsfrånvaro bland unga kvinnor (men inte bland män) till ökade öppettider i Storbritannien.

Samtidigt är fördelarna med nattlivet helt utelämnade, trots att både socialt umgänge och människors självbestämmande är vedertagna folkhälsofaktorer. Att människor tar vara på möjligheten att vara ute sent på lokal och dricka och dansa diskuteras över huvud taget inte som något positivt eller önskvärt. Inte heller diskuteras möjligheten att locka turister och kompetent arbetskraft till staden genom ett levande nattliv.

Reykjavik omskrivs exempelvis efter sina generösare öppettider positivt i ett flertal researtiklar. ”Reykjaviks nattliv är enligt vissa en anledning i sig att åka till Island. Här finns barer och nattklubbar för alla smaker och efter några nätter har du säkert hittat dina egna favoriter.” (Vagabond 2 – 2008 ”Reykjaviks vilda nattliv”) ” Islands nattliv är lika hett som de varma källorna” (Aftonbladet resa 2002-11-19).

En stad med ett levande nattliv ger både ekonomiska och personliga fördelar som av någon anledning helt utelämnats ur Krog och hälsa. Som underlag för avvägning och beslut kring lämpliga öppettider är den även av detta skäl högst bristfällig.

Källor:

Aftonbladet resa ”Röj hela natten lång i heta Reykjavik” 2002-11-19

BRÅ Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 Kapitel: Misshandel

BRÅ Det dödliga våldets utveckling – Fullbordat och försök till dödligt våld i Sverige på 1990- och 00-talet, Rapport 2011:5

Hough och Hunter, The 2003 Licensing Act’s impact on crime and disorder – An evaluation, 2008

Ragnarsdottir, Kjartansdottir, Davidsdottir Effect of extended alcohol serving-hours in Reykjavik, 2002.

Rossow och Norström The impact of small changes in bar closing hours on violence. The Norwegian experience from 18 cities, 2011.

Socialstyrelsen Dödsorsaker 2010. Diagram 46, sid 54.

Spak, Kadesjö, Berander Krog och hälsa, Göteborg 2011. Rapport från Socialmedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet.

Vagabond 2 – 2008 ”Reykjaviks vilda nattliv”

Min egen debattartikel finns här och den ifrågasätter bland annat de resultat som forskaren Fredrik Spak hävdar finns mellan krogarnas öppettider och våld. Det senare blir ännu intressantare när man tittar närmare på Fredrik Spaks utredning Krog och hälsa. Tittar man nämligen på de siffror som presenteras över våld (sid 9) respektive femöppna ställen (sid 6) ser vi nämligen en märklig korrelation. Mellan 1998 till 2004 ökar antalet femöppna ställen i Göteborg från 10 till en toppnivå på 26 femöppna ställen. Detta samtidigt som anmält våld i staden snarare minskar något (2001 något högre pga Göteborgskravallerna). Därefter händer två saker. Antalet femöppna ställen minskar något, och anmälda våldsbrott ökar betydligt.

Vad säger då detta? Antagligen inte så mycket. Det ökande antalet våldsanmälningar hänger enligt utredningen samman med bättre rapportering. Men i så fall är den enda slutsats man kan dra ur Spakrapportens empiriska material att antalet femöppna ställen inte har något samband med våldet på stan. Mer än så. Vi ser att antalet femöppna ställen kan mer än fördubblas utan att påverka antalet anmälda våldsincidenter. Om något är fler anmälda våldsincidenter korrelerat till något färre femöppna ställen, vilket skulle kunna vara fallet på grund av köer och trängsel, men förmodligen har andra orsaker. (Underlaget sträcker sig inte så långt tillbaka att man kan göra en jämförelse med anmälda våldsincidenter innan femställen tilläts 1995, vilket i sig är märkligt och talande för kvaliteten på utredningen.)

Hur kan då Spak ha dragit slutsatsen att krogarna ska stängas tidigare? Ja, helt enkelt genom att ha valt lämplig referenslitteratur som visar den slutsats han ville komma fram till. Det han underbygger är i många fall generande svaga och generella samband av typen att restriktioner är ”mer effektiva” än kampanjer. Det stämmer, eftersom kampanjer inte har någon effekt alls. Restriktioner kan få folk att dricka mindre, men har å andra sidan en hel del tråkiga bieffekter som inte nämns, exempelvis att hindra folk från att roa sig hur sent de vill, alternativt gynna alternativ som hemmasupande och svartklubbar. Men det nämner förstås inte Spak.

Slutsatsen att krogarna ska stängas följer således inte heller av dessa övningar, särskilt inte om man förmår att se bredare än ett snävt folkhälsoperspektiv. Ingen hävdar att det är hälsosamt att dricka mycket och sent på natten, men många av oss vill ändå ha möjligheten att göra detta emellanåt.

Och den empiri som finns i Spakrapporten talar alltså, om något, för fler femöppna ställen.

Ett statligt företag som agerar via en bidragsfinansierad (och berikad via privilegiet att ordna lotterier) organisation mot sina legala konkurrenter. Ett företag som dessutom har sin historia av korruption och muthärvor. Det kan bli intressant att följa fortsättningen. På twitter finns hashtagen #SBgate.

Mer om Sveriges alkoholpolitik:

Dricka i DDR-Sverige, artikel i Voltaire

Glädjedödarna – en bok om förmynderi
Finns hos Kulturbutik (39 kr), Adlibris (42 kr), Bokia (45 kr), Bokus (51 kr), CDon.com (49 kr) samt hos Pocket shop och i välsorterade boklådor som Hedengrens (Stockholm) och Quidings (Växjö).

Alla är inte lika modiga, eller vad sägs om ett samtal mellan Carl Tham och Göran Greider om Nyliberalismen, ett fiasko. Som upplagt för spännande och oväntade slutsatser, eller? Fegisar. Läs istället Isobel Hadley-Kamptz som konstaterar att nyliberalerna haft rätt om vad som nu händer i Europa.

Ett idésamtal om demokrati

Vad händer med demokratin i valfrihetens spår? När vi mer och mer blir kunder och konsumenter på en marknad, snarare än medborgare med rättigheter? Behöver vi hitta nya former för demokratin, och för demokratiskt inflytande över välfärden när så mycket drivs i privat regi där insynen många gånger är obefintlig? Fyra skarpa hjärnor från olika politiska läger möts på Socialistiskt forum för att diskutera läget i den svenska demokratin.
Vilka konsekvenser får det om människor känner att de traditionella demokratiska institutionerna inte längre räcker till, och inte längre känns meningsfulla? Är civil olydnad bara ett annat sätt att utöva demokratiska rättigheter, eller riskerar det att få negativa konsekvenser för den folkliga majoritetens möjlighet att styra samhället?

Medverkande:
Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor och professor i ekonomisk historia

Bengt Göransson, tidigare utbildningsminister och ordförande för Demokratiutredningen
Jesper Nilsson, utomparlamentarisk folkrörelseaktivist från Dagens konflikt
Mattias Svensson, redaktör på Magasinet Neo och författare till Timbroboken Mer demokrati – mindre politik (2000)
Samtalsledare: Sara Gunnerud, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella
Arr: Unga S-kvinnor Rebella och S-kvinnor

Jag kom in på akuten ca 8 på morgonen och blev liggandes på akuten i 13 timmar innan jag fått röntgen och besked. Eftersom det inte fanns några lediga läkare förrän dagen efter gick dock beskedet inte att använda till något och de var tvungen att lägga in mig till dagen efter på en avdelning. Röntgen behövdes då göras om eftersom det gått en dag. Någon operation kunde inte genomföras eftersom det inte finns tider. Operationen är ett förhållandevis litet ingrepp. Men istället väntar man nu på att smärtan ska komma tillbaka med risk för skador på njuren. Då kan man göra ett akut ingrepp som är betydligt större och inte löser problemet (man dränerar njuren utan att ta bort stenen). Sedan gör man den riktiga operationen senare. Personalen som gör det onödiga ingreppet är nämligen inte lika hårt belastade.

Om vi tar ett alternativt scenario: Jag kommer in på akuten. Röntgas inom en timme och opereras samma dag och kan komma hem på kvällen. För mig hade det varit en otroligt mycket bättre lösning. Akuten hade haft mig en timme istället för en dag. Det hade blivit en röntgen istället för tre, en operation istället för två, ingen övernattning och personalen hade troligen lagt ner mindre än en fjärdedel av tiden på mig. Utöver detta måste det kosta mer att ha personal igång på natten och att utföra akuta operationer på natten så detta hade de också sluppit. Gissningsvis hade detta scenario kostat mindre än en tredjedel av vad det nu kostade.

Bloggen ordning och anarki om upplevelsen av svensk planekonomisk vård. Debatten kanske borde handla om annat än vinster och skatteparadis.