Komiken har sin motsvarighet i verkligheten, vilket Göran Skytte illustrerade på SvDs ledarsida för några år sedan. Eftersom han tröttnat på sexuell frigjordhet (men ändå känner sig tvungen att räkna upp sina erfarenheter på området) borde inte medierna skriva om sexfester.

Med samma logik och argumentation tar sig socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson an frågan om när krogarna ska stänga. Eftersom Hermansson numera tröttnat på att dricka sig berusad ska ingen annan få göra det heller, åtminstone inte efter klockan tre. Det är en illustration av självupptagenheten maskerad till samhällsengagemang. Självklart med hänvisning till att spriten också ställer till socialt elände. Som om den inte gjorde det också när Hermansson tyckte det var kul att vara ute och rumla.

Och för att riktigt visa sitt förakt för människors rätt att bestämma själva över när de vill vara ute och hur de vill roa sig kommer Hermanssons slutkläm: ”Det är trots allt ingen mänsklig rättighet att dricka brännvin.” Tänk för att det är precis vad det är. Dryckesval, precis som festkvällar och sexlivet, ingår i den där personliga sfären där varje människa borde få bestämma över sitt eget liv, utan att tvinga sina vanor på andra. Anledningen till att den rättigheten behöver värnas är att så många är så snara att tycka att andra borde kunna avstå från nöjen de själva inte unnar sig.

Eller som redan Socialdemokraternas grundare August Palm konstaterade: “Med demokratisk lagstiftning mena vi icke lagstiftning om vad folk skola äta och dricka.”

P.S. Alla sossar är inte glädjedödare. Göran Johansson och SSU vill bevara femöppet och ett levande Göteborg. D.S.

Våld och alkohol: Vad har hänt i Sverige?

Våldet verkar inte ha ökat med senare öppettider i Sverige. Under 1990-talet ökade både antalet serveringstillstånd och i större städer utökades öppettiderna från senast tre till senast fem, bland annat eftersom svartklubbar tidigare tillgodosåg människors önskan att roa sig senare. Samtidigt som serveringstillstånden blivit fler och öppettiderna längre är det oklart om våldet ökat. BRÅ konstaterar exempelvis att ”ungefär en lika stor del av allmänheten uppger att de utsatts för våld år 2006 som exempelvis år 1990.”

Restaurangerna kan snarare ha bidragit till att minska våldet. Att fler dricker på restaurang pekas ut som en av orsakerna till att alkoholrelaterat dödligt våld minskat kontinuerligt under 1990-talet och 2000-talet (BRÅ 2011:5). Sådant våld sker vanligtvis i lägenheter, och har alltså minskat när fler svenskar går ut mer. Samma rapport nämner att alkoholmissbruk minskar bland folk under 50 år liksom berusningsdrickande bland folk under 40 år. I Socialstyrelsens dödsorsaksregister ligger den alkoholrelaterade dödligheten still och minskar snarare något.

Krog och hälsa drar stora växlar på att mycket våld är koncentrerat till helger och hör samman med drickande. Men om problemen alltså inte blivit värre med senare öppettider och fler serveringstillstånd, blir frågan vad som skulle bli bättre med en återgång till den tidigare restriktiva linjen.

Göteborg: Fler ställen utan ökat våld

I Göteborg ökade inte våldet, trots betydligt fler femställen. Den statistik som anförs i Krog och hälsa rörande våldet i Göteborg är inkomplett. Uppgifter saknas om antalet våldsincidenter innan krogarna fick femöppet 1995. Statistiken i rapporten stärker dock slutsatsen att våldet inte beror på öppettiderna.

Tittar man på våldsstatistiken (sid 9) respektive femöppna ställen (sid 6) ser vi att mellan 1998 till 2004 ökar antalet femöppna ställen i Göteborg från 10 till en toppnivå på 26 femöppna ställen, samtidigt som anmält våld i staden snarare minskar något (2001 något högre pga EU-toppmötet). Detta är ett anmärkningsvärt bra resultat med tanke på att våldsanmälningarna nationellt sett ökat kontinuerligt under samma period.

Från 2005 ökar våldsanmälningarna även i Göteborg, intressant nog samtidigt som antalet femöppna ställen minskat. Köer och trängsel runt färre ställen skulle kunna vara en bidragande orsak till fler anmälda våldsincidenter, men de beror enligt Krog och hälsa i huvudsak på en ökad benägenhet att rapportera. Inte ens Spaks rapport hävdar alltså att våldet har ökat i Göteborg, trots de femöppna krogarna.

Ett selektivt internationellt vetenskapsunderlag

Generösare öppettider kan ge bättre arbetsmiljö. Krog och hälsa hävdar att ”Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att det finns ett samband mellan krogarnas sena serveringstider och våld.” I Norge har våldsbrotten minskat med striktare öppettider. Man bör notera att minskningen i studien är 16 procent per timme, inte de 20–60 procent som exempelvis IOGT-NTO hävdat i debatten. I själva verket finns både studier som visar ett samband mellan öppettider och våld och studier som inte visar det. Den norska studie som Krog och hälsa refererar sammanfattar ett flertal sådana studier och deras olika resultat. Exempelvis visar de flesta utvärderingar av Englands fria öppettider ”ingen uppenbar inverkan på våldsbrott och oordning” (Hough och Hunter, 2008).

”Arbetsmiljön för personal inom en rad yrken skulle också förbättras [med tidig stängning].” är ett annat påstående i Krog och hälsa. En rapport från Reykjaviks liberalisering av öppettiderna år 2000, från tvåstängning till mer eller mindre fria öppettider motsäger detta. Denna förändring förenklade nattpassen för polis och akutpersonal genom att mildra puckeln av köer, våld och incidenter kring stängningsdags. Trots att polisinsatserna ökade med 14 procent i innerstan och akutmottagningarnas belastning ökade med 3 procent totalt (31 procent under utvärderade nätter) genom fler alkoholrelaterade skador, så var det inte samma koncentration vid en tidpunkt när krogarna inte stängde tidigt och samtidigt. För taxichaufförer blev fördelen är ännu tydligare. Även krögarna är nöjda, 48 procent uppgav sig ha fler gäster efter liberaliseringen och att de stannade längre, trots att de kom senare. (Ragnarsdottir m fl, 2002) Även med ökat våld och merarbete för polisen kan den sociala situationen i stort alltså vara en förbättring med friare öppettider.

Ensidig problemfokusering

Längre öppettider ökar människors självbestämmande och stadens attraktionskraft. Krog och hälsa är ensidigt fokuserad på att associera problem till Göteborgs restauranger och deras öppettider. Störd nattsömn för några boende anses vara tillräckliga argument för att stänga krogar klockan två, fast många svarande i enkäten menar att det är en rimlig nackdel om man väljer att bo i innerstaden. Likaså hänvisas till en studie som kopplat några minuters ökad arbetsfrånvaro bland unga kvinnor (men inte bland män) till ökade öppettider i Storbritannien.

Samtidigt är fördelarna med nattlivet helt utelämnade, trots att både socialt umgänge och människors självbestämmande är vedertagna folkhälsofaktorer. Att människor tar vara på möjligheten att vara ute sent på lokal och dricka och dansa diskuteras över huvud taget inte som något positivt eller önskvärt. Inte heller diskuteras möjligheten att locka turister och kompetent arbetskraft till staden genom ett levande nattliv.

Reykjavik omskrivs exempelvis efter sina generösare öppettider positivt i ett flertal researtiklar. ”Reykjaviks nattliv är enligt vissa en anledning i sig att åka till Island. Här finns barer och nattklubbar för alla smaker och efter några nätter har du säkert hittat dina egna favoriter.” (Vagabond 2 – 2008 ”Reykjaviks vilda nattliv”) ” Islands nattliv är lika hett som de varma källorna” (Aftonbladet resa 2002-11-19).

En stad med ett levande nattliv ger både ekonomiska och personliga fördelar som av någon anledning helt utelämnats ur Krog och hälsa. Som underlag för avvägning och beslut kring lämpliga öppettider är den även av detta skäl högst bristfällig.

Källor:

Aftonbladet resa ”Röj hela natten lång i heta Reykjavik” 2002-11-19

BRÅ Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 Kapitel: Misshandel

BRÅ Det dödliga våldets utveckling – Fullbordat och försök till dödligt våld i Sverige på 1990- och 00-talet, Rapport 2011:5

Hough och Hunter, The 2003 Licensing Act’s impact on crime and disorder – An evaluation, 2008

Ragnarsdottir, Kjartansdottir, Davidsdottir Effect of extended alcohol serving-hours in Reykjavik, 2002.

Rossow och Norström The impact of small changes in bar closing hours on violence. The Norwegian experience from 18 cities, 2011.

Socialstyrelsen Dödsorsaker 2010. Diagram 46, sid 54.

Spak, Kadesjö, Berander Krog och hälsa, Göteborg 2011. Rapport från Socialmedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet.

Vagabond 2 – 2008 ”Reykjaviks vilda nattliv”

Min egen debattartikel finns här och den ifrågasätter bland annat de resultat som forskaren Fredrik Spak hävdar finns mellan krogarnas öppettider och våld. Det senare blir ännu intressantare när man tittar närmare på Fredrik Spaks utredning Krog och hälsa. Tittar man nämligen på de siffror som presenteras över våld (sid 9) respektive femöppna ställen (sid 6) ser vi nämligen en märklig korrelation. Mellan 1998 till 2004 ökar antalet femöppna ställen i Göteborg från 10 till en toppnivå på 26 femöppna ställen. Detta samtidigt som anmält våld i staden snarare minskar något (2001 något högre pga Göteborgskravallerna). Därefter händer två saker. Antalet femöppna ställen minskar något, och anmälda våldsbrott ökar betydligt.

Vad säger då detta? Antagligen inte så mycket. Det ökande antalet våldsanmälningar hänger enligt utredningen samman med bättre rapportering. Men i så fall är den enda slutsats man kan dra ur Spakrapportens empiriska material att antalet femöppna ställen inte har något samband med våldet på stan. Mer än så. Vi ser att antalet femöppna ställen kan mer än fördubblas utan att påverka antalet anmälda våldsincidenter. Om något är fler anmälda våldsincidenter korrelerat till något färre femöppna ställen, vilket skulle kunna vara fallet på grund av köer och trängsel, men förmodligen har andra orsaker. (Underlaget sträcker sig inte så långt tillbaka att man kan göra en jämförelse med anmälda våldsincidenter innan femställen tilläts 1995, vilket i sig är märkligt och talande för kvaliteten på utredningen.)

Hur kan då Spak ha dragit slutsatsen att krogarna ska stängas tidigare? Ja, helt enkelt genom att ha valt lämplig referenslitteratur som visar den slutsats han ville komma fram till. Det han underbygger är i många fall generande svaga och generella samband av typen att restriktioner är ”mer effektiva” än kampanjer. Det stämmer, eftersom kampanjer inte har någon effekt alls. Restriktioner kan få folk att dricka mindre, men har å andra sidan en hel del tråkiga bieffekter som inte nämns, exempelvis att hindra folk från att roa sig hur sent de vill, alternativt gynna alternativ som hemmasupande och svartklubbar. Men det nämner förstås inte Spak.

Slutsatsen att krogarna ska stängas följer således inte heller av dessa övningar, särskilt inte om man förmår att se bredare än ett snävt folkhälsoperspektiv. Ingen hävdar att det är hälsosamt att dricka mycket och sent på natten, men många av oss vill ändå ha möjligheten att göra detta emellanåt.

Och den empiri som finns i Spakrapporten talar alltså, om något, för fler femöppna ställen.

Ett statligt företag som agerar via en bidragsfinansierad (och berikad via privilegiet att ordna lotterier) organisation mot sina legala konkurrenter. Ett företag som dessutom har sin historia av korruption och muthärvor. Det kan bli intressant att följa fortsättningen. På twitter finns hashtagen #SBgate.

Mer om Sveriges alkoholpolitik:

Dricka i DDR-Sverige, artikel i Voltaire

Glädjedödarna – en bok om förmynderi
Finns hos Kulturbutik (39 kr), Adlibris (42 kr), Bokia (45 kr), Bokus (51 kr), CDon.com (49 kr) samt hos Pocket shop och i välsorterade boklådor som Hedengrens (Stockholm) och Quidings (Växjö).

Alla är inte lika modiga, eller vad sägs om ett samtal mellan Carl Tham och Göran Greider om Nyliberalismen, ett fiasko. Som upplagt för spännande och oväntade slutsatser, eller? Fegisar. Läs istället Isobel Hadley-Kamptz som konstaterar att nyliberalerna haft rätt om vad som nu händer i Europa.

Ett idésamtal om demokrati

Vad händer med demokratin i valfrihetens spår? När vi mer och mer blir kunder och konsumenter på en marknad, snarare än medborgare med rättigheter? Behöver vi hitta nya former för demokratin, och för demokratiskt inflytande över välfärden när så mycket drivs i privat regi där insynen många gånger är obefintlig? Fyra skarpa hjärnor från olika politiska läger möts på Socialistiskt forum för att diskutera läget i den svenska demokratin.
Vilka konsekvenser får det om människor känner att de traditionella demokratiska institutionerna inte längre räcker till, och inte längre känns meningsfulla? Är civil olydnad bara ett annat sätt att utöva demokratiska rättigheter, eller riskerar det att få negativa konsekvenser för den folkliga majoritetens möjlighet att styra samhället?

Medverkande:
Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor och professor i ekonomisk historia

Bengt Göransson, tidigare utbildningsminister och ordförande för Demokratiutredningen
Jesper Nilsson, utomparlamentarisk folkrörelseaktivist från Dagens konflikt
Mattias Svensson, redaktör på Magasinet Neo och författare till Timbroboken Mer demokrati – mindre politik (2000)
Samtalsledare: Sara Gunnerud, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella
Arr: Unga S-kvinnor Rebella och S-kvinnor

Jag kom in på akuten ca 8 på morgonen och blev liggandes på akuten i 13 timmar innan jag fått röntgen och besked. Eftersom det inte fanns några lediga läkare förrän dagen efter gick dock beskedet inte att använda till något och de var tvungen att lägga in mig till dagen efter på en avdelning. Röntgen behövdes då göras om eftersom det gått en dag. Någon operation kunde inte genomföras eftersom det inte finns tider. Operationen är ett förhållandevis litet ingrepp. Men istället väntar man nu på att smärtan ska komma tillbaka med risk för skador på njuren. Då kan man göra ett akut ingrepp som är betydligt större och inte löser problemet (man dränerar njuren utan att ta bort stenen). Sedan gör man den riktiga operationen senare. Personalen som gör det onödiga ingreppet är nämligen inte lika hårt belastade.

Om vi tar ett alternativt scenario: Jag kommer in på akuten. Röntgas inom en timme och opereras samma dag och kan komma hem på kvällen. För mig hade det varit en otroligt mycket bättre lösning. Akuten hade haft mig en timme istället för en dag. Det hade blivit en röntgen istället för tre, en operation istället för två, ingen övernattning och personalen hade troligen lagt ner mindre än en fjärdedel av tiden på mig. Utöver detta måste det kosta mer att ha personal igång på natten och att utföra akuta operationer på natten så detta hade de också sluppit. Gissningsvis hade detta scenario kostat mindre än en tredjedel av vad det nu kostade.

Bloggen ordning och anarki om upplevelsen av svensk planekonomisk vård. Debatten kanske borde handla om annat än vinster och skatteparadis.

En grundläggande svaghet med Spaks presentation är att han gör öppettiderna till en fråga om folkhälsa mot näringsfrihet. Den viktigaste friheten är inte krögarnas, utan gästernas.

Kära Göteborgare, gör nu inga dumheter som sabbar festen nästa Bokmässa.

”Den fråga du tar upp är väldigt viktig. Den handlar om att regeringen inte har ordning och reda på arbetsmarknaden. Jag uppmärksammade detta i Almedalen. Det visade sig att 55 av 55 granskade företag på något sätt bröt mot de avtal som Migrationsverket hade tecknat för att få gästarbetare att komma till vårt land och arbeta.

Det var 55 av 55, alltså 100 procent, som bröt mot avtalet. Det handlar om sämre arbetsmiljö, arbetsvillkor, arbetstider men också löner. Det är en aktiv lönedumpning som regeringen låter ske. Det tycker jag är fel.”

Så löd Håkan Juholts replik (anf 16) till Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i riksdagens partiledardebatt 12 oktober. Som Tyra påpekar i en kommentar till min förra bloggpost om Håkan Juholts slirande på sanningen verkar detta vara ännu ett fall.

Här är nämligen källan, Hotell och restaurangfacket följde på Migrationsverkets uppdrag upp ett antal arbetsplatser där man anlitat utländsk arbetskraft.

Det första vi kan konstatera är att det var 54 arbetsplatser, inte 55 som Juholt anger. Allvarligare fel, liknande dem som Håkan Juholt väljer att exemplifiera med, hittades vid 33 av de 54 arbetsplatserna. Det handlar om felaktiga löner, ofullständiga lönespecifikationer och anställningsbevis, felaktig semesterersättning/semesterlön, felaktig arbetstid såsom övertid och mertid samt dygns- och veckovilan, felaktig Ob-ersättning, felaktigt kostavdrag. Rapporten är förvisso oklar eftersom något slags regelbrott som kunnat klaras upp på plats vid första besöket har konstaterats på fler arbetsplatser än de 33 fall som drivits vidare. När Hotell- och restaurangfacket sammanfattar rapporten hävdar de dock inte att samtliga arbetsplatser som fick anmärkning, vilket alltså varit Juholts retoriska poäng: ”Av de 54 restauranger som HRF besökt och som Migrationsverket beviljat arbetstillstånd till var nästan ingen prickfri.”

Men framför allt. Väldigt få av de arbetsplatser som Hotell- och restaurang valde att besöka, och som alltså var utvalda för att de alla hade gästarbetare, hade problem med just gästarbetarna. I sex av fallen handlade de allvarligare anmärkningarna om gästarbetaren, vid ytterligare 13 rörde anmärkningarna både gästarbetare och övrig personal. I 14 av fallen rörde anmärkningarna enbart den övriga personalen (se sid 5 i rapporten). Det senare kan knappast räknas som brott mot “de avtal som Migrationsverket hade tecknat för att få gästarbetare att komma till vårt land och arbeta”, vilket är vad Håkan Juholt alltså kritiserat hos samtliga arbetsgivare. Tvärtom har de 14 arbetsplatserna ihop med de 21 där fallen inte gått vidare alltså inga allvarligare anmärkningar rörande arbetskraftsinvandrare. Hundra procent var i själva verket mindre än hälften.

Att hotell- och restaurangfacket ändå vill tolka resultatet som att det är just arbetskraftsinvandringen som orsakar fusk och slarv med löneavtalen framgår redan i projektets hypotes (sid 1). De har så klart en poäng i att personer vars rätt att vistas i Sverige är knuten till en specifik arbetsplats har en svagare förhandlingsposition och att det är viktigt att fackliga organisationer ser till att personalen inte utnyttjas. Men resultatet i deras rapport kan lika gärna tolkas som att detta är lika mycket ett branschproblem som ett invandringsproblem. Och hur solidariskt vore det att stänga möjligheten för människor att alls få komma in på den svenska arbetsmarknaden?

Det som i vilket fall som helst är uppenbart är att Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt snarare än att tolka slutsatserna från en undersökning gjord utifrån en förutfattad hypotes med viss försiktighet, istället gått längre. Nästan alla arbetsplatser blev för Juholt precis alla. I Juholts retorik låter det också som att det handlar om betydligt värre överträdelser än ofullständig lönespecifikation eller felaktig kostersättning. Och framför allt, brott mot kollektivavtalsregler i allmänhet, många enkelt ordnade och/eller för inhemsk arbetskraft, blev i Juholts retorik brott mot Migrationsverkets regler. Detta i en replikväxling med Jimmie Åkesson som gör just arbetskraftsinvandringen till problemet.

Förra veckan drog Juholt till med att Grekland skulle vara nyliberalt eftersom de saknar skatter och regleringar (anf 12). Den desperata lögnen synades aldrig, men vi kan konstatera att i rankningen av ekonomiskt fria länder hamnar Grekland på plats 37 av 43 europeiska länder, och på 88:e plats i världen. Regleringen av ekonomin sammanfattas: ”The overall regulatory framework is inefficient and hampered by government bureaucracy. Sporadic efforts to enhance the business environment have been undermined by red tape and insufficient political commitment” Till detta skenande statsutgifter, korruption, dåligt skydd för äganderätten, betydande restriktioner för utländska investerare… ja, jag tror bilden är tydlig nog. Det är ungefär lika mycket nyliberalism i Grekland som sanningshalt i Håkan Juholts uttalanden; Polensmugglingen, den kreativa hyresersättningen och i somras hittade Juholt på uppgiften att 26 000 barn gick utan glasögon och inte kunde följa skolundervisningen.

Idag är det dags igen. Håkan Juholt har svamlat i talarstolen om det högsta antalet socialbidragstagare på 36 år, vilket sedermera tillbakavisats av Socialstyrelsen. Det var betydligt fler 1996, 2000 och 2001. Detta har han lämnat till sin stackars pressekreterare att hantera.

Nu bekräftar Juholts pressekreterare Sofi Rudh att uppgifterna som Juholt framförde var felaktiga.
– Han var felinformerad, säger hon till DN.se.
…
Strax före klockan 17 hade Sofi Rudh en ny förklaring till det inträffade.
– Jag är inte längre säker på att han varit felinformerad. Det kan ha berott på bristfälligt underlag eller missförstånd också.

Det måste förstås vara jobbet från helvetet att vara pressekreterare åt en lynnig chef som drar till med vad som faller honom in i hätska angrepp på andra och som inte har en siffra rätt. Men det finns en person som vore som klippt och skuren för jobbet: Maria Schottenius.

Schottenius var chef för DN kultur under en period då de tog in vilken haverist som helst, bara vederbörande var socialist. När DN kulturs medarbetare ljög och ägnade sig åt bisarra personangrepp, försvarade Schottenius dem med egna personangrepp. Till slut blev det så pinsamt för DN att Schottenius fick kicken och blev ”Senior Culture Columnist” istället.

Få har dock som Maria Schottenius visat sådan enveten förmåga att hålla lögnare om ryggen. Från radioprogrammet Magnusson i P1 2008:

– Det är en ny sak som har kommit på senare år, det här att folk ska be om ursäkt, att det finns sant och falskt, och lögner och hit och dit. Det pratas liksom i de termerna och det är ganska nytt. För det mesta så diskuterar man, resonerar, har uppfattningar, åsikter. Det är ett väldigt ointellektuellt sätt att gå till väga på tycker jag, det här att här var det lögn och det ska ursäktas. Så skriver man ju inte normalt sett i kulturartiklar. Så det här är något nytt som jag inte förstår.

Tror du att sanning finns?

– Sanning? Vad är sanning, som Pilatus sa. … Ja du, det är en stor filosofisk fråga. Vi får ta den någon annan gång, tror jag.

Detta, mina vänner, är pressekreteraren Håkan Juholt behöver.

På SvD brännpunkt skrev Mattias Svensson tidigare i veckan om den dansfest i Norrköping som fått ställas in efter att svensk polis gjort en annan bedömning än många andra, och krävde 708 400 kronor för en närvaro de själva bestämde var obligatorisk. Mattias slutsats är att vi i praktiken har fått en kulturpolis, och i detta ligger det verkligen något.

Det skriver idag Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt på sin blogg. Tidigare bloggposter i ämnet här och här.