I slutet av förra veckan skrev Jan Eliasson (S), tidigare utrikesminister och toppdiplomat, om sin utnämning till “millennieambassadör”. Det handlar alltså om FN:s mål om halverad världsfattigdom till 2015, mål som inte ser ut att kunna uppfyllas. Därför har FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon utnämt ett antal särskilda ambassadörer för att göra… ja, något. Om detta handlar min senaste krönika i Västerbottens-Kuriren:
“…att dessa länder är fattiga beror ju på att de styrs av tyranner och på att de saknar fungerande marknader, rättssäkra myndigheter, fria medier och demokratiska debatter om nationella vägval. Vart och ett av målen bygger på att länderna demokratiserar och liberaliseras, något som en lång rad icke-valda statsledningar helt motsätter sig och fördömer som “nykolonialism”.
Därmed är även biståndet tämligen tandlöst, annat än som ytterst tillfällig smärtlindrare. Om vi så tiodubblar världens bistånd kan vi inte hjälpa ett land som Zimbabwe, där problemet inte är brist på resurser, utan brist på frihet.”
Läs gärna hela!
Ingerö har upptäckt att korruption är ett problem. Hatten av för denna remarkabla insikt!
Sa den enda vagen till ekonomisk utveckling ar demokrati och frihet? Jag antar att det ar darfor som Filippinerna ar det ekonomiskt mest lyckade landet i Sydostasien, medan Kina och Vietnam har haft en sa negativ ekonomisk utveckling de senaste decennierna… Jag antar att det ar helt felaktigt att den mest dramtiska utveckling nar det galler att lyfta manniskor ur fattigdomen som manskligheten nagonsin har skadat, har agt rum i Kina de senaste 30 aren?
Ekonomisk tillvaxt ar ett oerhort komplext omrade, och ingen forskare kan med fog havda att ha upptackt den slutliga formeln for hur tillvaxt uppnas.
Finns det inget samband mellan demokrati och ekonomisk tillvaxt? Jo, det gor det sakert, men sambandet ar mycket mer komplext an vad du antyder.
Demokrati har for ovrigt ett varde i sig, och behover inte motiveras med losa ekonomiska argument.
Din artikel, Johan, nar tyvarr inte over plakatniva.
Nej, man kan givetvis nå ekonomiska framgångar utan att demokratisera ett land. Men knappast utan att liberalisera ekonomin. I artikeln skriver jag att fattiga länder behöver demokratiseras och liberaliseras. Tänker du hävda att Kina och Vietnam inte har liberaliserats?
Sedan bör vi kanske tillägga att Kinas och Vietnams utveckling främst ska jämföras med dem själva. Kina och Vietnam är fortfarande u-länder, och de betalar fortfarande för kommunistpolitiken.
Hmm, i artikeln talar du mest om demokrati:
“att de saknar fungerande marknader, rättssäkra myndigheter, fria medier och demokratiska debatter om nationella vägval. Vart och ett av målen bygger på att länderna demokratiserar och liberaliseras”.
Men OK, fair point. Och visst ar Kinas och Vietnams framgangar en foljd av just reformpolitiken.
Sjalvklart bor ocksa dessa lander bedomas mot sin egen bakgrund, och visst ar de fortfarande u-lander. Men, “milleniemalet” handlar om just om fattigdom i u-lander, och det finns val ingen (utanfor idiotvanstern) som menar att ekonomisk utveckling och att lyfta folk ur fattigdom ar nagot som astadkommas over nagra fa ar.
Kina och Vietnam ligger ett arhundrande bakom Vast, och flera decennier bakom lander som Japan, S Korea och Taiwan. Det hindrar inte att de haller pa att komma ifatt i rasande takt och att de faktiskt ar bevis pa en fungerande utvecklingsmodell som inte innefattar politisk demokrati.
Ar det nagot som jag ser positivt? Nej. Men det ar ett faktum.
Till Michael: jag har varit mycket i kinesiska stor- och småstäder, men kompletterade i våras med att även resa omkring på kinesisk landsbygd i inlandet (Sichuan). Inte för att jag gjort motsvarande resa i Väst anno 1910, men jag kan med stor säkerhet säga att det är mycket mindre än ett århundrade som Kina ligger bakom Väst.
(Enligt din matematik skulle f ö Japan, S Korea och Taiwan ligga många decennier bakom Väst – det stämmer inte heller.)