Vinfriheten fortsatt fredad

En korrigering med
anledning av min kritiska genomgång 
av alkoholutredningen. Det verkar som om det mysiga tilltaget att sälja vin på nätet är fortsatt
fredat, givet att skatter betalas (och som Mark Majzner var snar att påpeka när vi sågs
betalar man relativt lite skatt på dyrare viner. Skatten ligger som en grund
oavsett kvalitet, efter den borgerliga alkoholskattereformen 1991-1994, och ju
mer man betalar för en flaska vin desto mer till egen njutning och desto mindre
till Anders Borg).

Det utredningen ger sig på är:

kommersiell
förmedlingsverksamhet som uppkommit sedan privatinförsel genom ombud
blivit tillåtet. Kommersiell förmedling av försäljning som sker via
privatinförsel föreslås därför, med undantag för transporter, bli
förbjudet.

Men vad vinklubbar m fl
gör kallas distansförsäljning och här konstaterar utredningen:

Det är inte
aktuellt att föreslå någon motsvarighet till att, på sätt som har skett i
Finland och som planeras i Norge, begränsa möjligheten till privatinförsel. Det
kan sålunda inte krävas att transporten av alkoholdrycker ska ske genom ett av
säljaren oberoende företag. Enligt ett klart uttalande i propositionen till
lag-99 är s.k. distanshandel, vilket innebär att säljaren anordnar transporten,
tillåten (prop. 2007/09:119, s. 44). Att införseln ordnas på detta sätt kan för
övrigt vara en fördel från skatteindrivningssynpunkt då säljaren i sådant fall
ska ha en representant som garanterar skatteinbetalningen.

Det finns enligt utredningen inte skäl att införa regler som har till syfte att
försvåra den enskildes numera lagstadgade rätt att föra in alkoholvaror via
mellanhand, förutsatt givetvis att reglerna om skatteinbetalning m.m. följs.

Av skattemaximeringsskäl
införs inte hårdare regleringar här, avslöjande för statens ideologiska
prioriteringar även om man väl på något sätt får vara tacksam för denna lilla frihet.