Mattias Svensson - 31 oktober, 2008

Varför har vi gränskontroll och tull?

Jag läste nyligen en
biografi om Tom of Finland
till en artikel i kulturmagasinet Voltaire. En sak som slog mig var hur mycket
av förtrycket mot homosexuella som utövades via statliga postverk och
tullkontroller. När Tom – som alltså målade glada, storkukade och muskulösa män
i mer eller mindre explicit sexuella situationer – fick beställningar i Europa
vågade han ofta inte skicka dem med posten, som ofta behagade öppna, titta och
förstöra omoraliskt innehåll efter eget godtycke. Det är vad statlig kontroll
över kommunikationen innebär i praktiken.

Sak samma med
tulltjänstemän. I biografin beskriver författaren F Valentine Hooven III hur
Tom alltid var rädd att passera tullen under sina många resor med erotiska
teckningar i bagaget. Likaså var han rädd för att klä sig som han ville. När
han kom till USA bytte han om till läderkläder på flygplatstoaletten först
efter att ha passerat tullen. Så utövades och upprätthölls förtrycket av
homosexuella och gaykultur. (En del vände naturligtvis på det. Hooven berättar
om hur Toms välsvarvade modell till serien Kake klädde sig sluskigt och lät
skäggstubben vara kvar när han reste till Helsingfors för att posera, eftersom
han gick igång på vakternas intima genomsökning. Det funkade varje gång.)

Varför låter vi
egentligen statstjänstemän ställa intima frågor, ha synpunkter på vårt bagage
och till och med undersöka vår person bara för att vi passerar en nationsgräns?
Numera kräver de inte sällan att få tillträde till våra tankar och vår smak,
samlade i våra laptops. EU fattade nyligen ett direktiv där till och med vad vi
äter på flyget ska registreras. Säkerhetsskäl? Det motiverar knappast denna
kontrollapparat. De där fåniga korten man måste fylla i för att få tillträde
till USA med frågor om man tänker begå terrordåd lär knappast ha fått någon att
bryta ihop och bekänna. Och inte handlar genomsökningen av datorns programvara
eller konfiskationen av resesprit om några säkerhetsskäl. Det är rena
beställningsjobb från en politiskt inflytelserik morallobby. Till den ena
befogenheten läggs sedan den andra, villigt utförd av en växande byråkrati med
det bekväma jobbet att trakassera trygga och hederliga människor på resande
fot.

Att även detta har
konsekvensen att förstärka utanförskapet hos avvikare är inte svårt att förstå,
även om toleransen för just homosexuella lyckligtvis har ökat. Utgångspunkten måste vara att gränskontrollen
är en kränkning av människors integritet som inte borde få utföras.
Brottslingar är en fråga för polisen, men att resa är vare sig brottsligt eller
misstänkt. Kolla på passet och var nöjd. Eller pass och pass, förresten. Det
klarade vi oss länge utan det också.


Lämna en kommentar