Törstsläckare i värmen

Ihop med moderata riksdagskandidaten och tidigare Timbrokollegan Johnny Munkhammar skriver jag idag på Aftonbladet Debatt om att alkoholpolitiken borde fortsätta att liberaliseras med avskaffat monopol och sänkta åldersgränser.

Artikeln är en omarbetad och kortad version och vi bjuder Neoläsare på den längre texten nedan:

Systemet behöver en kulturrevolution
Den kallades lite skämtsamt för oktoberrevolutionen, avskaffandet av motboken i oktober 1955. Den hälsades av frihetstörstande svenskar som slängde de förhatliga ransoneringsböckerna i sjön.
Och den var en för sin tid viktig frihetsreform. Alkoholbyråkratin var både löjlig och integritetskränkande. Få kan idag ens föreställa sig att man på denna tid skulle lämna ut uppgifter om inkomst, yrke, hyreskostnader och bevittnat intyg om sitt nyktra leverne, samt utstå heminspektion för att få köpa av Systembolagets begränsade alkoholutbud. Kvinnor och arbetare diskriminerades regelmässigt och alla beslut fattades av en lika mäktig som godtycklig spritbyråkrati. Det dracks förvisso mindre totalt sett, men supandet dominerade på bekostnad av njutning och alkoholen som en naturlig följeslagare till mat, umgänge och nöjesliv.

Det är egentligen först med EG-medlemskapet som vi kan tala om en andra frihetsperiod på alkoholområdet, början på vad vi med samma skämtsamhet skulle kunna kalla kulturrevolutionen. Utbudet har breddats. Få minns idag att cider inte såldes i Sverige förrän på 1990-talet, att starkare belgiska ölsorter var förbjudna innan EG-medlemskapet 1995 eller den hysteriska debatten kring alkoläsk. Skatterna har sänkts. Tack vare EU har införselkvoterna vid resande ökat och vi kan importera viner vi smakat på semestern privat, även om det är byråkratiskt och krångligt. Än så länge finns förvisso Systembolaget kvar, men de utövar en slags paternalism light där köandet och skammen fått ge vika för breddat utbud och generösare öppettider.
Svenskarna har tack vare dessa förändringar fått smak för alkoholen som ett hälsosamt njutningsmedel till vardagens middag, inget man behöver vänta till helgen med. Fler dricker också på lokal i social samvaro med andra. Med utökade öppettider blev Stockholm under 1990-talet en modern storstad med pulserande nöjes- och nattliv.
Visst har alkoholen en baksida i form av beroende, skador och asocialt beteende som ingen får blunda för, men skadorna har inte alls varit i närheten av dem som domedagspredikanterna förespeglade i samband med EU-inträdet och den högre genomsnittskonsumtionen. Tvärtom förutspår Socialstyrelsen fortsatt minskande alkoholskador under de närmaste decennierna. Svenskarna dricker föga förvånande inte sin maltwhisky på samma destruktiva och hälsofarliga sätt som man förr kolkade i sig ”en halv böj”.

Kulturrevolutionen med ett levnadsglatt sätt att närma sig alkoholen är ett framgångsrikt förhållningssätt som borde vara ledstjärna för alkoholpolitiken i stort. Tyvärr har alltför många förändringar hittills närmast tvingats på motsträviga riksdagspolitiker, där folkpartisten Gabriel Romanus förslag om obligatoriska nivåmätare på boxviner kan tjäna som nivåmätare på viljan att reglera fåniga detaljer. Till detta kommer ett egenintresserat alkoholmonopol och myndighetsskrå som slår vakt om de restriktioner som finns kvar, hur ineffektiva de än visar sig vara.
Dessvärre finns rester av denna förmyndarmentalitet även i Allianspartierna, och i den förda regeringspolitiken. Regeringen har höjt straffskatten på alkohol, en skatt som i praktiken ökar incitamenten för smuggling och svartsprit. Nyligen har en utredning rekommenderat tidigare krogstängningar och fortsatt förbjuden gårdsförsäljning, två åtgärder som fäller krokben för turistnäring och nöjesliv.
Samma utredning var i direktiven förbjuden att ifrågasätta det alkoholmonopol som fortfarande innebär dålig service och dyra priser. Som vinkännaren Per Karlsson avslöjar i nya numret av samhällsmagasinet Neo är myten om Systembolagets rika utbud just en myt. Sett till hela marknadsutbudet av vin har exempelvis våra danska grannar tillgång till ungefär 20 000 viner, medan Systembolagets monopolutbud är futtiga 1800 sorter, där många i praktiken är slutsålda.
Alliansens liberala partier borde självklart gå i bräschen för en liberal alkoholpolitik som vårdar och utvecklar kulturrevolutionen och gör upp med Sveriges mörka förmyndarperiod. En fortsatt liberalisering där vuxna människor förutsätts kunna hantera alkohol i sociala sammanhang ger utvecklingsmöjligheter för kultur- och nöjesliv, liksom för turismen. Att avskaffa monopolet, straffskatterna och den löjliga åldersgräns som gör att myndiga personer kan avgöra landets framtid, men inte handla en back öl är ytterligare några delar i att myndigförklara svenska folket. Myndighetspropaganda och monopol har inte släckt människors törst på alkohol, men väl vår lust och nyfikenhet. Sverige skulle berikas om kreativa entreprenörer istället fick öppna vinbodar eller destillerier och tilltala våra sinnen med smakprov och reklam.

Johnny Munkhammar
Riksdagskandidat (m)
Mattias Svensson,
Redaktör Neo