Mattias Svensson - 16 mars, 2009

Så bygger vi ett samhälle efter korporativa principer

Rasmus Fleischer  går igenom och spaltar upp fem kännetecken på den korporativa strukturen i maktutövningen på upphovsrättsområdet, och i punkt fem hur synsättet även spiller över på miljödiskussionen. Här är vi inte medborgare med rättigheter, utan i bästa fall representerade som delmängd i olika ”parter”.
Korporativismen är dessvärre inte bara kvarlevor från Mussolinis dagar. Tony Blairs ”stakeholder society” är en modernare variant, och det är ingen slump att förmynderiet och övervakningen frodades under dennes regim. Den svenska regeringen är inte bättre, regeringens initiativ från 2007 för att få oss att äta nyttigare, återgivet i regeringens folkhälsoproposition är illustrativt:

Regeringen tog ett första steg i denna riktning våren 2007 och anordnade en hearing för syftet att lyssna till och ta del av viktiga aktörers synpunkter, erfarenheter och förslag. Representanter från livsmedelsbranschen, livsmedelshandeln, forskning, konsumentföreningar, media och berörda myndigheter deltog.

Regeringen avser att fortsätta samverka med ovan nämnda nyck-elaktörer i återkommande formaliserade dialoger – ett s.k. dialogforum. Inom ramen för dialogen kan frivilliga överenskommelser uppnås och olika fokusområden lyftas fram och behandlas t.ex. portionsstorlekar, marknadsföring, prissättning etc.

Som jag konstaterar i rapporten JS Mill versus den borgerliga regeringens folkhälsopolitik  är denna korporativa syn på ansvar oförenlig med liberalismen.

Ett korporativt organ bestående av företrädare för stat, kapital och organisationer (ofta finansierade och styrda av staten, t ex ”konsumentorganisationer”) ska alltså planera måltidsstorlekar och sätta priser, därtill kontrollera kommersiella kommunikationskanaler. Allt för att se till att vi äter enligt statens önskemål.

I en sådan modell finns ingen plats för suveräna individer som fattar egna beslut. Inte heller för frivilligt köpande och säljande på marknaden; företagen ska inte konkurrera med varandra om kundernas gunst, utan samverka korporativt och fatta gemensamma beslut över huvudena på enskilda konsumenter. Det är ett flagrant brott mot Mills utgångspunkt i individers suveräna beslut, och hans uppslutning bakom principer som fri konkurrens och fria marknader. Den samhälleliga organisationsform där individer och marknader underordnas statens mål i samverkande organ har ett namn: korporativism, och en ideologi som är direkt motsatt varje slags liberalism.

 


Lämna en kommentar