Neo Blogg


Paulina Neuding - 4 augusti, 2015

Myten om mytsidan på regeringens webbplats

I fredags på Facebook kommenterade Erik Ullenhag den här bloggposten, där jag påminde om att regeringen officiellt avfärdat som främlingsfientlig myt att det skulle finnas ett orsakssamband mellan invandringen och Sveriges ras i Pisastudien. Punkt nr. 19 på dåvarande integrationsminister Erik Ullenhags så kallade ”Toleranssida” löd:

”Allt fler invandrare är orsaken till att skolresultaten sjunker.”

Detta bekräftas nu tvärtom i en ny studie av Gabriel Heller Sahlgren vid London School of Economics.

Så här kommenterar Erik Ullenhag min bloggpost:

”Syftet med den så kallade Toleranssidan var att bemöta ett antal vanliga påståenden om invandring med fakta. Sidan uppdaterades efter hand för att se till att den skulle vara så korrekt som möjligt. Den senaste uppdateringen gjordes 2014 då sidan bland annat kompletterades med ett antal nya påståenden. Noteras bör att den uppdaterade sidan just tog upp ett antal påståenden om invandring, inte myter.”

Erik Ullenhag hävdar nu alltså att Toleranssidan när den uppdaterades 2014 inte enbart gällde främlingsfientliga myter, utan även ”påståenden” om invandring. Att det fanns ett samband mellan fallande skolresultat och invandring ska alltså aldrig ha avfärdats som en främlingsfientlig myt, menar han.

Men syftet med Toleranssidan var inte, som Erik Ullenhag nu skriver, ”att bemöta ett antal vanliga påståenden om invandring med fakta.” Det uttalade syftet, som framgår tydligt både av webbsidan och hur den presenterades av Erik Ullenhag på DN Debatt, var att motverka rasism och främlingsfientlighet genom att bemöta felaktigheter om invandring med fakta. Sidan presenterades med referenser till Utöya och Salemmarschen, och Erik Ullenhag upprepade både vid lanseringen 2011 och efter uppdateringen 2014 att ”de goda människornas tystnad” riskerade att bereda vägen för främlingsfientlighet.

Varför menar Erik Ullenhag nu att punkt 19 fogades till en lista på främlingsfientliga myter som i förlängningen riskerar att leda mot Salemmarschen och Utöya – om punkt nummer 19 inte räknades som en sådan myt?

Vad skulle hända om goda människor teg inför punkt nr 19?

Sidan är ju bortplockad från Internet, men går att leta upp i cache. Där framgår att listan även efter uppdateringen gällde fördomar och inte bara ”påståenden”. Det gällde ”Fakta mot fördomar”, inte fakta om påståenden i största allmänhet:

Skarmavbild_2015-08-01_kl._20.37.26

Många medier som rapporterade om uppdateringen 2014 tycks ha uppfattat de nya punkterna just som myter. Varför gjordes inga förtydliganden från Regeringskansliet?

Folkpartiets eget partiorgan, Tidningen NU, beskrev de nya punkterna som just ”myter” i en intervju med Erik Ullenhag. Visst kan det bli fel även i en partitidning, men just i det här fallet är artikeln dessutom skriven av Lena Hallerby, som var Erik Ullenhags pressekreterare fram till tre månader innan intervjun gjordes:

”De andra två myterna handlar om sjunkande skolresultat på grund av fler invandrare och att skattepengar går till invandrare istället för till pensioner. Om dessa bägge påståenden kan man kort säga att i den senaste Pisarapporten konstaterar Skolverket att även om andelen elever med utländsk bakgrund ökat har detta totalt sett endast mycket marginellt bidragit till resultatnedgången. Och när det gäller inkomstpensionerna utgör dessa ett eget system och är inte en del av statsbudgeten. Erik Ullenhag hoppas nu att sidan ska spridas och användas av fler som vill stå upp för ett öppet och tolerant Sverige. ‘Det farligaste för ett samhället är inte att de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad,’ säger han.” (Tidningen NU 10/7 2014)

Skarmavbild_2015-08-01_kl._21.02.57

Hela listan. 

Slutligen:

Toleranssidan listade en rad ”sanningar” i kontroversiella frågor. Det var ett grepp som riskerade att hämma den fria forskningen, journalistiken och åsiktsbildningen i allmänhet (för att inte tala om vad sådant kan göra med tillit och tilltro till politiker).

Vem törs forska om en främlingsfientlig myt? Vem vill ställa frågor om något som landets regering har slagit fast att ingen anständig människa skulle undra över? Som ”goda människor” inte bör tiga inför?

I dag är vi klokare tack vare att människor som ställt frågor ändå, med risk för stigmatisering. Vi vet mer tack vare Gabriel Heller Sahlgrens forskning. Tack vare journalister som har grävt och visat att regeringens officiella svar innehåller osanningar (Se t ex Neos Mattias Svensson angående människohandel och övergrepp kopplade till tiggeriet – och jämför med punkt nr 18 nedan). Tack vare människor med helt andra jobb som tänkt fritt när middagssamtalen kommit in på migration och integration.

Förtjänar inte de en ursäkt?

 

 


Paulina Neuding - 30 juli, 2015

Vem vill forska om en främlingsfientlig myt?

I går presenterade forskaren Gabriel Heller Sahlgren vid London School of Economics en ny studie som visar att 29 % av Sveriges ras i Pisa drivs av invandringen. Heller Sahlgren skriver:

”Mellan 2009 och 2012 föll resultaten som kraftigast och andelen skolbarn med utländsk bakgrund ökade som mest. Under den perioden försvinner 43 procent av det genomsnittliga resultatfallet – 62 procent i naturvetenskap, 45 procent i läsförståelse och 29 procent i matematik – när man justerar urvalet för att ta hänsyn till den förändrade elevsammansättningen. Detta är anmärkningsvärda resultat.”

Resultaten är intressanta i sig, men reser också nya frågor om hur den förra regeringen förhöll sig till frågor som rör debatten kring integration och invandring. Heller Sahlgren har nämligen studerat en fråga som nyligen officiellt har avfärdats som främlingsfientlig myt av Sveriges regering. På integrationsminister Erik Ullenhags toleranssida listades som myt nr 19:

”Allt fler invandrare är orsaken till att skolresultaten sjunker.”

Om man tog regeringens toleranssida och det som stod där på allvar skulle slutsatsen vara att ingen anständig människa ställer de frågor som Heller Sahlgren har undersökt i sin forskning. Om sambandet mellan invandring och skolresultat är en myt är saken utredd och ingen vidare forskning behövs.

Så här förklarade Erik Ullenhag det hela på DN Debatt när sidan lanserades:

Förra helgen hölls Salemmarschen, som är de högerextremas stora öppna manifestation i Sverige. Många av marschdeltagarna har, i likhet med terroristen från Utøya, hämtat inspiration och fått sitt hat bekräftat på olika nätforum. Samtidigt är vi som står för öppenhet och tolerans alltför tysta i debatten på nätet.

 Debatten mot främlingsfientligheten och fördomarna måste alltid tas. De goda krafternas tystnad riskerar leda till att fördomarna får allt starkare fäste. Den hemsida som lanseras i dag är ett led i regeringens arbete mot främlingsfientlighet och det är ett sätt att bemöta de myter som sprids på nätet.

Migrationsforskaren Andreas Johansson Heinö och jag kritiserade initiativet i en gemensam artikel på DN Debatt 2011, vilket vi i vår tur fick hård kritik för. På Eskilstuna-Kurirens ledarsida skrev politiske chefredaktören, Alex Voronov:

Såväl den som argumenterar för tolerans på fikarasten som sökaren efter fördjupning har nytta av sajten. Johansson Heinö och Neuding bör i sin tur bringa ordning i sina prioriteringar i debatten. Vem är huvudfienden, de främlingsfientliga eller deras motståndare?

Få debattörer har så tydligt gjort klart att argument inte ska bedömas efter sanningshalt, utan efter – prioriteringar.

Några år senare har alltså några fler av regeringens listade påståenden visat sig vara felaktiga. Jag ställde frågor om detta när jag senast intervjuade Erik Ullenhag, och återigen på Twitter i går, med anledning av Heller Sahlgrens artikel på DN Debatt.

Alla kan göra misstag. Men när jag uppmärksammade att sambandet mellan invandring och fallande skolresultat avfärdats som myt, valde Erik Ullenhag att ifrågasätta att en sådan myt överhuvudtaget listats på regeringens hemsida:

Skarmavbild_2015-07-30_kl._09.37.21

Toleranssidan har plockats bort av den nya regeringen, men flera personer på Twitter hjälpte till att hitta den i cache:

Skarmavbild_2015-07-30_kl._09.44.02

 

 

Erik Ullenhag svarade bland annat med att sprida tweets där debattören Demirbag Sten insinuerar att det trots allt är främlingsfientligt att komma fram till de forskningsresultat som Heller Sahlgren presenterat.

Skarmavbild_2015-07-30_kl._09.37.47

Det finns några lärdomar att dra av den här historien. En gäller Folkpartiet, vilket jag låter partiet reda ut självt. En annan är journalistisk. De kolleger som rapporterade om toleranssidan då, borde naturligtvis följa upp när sidan har visat sig innehålla felaktigheter. Det borde intressera journalister när ministrar far med osanning, och dessutom stigmatiserar dem som likt Heller Sahlgren trots detta försöker ta reda på fakta.

En annan fråga gäller den fria forskningen och medierapporteringen. Vad gör det med journalisters och forskares benägenhet att ta reda på fakta när regeringen har slagit fast att vissa frågor bara ställs av människor som inte har anständiga värderingar? Vem vill forska om något som avfärdats som en främlingsfientlig myt?


Paulina Neuding - 10 juni, 2015

Det handlar inte om tysthetsnormen

Flera medier har följt upp mina artiklar i SvD om biblioteken,  vilket jag hoppas ska innebära att något görs åt eländet med stök och bråk (Se t ex DN:s Erik Helmersson, PJ Anders Linder i Axess, Expressen Ledare, DN:s Jenny Lind, Josefin Holmström i SvD Kultur, SR Studio Ett). Samtidigt har debatten delvis glidit över i en diskussion om vad biblioteken överhuvudtaget ska vara – om de ska vara tysta som förr med bibliotekarien som auktoritet, eller om de ska vara livliga mötesplatser.

Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening twittrar om att utmana ”tysthetsnormen”.  Göran Greider ironiserar redan över bibliotekshögern, som om vi var ute efter något suspekt. Katti Hoflin, chefsbibliotekarie i Stockholm, har svarat mig med: ”Gå en mil i en annans skor först. Sedan kan du uttala dig. Biblioteken i Stockholm jobbar ihop med många aktörer för att varje medborgare ska hitta fötterna. (Om en tappat bort dem en stund i sitt liv. Det kan alla göra.)”

Mina artiklar om biblioteken har aldrig handlat om någon tysthetsnorm, eller om medborgare som känner sig vilsna i livet. Jag lade märke till att många artiklar i lokalpress under många års tid sammantaget visade på ett nationellt problem: Många bibliotek i Sverige har likartade problem med ungdomsgäng och andra stökiga besökare. Incidentrapporterna i Stockholm bekräftar dessutom problemets allvar: Innerstadsbiblioteken har problem med hemlöshet, stölder, missbrukare och enstaka psykiskt sjuka, biblioteken i och i anslutning till utanförskapsområden har särskilda problem med stökiga gäng.

Det handlar alltså inte om huruvida bibliotekarier ska kunna hyscha besökare som pratar för högt. Det handlar om våld, hot och allmän social oro som drabbar bibliotekspersonal och besökare.

Alla borde kunna enas om att den sortens stök på bibliotek är oacceptabelt. Även vänstern.

För att visa vad detta handlar om:

Bibliotek har fått stänga, ändra öppettider eller ta hjälp av väktare på grund återkommande problem med stökiga besökare i HjällboVårbyVårgårdaÖsterängen,
RåslättÖxnehagaVästerås,
Rosengård, Bellevuegården, 
Höör, Eslöv, Arlöv, Broby, Söderhamn,
Hässleholm, Norrköping, Landskrona,
Ängelholm, Bredäng,
Kista, Rinkeby, Högdalen och Hässelby Villastad.

Klicka gärna på länkarna för att få en bild av problemet.

För att ytterligare förtydliga vad detta handlar om:

Landskrona: ”En väktare skadades i samband med ett bråk med ett tonårsgäng på stadsbiblioteket häromkvällen. Det är inte första gången ungdomar kommer för att störa, sedan i somras har väktare i princip stående post vid biblioteket på kvällstid.”

Vårgårda: ”Personal som känner sig hotad och sjukskrivs, polis och vaktbolag som får rycka ut. Det är konsekvenserna av att stökiga ungdomar hänger på Vårgårda bibliotek istället för på fritidsgården.”

Eller för att ta ytterligare några incidenter – som jag inte publicerat tidigare – från en biblioteksenhet i Stockholm som rymmer några svårt segregerade förorter (48 incidenter rapporterade inom denna enhet bara under våren, 105 totalt de senaste två och ett halvt åren). Detta är inte de värsta incidenterna, men kan kanske ger en bild av situationen i stort.

”En grupp på 10 barn i åldern 11-12 år är högljudda och stör övriga besökare. Håller ut coca cola och fågelfrön över vägg samt golv och flyttar runt möbler. Lyssnar inte på tillsägelse.”

”Två ungdomar sitter vid bilderböckerna och är högljudda och otrevliga. Efter tillsägelse blir det inte bättre och vid andra tillsägelsen blir en av dem väldigt otrevlig och skriker ‘Håll käften’. Små barn med sina vuxna som läser högt ser väldigt besvärade ut.”

”Män i 25 årsåldern som inte vill betala en ‘struntsumma’ som 8 kr med kort. Relativt hotfull stämning.”

”En ung manlig besökare i biblioteket varnade fyra andra att de inte skulle ta ‘sexiga bilder’ i biblioteket trots att de bara tog en vanlig bild av en vanligt klädd ung kvinna i gruppen. Han var obehaglig och hotfull mot dem och när han såg mig/en personal med personal skylt på sig tog han några steg tillbaka och sade till kvinnan att hon inte skulle svara honom, han pratar inte med kvinnor. Alla fyra var tysta med böjda huvud, de berättade senare att det kändes mycket obehagligt, tur att personalen hade närmat och visat sig.”

”Ett gäng unga killar (ca 14 år) sitter på barnavdelningen och för oväsen i form av höga röster och att de spelar musik från sina mobiler. Reagerar inte på tillsägelse. Flyttar till ‘hångelhörnan’ och fortsätter att väsnas. Samtliga fem-sex personer spelar hög musik från sina mobiler, testar ringsignaler, etc och reagerar fortfarande inte på tillsägelse när jag ber dem att ha mobilerna på ljudlöst alt använda hörlurar. Sedan börjar en av personerna att kasta kuddar på de andra samt spotta på väggen och på en av de andra killarna. Väktare tillkallas och pratar med killarna. De lämnar sedan biblioteket. Då har redan flera andra besökare lämnat barnavdelningen då det inte är så trevligt att vistas där.”

”Stor grupp ungdomar samlades kring en mindre grupp, där några uppträdde mycket aggresivt. Det hela började utanför biblioteksbyggnaden och böljade fram och tillbaka tills en mängd ungdomar var samlade i biblioteksfoajén. Vi låste dörren och släppte ut folk genom nödutgången på biblioteket.”

”Idag 13/2, kom de in igen, högljudda och störiga – efter mycket argumenterande (ca. 1 timme) gick de ut. Tidigare på dagen hade några (ej detta gäng) varit inne i sagorummet, kastat omkring böcker och helt demolerat en fin klossleksak som förskolebarnen haft nöje av.”

”Spring och slagsmål mellan två femton-sextonåriga pojkar på barnavdelningen. Gott om barn i nio- till tolvårsåldern alldeles intill. Tillsagda att sluta bråka, annars var de tvunga att lämna biblioteket. Samma pojkar plus en till börjar då skaka ett bord med publika datorer med risk för åverkan. Tillsagda att sluta med den handlingen, fortsätter ändå och skyller på varandra. Tillsagda en gång till utan resultat. Informerade om att vakt skulle tillkallas, personal lämnar platsen och går till telefonen, då lämnar de tre pojkarna biblioteket med kommentaren ‘ring inte vakten, vi går härifrån’. Det hela var väldigt provocerande med testande av gränser, med maktspråk. En av pojkarna välkänd sedan tidigare.”