Mattias Svensson - 16 december, 2009

Om för många människor är problemet så är välstånd och karriär lösningen

Idag sällar sig Birger Schlaug till skaran av skäggiga revolutionärer redo att införa diktatur i en replik på min artikel igår. Framför allt är Schlaug bekymrad över barnafödande, även om han åtminstone har vett att ta avstånd från Kinas repressiva ettbarnspolitik. Beredskapen att införa diktatur säger han sig ha fått av att vi har reklam och välstånd i världen (”Ser vi inte upp kommer vi att i full frihet konsumera oss rakt in diktaturen.”) Inte direkt den rågång mot förtryck och enpartivälde man kan kräva av en demokratiskt sinnad person. Det är också med förlov sagt ganska en ganska korkad inställning givet Schlaugs egen analys.

Det är ju denna livsstil i frihet och med relativt välstånd och inte minst karriärmöjligheter för både kvinnor och män, som vänt trenden rörande nativiteten. Detta bekymrade makarna Myrdal redan på 1930-talet och är idag föremål för högerkonspirationer om en demografi som pekar på ett muslimskt maktövertagande. (Schlaug har en egen i form av den gula faran med 400 000 fler kineser, mestadels kvinnor. Själv blir jag mer skrämd av hans världsbild där mänskligt liv är något hemskt och skrämmande.).

Genom hela västvärlden diskuteras ”problemet” med sjunkande nativitet. Till viss del beror minskat barnafödande på sämre sociala förutsättningar i exempelvis forna östländer, men mycket ”skylls” på viljan att tjäna pengar, resa, göra karriär, konsumera. Den livsstil som Birger Schalug kritiserar tycks mer än något annat ha bidragit till att minska nativiteten. Att låta folk göra vad de vill inom ramen för ett rikt och fritt konsumtionssamhälle pekar inte mot ohanterliga befolkningsöverskott. Tvärtom växer det upp något fler människor som inom ramen för ökad specialisering ökar ett samhälles förmåga att hantera problem, inklusive miljöproblemen.

Skulle däremot Schalug och andra gröna ta ifrån människor karriär- och konsumtions- och resemöjligheter som folk i allt fler länder drömmer om att hinna med som unga (och fertila), ja då blir barnafödande förmodligen mer prioriterat igen, och försakelsepolitiken kontraproduktiv.

Befolkningsfrågan har alltid inbjudit skrikiga demagoger med totalitära lösningar, vare sig trenden pekat mot ”för många” eller ”för få ” födda i framtiden. Om vi kan lära någonting av denna historia som sträcker sig över hela 1900-talet så är det att skräckscenarierna aldrig slagit in och att folk tenderar att lösa det där ganska bra lämnade åt sig själva.

 

(Birger Schlaug verkar dessutom okunnig om hur det ser ut rörande adoptioner (möjligheterna minskar och köerna blir allt längre) och provrörsbehandling (inte alls så tillgängligt som han tycks tro). Ska människor kunna räddas från oönskad barnlöshet krävs med all sannolikhet mer, inte mindre, avancerad och tillgänglig teknisk och medicinsk assistans. Bifogar min artikel i Neo nr 2, Fem år av längtan.)


Warning: Undefined variable $media in /sites/magasinetneo.se/web/wp-content/themes/neo/functions.php on line 218