Ohållbart

Okej, kan vi inte ge upp det här med hållbarhet nu? Det har alltid varit ett problematiskt begrepp, som riktlinje för miljöpolitiken rent skadligt – det är uppenbart en både hållbar och god utveckling att våra förfäder tagit tillvara ändliga resurser för att skapa välstånd, om de lämnat oljan kvar i jorden som ett gissel för bönderna hade vi levt kortare och fattigare liv idag. Ändå är det i praktiken detta att ta naturens ändliga resurser tillvara som ställs i motsats till ”hållbarhet” i form av energikällor som är eviga, även om de tenderar att ta slut på alla våra pengar.

Utanför miljöpolitiken har hållbarheten reducerats till en fullständigt innehållslös floskel, sönderinflaterad av att ängsligt stoppas in i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Så är till exempel ”en lustfylld och trygg sexualitet”en del i Eskilstuna kommuns program för ”hållbar utveckling”.

Och igår begåvades vi med en plan för en hållbar lärarutbildning. Vad betyder det? I motsats till vad? Nog för att staten skött lärarutbildningen inkompetent, men har den varit ”ohållbar”? Denna innehållslösa floskel har alltså tagit sig ända in i rubriken på dokumentet över framtida lärarutbildning.

Tjatet om hållbarhet börjar bli ohållbart.