Nykterister till storms mot alkohol, glädje och humor

De organiserade nykteristerna förnekar sig inte. Även i år drivs kampanjen ”Vit jul”, som utnyttjar barn för att driva helnykteristernas agenda om att inte dricka en droppe. I skottgluggen för deras absolutistkampanj hamnar föräldrar och släktingar som tycker att glögg, snaps, mumma och mörk öl är lika självklara julattiraljer som tomte, klappar och tindrande barnaögon.

Som alltid i sådana här sammanhang bör det naturligtvis påtalas att det inte är försvarbart att dricka sig dyngrak, bli våldsam eller grälsjuk i barnens närvaro. Men det är inte vad nykteristerna vill stigmatisera. De är emot all slags alkoholförtäring i barnens närhet.

Till stöd för dessa krav har de en tendentiös enkät där drygt en fjärdedel av barnen uppges ”någon gång känt obehag under julen för att någon vuxen druckit alkohol”. Detta är knappast grund för att kräva en helnykter jul av alla. Andelen barn som ”någon gång” mellan 0 och 18 ”känt obehag” för att föräldrarna exempelvis varit stressade, på dåligt humör eller enerverade över för många förnumstiga pekpinnar från förståsigpåare torde exempelvis vara betydligt högre.

När nykteristerna går in mer konkret på vad de menar att barnen upplever som obehagligt blir det smått kosmiskt. Carina Friberg Fabregat, projektledare för IOGT-NTO-rörelsens kampanj, informerar om att man i barns närhet inte bör bli ”extra glad, högljudd och kramig”. Jag är nog inte ensam om att behöva en helt ny personlighetstyp inför sådana krav. Sådan blir jag nästan dagligen i samvaro med mina älskade barn, oavsett promillehalt.

På kampanjhemsidan låter nykteristerna också förstå att man inte heller bör dra skämt som barnen inte förstår och att gamla människor inte bör lukta konstigt (jag tror för min del inte att det största problemet rörande gamla människors lukt är inmundigandet av starka drycker). Jo, på riktigt! Ingen sprit, ingen humor och inte mera glädje eller kramar än en normal vardag. Så ser en torr och nykter IOGT-NTO-jul ut. Stackars barn som ska utsättas för något sådant.

I vanlig ordning sprids också bluffsiffror: du kan läsa här om myten kring de 385 000 barn som nu anförs mot drickande föräldrar, och här om den tidigare vandringsmyten som nykteristerna spridit vid jul. Det är särskilt ironiskt att hälsofarligt drickande blir en indikator för dåligt föräldraskap, eftersom helnykterism också är hälsofarligt  (några vita dagar kring jul är dock ingen större fara ur hälsosynpunkt och ingetdera mönstret är i sig förknippat med negativa effekter för barnen).

Visst kan man skratta åt att nykteristerna på detta sätt beter sig konstigt och gör bort sig. Det vore dock att bagatellisera allvaret. Dels allvaret för de barn som verkligen växer upp i familjer där alkoholen är ett problem, som försvinner i tendentiösa och missriktade masskampanjer mot allt socialt drickande. Men också allvaret för stressade föräldrar som tar rappakaljan på allvar när de får läsa pekpinnar om att de skulle vara dåliga föräldrar för att de unnar sig en god jul med rekreativa drycker. Många har det tillräckligt stressigt ändå att räcka till just vid jul.

De gamla mögiga kändisar och andra uppmärksamhetssökare som lånar namn och ansikten till en kampanj mot ett julens glädjeämne borde skämmas. Att organiserade nykterister träffar alla som dricker (eller har humor, kramas eller luktar) istället för problemkonsumtion beror på deras bakomliggande agenda: att alla ska vara helnyktra hela tiden. Den har inte det bittersta med omtanke om barn att göra. Det är inte främst folk med dåliga sexuella erfarenheter som drar en lans mot sex, utan tvärtom puritaner som bekymrar sig över att andra har roligare än dem. Sak samma med organiserade nykterister och alkohol. De är helt enkelt missunnsamma glädjedödare och bör behandlas som sådana.