Fråga: Är förmynderi verkligen enbart skadligt?

Börjar få in lite respons på min bok Glädjedödarna. Bland annat en intressant fråga som man ofta får när man intar en principiell hållning. Leder den verkligen inte till några problem och är den alltid rätt? Fråga: Är verkligen förmynderi ENBART skadligt, i ALLA lägen? Och finns det ingen liten trade-off som bör göras, i något läge, mellan förmynderiets negativa verkan, och eventuella goda värden av annan natur som kan uppnås med lite förmynderi? Svar: Nej. Jag försöker vara väldigt tydlig med att spalta upp fördelar och nackdelar med de olika politiska åtgärder som står till buds. Faktum är att förbud, skatter och monopol fungerar som restriktioner på konsumtionen i varierande grad. Mest initialt och inte alls så mycket att konsumtion eller de problem som följer därav försvinner, men de har den effekten. De har också en massa andra effekter som inte är så trevliga. Där är trade-offen (givet att man ser minskad konsumtion som problem, det kanske inte är uppenbart bra att radio- och tv-monopol begränsar sportsändningar eller andelen utländska program till exempel). Tyvärr framställs det ofta i folkhälsotermer som att konsumtionsminskningen är den enda relevanta storheten, och den överdrivs ofta betydligt. Jag går också igenom vilken kategori förbud som kan fungera, nämligen de som har stor acceptans och gäller något som människor är rätt likgiltiga inför. Rökförbudet på krogar och restauranger blev rätt trevligt, får även en principiell förbudsmotståndare medge. Och jag tror att det är rätt få som svär över bilbälteslagen idag. Det hindrar inte att när den kom sjönk olyckorna snabbare i länder utan lag, eller att förbudet idag förmodligen skulle kunna avskaffas utan att särskilt många skulle köra utan bilbälte. Den enda åtgärd som tycks ha inga eller direkt kontraproduktiva effekter är informationsåtgärder. De finns kvar bara för att de ökar acceptansen för politiska restriktioner. I ideologikapitlet går jag igenom ett antal argument för att man ändå bör vara emot förmynderiet som princip, fast en del åtgärder mycket väl kan ha vissa positiva effekter eller åtminstone går att leva med. Det handlar om att restriktioner blir motivering för att göra fler restriktioner. Dels skapas en byråkrati som är intresserad av att utreda och föreslå nya åtgärder eftersom mycket ändå handlar om symbolpolitik. Dels blir inskränkningar argument för inskränkningar på andra områden. Avsteg från en princip etablerar en ny princip, exempelvis att staten ska skydda oss mot det som är skadligt för oss. Så argumenteras för fettskatt eftersom ”Vi har ju tobaks- och alkoholskatt.” Och att vi har lagar om säkerhetsbälte motiverar än idag allsköns lagstiftning. Fast den lagen i sig var onödig och kanske temporärt rent kontraproduktiv. Så argumenten för en frihetsprincip är verkligen inte att den löser alla problem eller att den i alla enskilda sakfrågor fungerar bäst, men att den ändå på det hela taget är bättre än en politisk prövning i alla enskilda fall med det svaga skydd för en personlig frihet som inte enkelt låter sig aggregeras i siffror eller förstås av en politisk församling. Detta förstärks av att de politiska åtgärder som står till buds förvisso minskar konsumtionen något, men har ett antal otrevliga bieffekter. Det är ungefär som frihandeln som princip. Det finns en del teoretiska exempel där en optimal tull skulle kunna berika ett land mer än helt fri handel och säkert några enstaka fall där det även i praktiken skulle fungera så med ett tullskydd eller handelshinder. Men erfarenhet och empiri pekar ändå på fördelarna med en robust frihandelsprincip genom att den är enkel, demokratiskt kontrollerbar, inte kan utnyttjas för att gynna särintressen på allmänhetens bekostnad och på det hela taget leder till goda utfall. Dessutom handlar de faktiska restriktionerna av handeln inte alls om de tänkta teoretiska fall där de skulle vara en vinst för landet som inför dem, utan tvärtom på produkter som är en rejäl ekonomisk förlust. Exempelvis är västerländska tullar, tvärtemot teoretiska argument, högst på enkla varor som textilier och jordbruksprodukter som vi enligt ekonomisk teori borde importera. Glädjedödarna – en bok om förmynderi köper du exempelvis hos Kulturbutik (37 kr), Megastore (39 kr), Adlibris (44 kr), Bokia (45 kr), CDon (49 kr), Ginza (49 kr), Bokus (51 kr) eller direkt från Timbro (69 kr).
Warning: Undefined variable $media in /sites/magasinetneo.se/web/wp-content/themes/neo/functions.php on line 218