Johan Ingerö - 20 september, 2010

Förändras – men till vad?

Jag har, föga förvånande, ägnat en hel del tid framför nyheterna i dag. Nyheterna är, ännu mindre förvånande, fyllda av olika analyser av Socialdemokraternas genomklappning. Och, minst förvånande av allt, debatten präglas av partiets inneboende höger-vänster-konflikt. Tidigare i dag besökte jag PR-byrån Primes eftervalsseminarium. Höjdpunkten var ett panelsamtal mellan Arenas Håkan Bengtsson, riksdagsledamoten Veronica Palm och landstingspolitikern (och tidigare kommunalrådet i Sundbyberg) Helene Hellmark Knutsson. Panelisterna undvek att polemisera med varandra, men skillnaden var ändå tydlig. Hellmark Knutsson, som tillhör partihögern, pekade på problemet med partikamrater som ser valfrihet som ett hot. Palm, som tillhör partivänstern, menade att partiet varit för mesigt i sin attityd mot vinstdrivna välfärdsföretag. Frågan är då vilken av dessa verklighetsbeskrivningar som får fäste i den kriskommission som partiet har tillsatt efter gårdagens katastrofval. Ilija Batljan, tidigare kommunalråd i Nynäshamn och nu oppositionslandstingsråd i Stockholm, menar att partiet retat upp medelklassen med förslagen om fastighetsskatten och avskaffat RUT-avdrag. Hans analys ligger nära Hellmark Knutssons och den övriga högerfalangens. Jag medger villigt att jag har svårt att analysera detta. På ett ideologiskt plan håller jag givetvis med Hellmark Knutsson och Batljan. Samtidigt går det inte att blunda för den grundläggande omständigheten att de faktiskt inte föreslår något egentligt alternativ till den borgerliga politiken. De påminner min om den konservativa demokraten Zell Miller, som kampanjade för George W Bush 2004 och stödde John McCain 2008. Miller, vars böcker jag har läst med stor noggrannhet, menar i praktiken att Demokraternas problem är att de inte är Republikanerna. Som övergripande analys kan den ha ett visst värde. Som internpolitisk partsinlaga är den värdelös. Ty vad är poängen med ett demokratiskt parti som tycker som Republikanerna? Och här måste jag ge S-vänstern rätt, även om jag inte delar dess ideologi. Det är poänglöst att bedriva opposition enbart på grundval av partinamn. Politiken måste innehålla något, och detta är socialdemokratins dilemma. Antingen går man åt vänster för att konsolidera den ideologiska basen, och riskerar att helt tappa medelklassen. Alternativt går man till höger, och förlorar sitt existensberättigande. Jag är glad att jag inte ingår in Socialdemokraternas valanalysgrupp.
Warning: Undefined variable $media in /sites/magasinetneo.se/web/wp-content/themes/neo/functions.php on line 218