Förändras – men till vad?
Jag har, föga förvånande, ägnat en hel del tid framför nyheterna i dag. Nyheterna är, ännu mindre förvånande, fyllda av olika analyser av Socialdemokraternas genomklappning. Och, minst förvånande av allt, debatten präglas av partiets inneboende höger-vänster-konflikt.
Tidigare i dag besökte jag PR-byrån Primes eftervalsseminarium. Höjdpunkten var ett panelsamtal mellan Arenas Håkan Bengtsson, riksdagsledamoten Veronica Palm och landstingspolitikern (och tidigare kommunalrådet i Sundbyberg) Helene Hellmark Knutsson. Panelisterna undvek att polemisera med varandra, men skillnaden var ändå tydlig. Hellmark Knutsson, som tillhör partihögern, pekade på problemet med partikamrater som ser valfrihet som ett hot. Palm, som tillhör partivänstern, menade att partiet varit för mesigt i sin attityd mot vinstdrivna välfärdsföretag.
Frågan är då vilken av dessa verklighetsbeskrivningar som får fäste i den kriskommission som partiet har tillsatt efter gårdagens katastrofval. Ilija Batljan, tidigare kommunalråd i Nynäshamn och nu oppositionslandstingsråd i Stockholm, menar att partiet retat upp medelklassen med förslagen om fastighetsskatten och avskaffat RUT-avdrag. Hans analys ligger nära Hellmark Knutssons och den övriga högerfalangens.
Jag medger villigt att jag har svårt att analysera detta. På ett ideologiskt plan håller jag givetvis med Hellmark Knutsson och Batljan. Samtidigt går det inte att blunda för den grundläggande omständigheten att de faktiskt inte föreslår något egentligt alternativ till den borgerliga politiken.
De påminner min om den konservativa demokraten Zell Miller, som kampanjade för George W Bush 2004 och stödde John McCain 2008. Miller, vars böcker jag har läst med stor noggrannhet, menar i praktiken att Demokraternas problem är att de inte är Republikanerna. Som övergripande analys kan den ha ett visst värde. Som internpolitisk partsinlaga är den värdelös. Ty vad är poängen med ett demokratiskt parti som tycker som Republikanerna?
Och här måste jag ge S-vänstern rätt, även om jag inte delar dess ideologi. Det är poänglöst att bedriva opposition enbart på grundval av partinamn. Politiken måste innehålla något, och detta är socialdemokratins dilemma. Antingen går man åt vänster för att konsolidera den ideologiska basen, och riskerar att helt tappa medelklassen. Alternativt går man till höger, och förlorar sitt existensberättigande.
Jag är glad att jag inte ingår in Socialdemokraternas valanalysgrupp.
Mycket intressant post, jag uppfattar socialdemokratins problem på ungefär samma sätt. Det de möjligen också måste inse är att deras huvudfiende Moderaterna faktiskt har förändrats, de håller inte att påstå att Moderaterna är ett parti för de rika.
Men det jag verkligen undrar är i vilken utsträckning den nuvarande ledningen har förmåga att rätta till felen? Är det inte lika orimligt som att Bo Lundgren och bunkergänget skulle getts i uppdrag att förnya politiken efter Moderaternas katastrofval 2002?
Men Johan, varför skulle (s) inte kunna förändra mentaliteten hos mittenväljarna. D.v.s. inte nödvändigtvis gå dem till mötes genom att lägga sig så nära deras åsikter som möjligt utan gå tillbaka till den klassiska socialdemokratin och övertyga medborgarna om att det är framtidsvägen.
Alliansen och framförallt Moderaterna har ju lyckats strålande med just det. Lyckats få mittenväljarna att bry sig om andra värderingar och i allt högre utsträckning definiera sig som höger. Även om (s) inte har de företrädarna som skulle kunna lycka åstadkomma motsvarande vänstersväng är det ju varken teoretiskt eller praktiskt omöjligt att det skulle ske i framtiden.
Jonathan,
Tja, min kommentar är väl att även om MP blev trea så tappade de hälften av sitt väljarstöd när det blev valrörelse och skarpt läge. Det tyder på att MP är ett ”fair weather party”, alltså något man kan lyxrösta på, men överger när det blir allvar i leken.
Jag är glad att jag inte är den sorts liberal som anser att skatterr sdika användas på samam sätt som i Italien på 30 talet.
Decisions, decisions, vad skall socialdemokratin göra nu.
Ett förslag vore att dumpa Mona och ersätta henne med någon som kan tala till mittenväljarna.
Men det kommer partivänstern aldrig att tilllåta.
Sant och intressant. Som vanligt.
OT: Jag är en kanske lite obehagligt engagerad läsare. Jag blev påmind av följande postning från din gamla blogg:
http://ingero.blogspot.com/2007/05/bland-fjllrvenknkar-och-dreadlocks.html
Tillåt mig citera slutklämmen:
”Enligt Maria Wetterstrand ska miljöpartiet bli Sveriges tredje största parti. Den dagen det inträffar är Sverige moget att bli en sluten anstallt.”
Förutom att anstalt är felstavat, har du några kommentarer såhär när det skett?
/J
[…] har socialdemokraternas krishantering börjat och ropen skallar om mer vänstervridning. Johan Ingerö skriver väldigt bra om det här. I huvudsak är frågan om de ska gå åt höger och förlora sitt […]
Det intressantaste just nu är väl eftervalsanalysen som pågår på s-info. Eller, ja, frågan är om ”intressant” är rätt ord. Men kul att läsa är det i alla fall.
Resultatet av S eftervalsanalys blir intressant dock.