Mattias Svensson - 24 november, 2009

Folkpartiet är de verkliga matprotektionisterna

Under folkpartiets landsmöte nu i helgen tog partiledaren
Jan Björklund i sitt tal strid mot protektionismen på matområdet, med udden
riktad mot miljöpartiet:

Värst är Miljöpartiet. När det gäller livsmedel kräver
Miljöpartiet att de ska framställas ”närodlat” och småskaligt. De kräver att
lagen om upphandling ska ändras så att stat och kommuner ska införa sociala
kriterier och miljökriterier. Detta ska uppnås genom skatter, subventioner och
regler. De vill ha stenhårda skattehöjningar på transporter. …

Att livsmedel ska framställas ”närodlat” är en omskrivning
för att vi inte ska importera från u-länder. Samtidigt är det ju just modernt
jordbruk och livsmedelsproduktion som skulle kunna lyfta dessa länder ur
fattigdom.”

Rätt så långt. Global handel är en förutsättning för att
läder ska kunna lyfta sig ur fattigdom, och det gäller inte minst ett område
där många fattiga länder har en av få komparativa fördelar.

Men att folkpartiet ryter till mot matprotektionismen är
inte utan ironi. Folkpartiet har i praktisk handling hjälpt protektionismen på
detta område. Det är folkpartiets Marit Paulsen som drivit de hormonförbud som
spärrar kött från USA från europeiska marknader, vilket förlängt och eskalerat
en bitter handelskonflikt mellan EU och USA. Denna konflikt fördyrar i sin tur en mängd europeiska livsmedel på den amerikanska marknaden. Trots att Världshandelsorganisationen och
internationella livsmedelsorgan givit USA rätt och de flesta hormonerna inte
befunnits farliga, har EU helt enkelt förbjudit dem ”tillfälligt” i väntan på
att de kanske i framtiden ska visa sig farliga.

Folkpartiet var också drivande i att införa ett ursprungsdirektiv som
dikterar vilken information som måste framgå på alla europeiska
köttförpackningar. Detta direktiv användes för några år sedan av irländska
särintressen för att stänga importen av kött från Brasilien och skickade priset
på oxfilé genom taket.

Den nya protektionismen handlar alltmer om regleringar och
standardiseringskrav som stänger fattiga länder ute eller fördyrar deras
produktionsprocedurer. Vad nationalekonomen Jagdish Bhagwati, apopå mat, liknat vid en spaghettiskål av olika krångliga förbindelser.  På detta område är folkpartiet med sin harmoniseringsiver och EU-entusiasm en del av problemet. En längre redogörelse
för denna protektionism finns i min artikel Matkrig pågår från Neo nr 4 – 2009,
som vi härmed bjuder på.

Om folkpartiet har ambitionen att göra framtid och mat till sina
valfrågor går det heller inte att missa Petter Olofssons artikel om framtidens mat
i samma nummer, bland annat om genmodifierade livsmedel. På detta område finns en mängd EU-förbud och byråkratiska trögheter att lyfta för ett framåtsyftande och utvecklingsoptimistiskt parti.

Smaklig läsning.


Lämna en kommentar