Mattias Svensson - 8 mars, 2012

Fanatikerna ger sig aldrig

Höjd skatt och strypt yttrandefrihet. Det är Folkhälsoinstitutets Sarah Wamalas rekommendation på DN debatt apropå, tja, inget särskilt egentligen. Sedan 2004 genomför Folkhälsoinstitutet enkäter över folks drickande och trenden är att detta minskar något. Folkhälsoinstitutets mått på riskbruk är så omfattande att alla som dricker mer än fem öl någon gång i månaden bedöms vara i något slags riskzon. Omfattningen på sådant okynne har legat i princip konstant, men något minskande i enkäterna (riskabla alkoholvanor ligger exempelvis på antingen 13 eller 14 procent 2004–2011). Men det går alltid att bekymra sig över något. ”Alkoholskadorna bland svenskarna 16–29 år sjunker inte på samma sätt som konsumtionen” heter det i vad som blev en rubrik. Men vad betyder det, att de minskar? Nej, svarar Pi Högberg när jag ringer och frågar. De ökar. Jag får referensen till Socialstyrelsens databas för alkoholskador. Det stämmer att alkoholskadorna gått upp för det senaste året, 2010, men den långsiktiga trenden sedan 1998 ligger med två undantag hyfsat stabilt på runt 300 vårddagar per 100 000 invånare (klicka för förstorad bild).

Tittar man på alkoholrelaterad dödlighet bland ungdomar har siffran återigen stigit något 2010, men den är ändå den fjärde lägsta sedan 1998. De två senaste åren i mätningen 2009 och 2010 har den lägsta alkoholrelaterade dödligheten på 2000-talet.

Alkoholrelaterade skador och dödsfall är förstås alltid en tragedi och varje fall är ett för mycket. Men det är svårt att säga att de ökar. Och som ursäkt att beskatta, förbjuda och reglera alkoholen hårdare är underlaget väldigt klent. Wamala konstaterar själv att det som hänt under 2000-talet är ”en kraftigt ökad tillgänglighet till alkohol” genom ”fri resandeinförsel, handel med alkohol över internet, fler serveringstillstånd, lägre realpriser på alkohol och ökad köpkraft. Till detta kommer alkoholreklamen.” Trots dessa liberaliseringar, som lämnar åt människor att själva bestämma över sitt alkoholintag, så har skadorna inte ökat. Ser man på befolkningen i sin helhet finns en svagt minskade trend för både alkoholrelaterade skador och alkoholrelaterad dödlighet. Det förtjänar att upprepas för det är egentligen rätt fantastiskt: Trots friare försäljning och införsel av alkohol, trots en betydligt högre konsumtion än på 1980-talet, så ökar inte skador och dödsfall.

Att behandla folk som vuxna människor med egna beslut tycks vara något av en hälsofaktor. För fanatikerna spelar sådana trender mindre roll. Fördelen med rikliga mängder statistik är att det alltid finns någon liten grupp eller avvikande utveckling att oroa sig över, alltid en ursäkt för hårdare restriktioner hur generella de senare än är. Restriktioner för alkoholreklam med dess information om nya produkter och inköpssätt liksom höjda skatter drabbar alla som dricker, och framför allt välmående måttlighetsdrickare. För den som tagit sig igenom hela Sarah Wamalas artikel på webben kommer belöningen en bit ner i form av en vinannons. Man blir verkligen sugen. In your face, Folkhälsoinstitutet!


Lämna en kommentar


6 kommentarer

  1. Jan Carlén Söderman says: 22 april, 2012 kl. 13:30

    Om alkoholen hade upptäckts i dag så hade den narkotikaklassats direkt. 180 miljarder/år, skatteintäkten avräknad kostar det oss att ha legaliserat denna starkt beroendeframkallande drog. Men det är ju förstås ”tradition” att döda hjärnceller med etylakohol så då får man inte ifrågasätta den.

    Svara
    • Mattias Svensson says: 8 maj, 2012 kl. 14:55

      Klart man får. Men eftersom det är en känd drog med kända och i många fall trevliga konsekvenser framstår man kanske som lite onyanserad.

      Svara
  2. På spaning efter den tid som är. « På Landbacken says: 13 mars, 2012 kl. 16:03

    […] i kvällningen. Dock ska ni veta att Neo namnades efter Jesusgestalten i Matrix innan den liberala genstanden fick samma namn. Gången i Tjuvaparken kan man tänka sig som en hästsko omgärdande en gräsmatta […]

    Svara
  3. Ingemar S says: 9 mars, 2012 kl. 16:41

    Det jag reagerade på i Wamalas artikel angående de nya folkhälsotalen var att förbättringen sägs bero på ”alkoholförebyggande insatser för att minska ungas alkoholbruk”. Jag skulle vilja hävda att de lika gärna kan bero på att ny generation växt upp som av religiösa skäl avstår från alkohol. Men perspektiv på problemet ur denna synvinkel lyser med sin frånvaro i de flesta av analyser i ämnet i Sverige. Detta är svårbegripligt då forskning från Storbritannien visat att infödda där dricker väldigt mycket medan det i stora invandrargrupper är så att alkoholen avstås. Går det att göra något positivt av ett mångkulturellt dilemma utan att kallas för sverigedemokrat så är det väl i det här fallet.

    Svara
  4. Johan Sjölander says: 8 mars, 2012 kl. 22:35

    Om jag förstår statistiken och budskapet i den refererade debattartikeln rätt så är det att betydligt fler valt att avstå helt från alkohol som håller nere skadestatistiken (om vi antar att personer som inte dricker alkohol alls tenderar att drabbas av färre alkoholrelaterade skador än oss som gör det). Bland gruppen som dricker alkohol har ju skadorna då enligt samma logik ökat.

    Men vad är det som gör att vi som dricker alkohol inte påverkas lika positivt av dessa frihetens vindar i alkoholpolitiken som paradoxalt nog får fler att avstå helt? Borde inte detta bemyndigande om det nu var det som gav de positiva effekterna snarare göra att folk som dricker gör det mer ansvarsfullt. Eller menar du att det är den ökade exponeringen som gör att folk känner sig tvingade att avstå helt och att detta leder till att denna grupp ökar (med de positiva hälsoeffekter detta får med sig)?

    Om jag förstår ditt inlägg ovan rätt så menar du att en liberalare alkoholpolitik inte (enbart?) är bra utifrån någon sorts frihetliga principer utan eftersom den håller nere de alkoholrelaterade skadorna. Något som alltså åstadkoms genom att fler väljer att helt avstå. Måste erkänna att jag inte är helt övertygad av logiken i den argumentationen.

    Samtidigt är jag också glad över att du bedömer alkoholpolitikens framgång efter hur väl den lyckas minska de alkoholrelaterade skadorna. Utifrån den utgångspunkten kan man sedan föra praktiska resonemang om hur detta mål bäst uppnås. Om ditt resonemang stämmer och det är ökad införsel och ökad exponering för alkoholreklam som fått fler inte minst unga att avstå helt från att dricka är då naturligtvis någonting samhället och politiken bör ta hänsyn till. Även om jag som sagt av denna korta artikel du hittills presenterat i ämnet ännu inte är fullkomligt övertygad om att så verkligen är fallet.

    Svara
    • Mattias Svensson says: 13 mars, 2012 kl. 16:18

      Jag tror inte att de som helt avstår är förklaringen till de sjunkande ohälsotalen. Det är generellt sett inte en mer hälsosam grupp, snarare tenderar helnykterister dö tidigare än måttlighetsdrickare vilket dock inte behöver bero på alkoholen utan kan vara självselektion. Tesen som exempelvis BRÅ är inne på är snarare att det är övergången från sprit till vin och öl och det minskade berusningsdrickande som detta samvarierar med. Då blir det intressant eftersom marknadens utbud mångfaldigats för öl och vin och liberaliseringarna minskar fokus på ”fylla per krona” som upptog svenskens sinnelag fram till 80-talet. På så vis kan liberaliseringarna ha lett till, inte bara råka samvariera med, goda hälsoutkomster.
      Vad vi ska göra av sådana uppgifter beror, som du så klokt påpekar, på vad man har för ideologiska ingångsvärden. Men även den som tycker att människors frihet är viktigare borde bli glad över att friheten kan öka utan att fler människor verkar använda den destruktivt och fara illa. Och vice versa borde den som tycker att politik rättfärdigas av aggregerade hälsoutkomster kunna glädjas åt att det inte alltid pekar mot tvång och restriktioner för människor som inte lever som man själv. Bara de som av ideologiska skäl eller prestigeskäl kört fast i att alkoholrestriktioner alltid och per automatik är bra har anledning att bli nedstämd.
      Sådan här tur har man förvisso inte alltid. De flesta friheter kommer med fördelar och nackdelar. När Island liberaliserade sitt nattliv blev Reyjkjavik en omskriven partystad och betydligt fler människor var ute senare. Det gav också en ökning av antalet skadade och våldsincidenter vid denna tidpunkt (även om de inte skedde lika koncentrerat vid stängningsdags och därför kunde hanteras lättare av polis och sjukvård).

      Svara