Ett besök på S-historiska muséet

Med en vecka kvar till valet börjar det se ut som om något historiskt verkligen är på väg att hända. inte nog med att Alliansen har mycket goda utsikter att bli omvald, Moderaterna kan vara på väg att ersätta Socialdemokraterna som Sveriges största parti. Hur möter då socialdemokratin detta nödläge? I huvudsak genom att retirera in i den stolta historia som så länge hållit både partiet och dess fåtaliga nytänkare som gisslan. Hos Ola Möller, en av de oefterhärmliga bloggarna på S-info, läser jag att partiet i hans delar av landet har gjort en cykelkampanj på landsvägarna, till minne av Gunnar Sträng:

"Idag genomförde dom fem arbetarkommunerna Staffanstorp, Svedala, Lomma, Burlöv och Kävlinge en gemensam manifestation till minne av Gunnar Strängs landsvägsagitation. Genom en cykelstafett över dom skånska slätterna, där cyklisterna stannade och agiterade i byarna runt omkring, spreds den demokratiska socialismen till medborgarna. Ett stort tack till alla deltagare i denna Strängacykling och ett stort tack till alla dom som gjorde hela arrangemanget möjligt. Nu vinner vi valet!"

Jag skulle kunna ha viss fördragsamhet med detta om Möller var en gammal stöt, en C G Carlsson-anakronism som på ålderns höst vägrar se eller erkänna förekomsten av en verklighet som inte förhandsgranskats av Partiet. Men Ola Möller är ännu inte fyllda trettio, och röstade enligt egen utsago på Folkpartiet i förra valet. Någon gång under denna mandatperiod ändrade han dock åsikt, och bara ett par år senare skriver han som vore han en ärrad veteran från ATP-striden. Socialdemokratin är inte längre en politisk rörelse. Den är ett museum. Däri ligger förklaringen till det rådande opinionsläget.
Warning: Undefined variable $media in /sites/magasinetneo.se/web/wp-content/themes/neo/functions.php on line 218